Vänta inte till Mars - börja sätta slutspelsvanor redan nu
(Detta är en krönika och innehåller mina egna tankar och analyser.)
Svackor kommer och går under en säsong, ungefär som vädret i april – man vet aldrig riktigt vad som väntar. Den svacka som laget befinner sig i just nu verkar dock vara på väg att plana ut. Det defensiva arbetet och framförallt målvaktsspelet sitter som en smäck! Däremot offensivt hackar det rejält – som om någon satt grus i maskineriet eller hällt socker i bensintanken.
Det saknas spets i laget som kan tillföra det lilla extra. Souch var en sådan spelare, han gjorde det oväntade och skapade saker på egen hand på isen. Antonen, som skulle komma in och ersätta honom, lyckades tyvärr inte fylla den luckan. Tvärtom verkade han dra ner sina lagkamrater som en förankrad båt i en storm. Vi kommer att minnas hans insatser lika mycket som vi minns Hannes Hyvönens eksem.
Jag ser flera spelare som underpresterar och helt saknar självförtroende. De undviker närkamper som om de vore taggtråd och skjuter alibiskott bara för att få sitt namn i protokollet. Även etablerade namn åker och gömmer sig under matcherna. Ger sällan namngiven kritik och försöker istället hitta en mer nyanserad bild, vilket ofta blir för naivt. Vi bygger upp förväntningar och förhoppningar utan att se oss själva i spegeln. Just nu spelar vi inte som ett topplag. Vi vinner tre matcher för att sedan förlora tre. Vi åker runt och tycker att vi har gjort en bra säsong, men faktum är att om en månad har vi spelat klart grundserien. Vi kommer att få kämpa för att behålla vår fjärdeplats i tabellen. Spelschemat ser tufft ut och vi känner flåset av Kalmar som ligger 7 poäng bakom oss. Det kommer bli en nyckelmatch när vi möter dem hemma den 24 februari.
SSK gjorde ingen dålig match igår. Första perioden var faktiskt riktigt bra. Björklöven har otroligt stark offensiv. När de anfaller kommer de i bredden och hittar gång på gång omställningar, men vi lyckas bra med att hålla dem borta från returer och Frans är riktigt bra i målet. Skillnaden igår var spelet i powerplay. Jag tänkte att SSK borde ta en timeout när flera PP gått i stöpet. Blir mäkta förvånad när Löven får PP och Björn Hellkvist gör precis det jag bara ägnade en tanke på – han tar timeout och de gör mål. Det är inte första gången Björns timeout blir matchavgörande. Där har Bogren & Co mycket att lära sig.
Vi har fortfarande en hög procent i powerplay, men den siffran kan knappast vara färsk. Vi har bara Norbe som kan skjuta. Jag anser att Krukan inte tillför så mycket, men tycks vara självskriven på den posten. Det är just det som blir ett problem. Jag tror att både Albin Carlson och Viktor Grahn skulle vilja spela på den positionen. Skapa lite konkurrens, våga förändra. Vi har fortfarande tio matcher på oss att hitta formen till slutspelet. Men om vi rullar på som vi gör nu så kommer det att bli en kort historia som upprepar sig från tidigare år. Vi hade vunnit matchen igår om vår PP hade fungerat, och de måste höja sig ett par pinnhål till slutspelet.
Jag anser även att våra coacher har dålig kontroll över vilka som har tekat bra under en match. Hank är ingen naturlig tekare. Hans stil är lite "old school" och han lägger sig gärna för att få till en oavgjord tekning. Igår straffade det sig och det blev baklängesmål efter den situationen. Det handlar om små detaljer.
Förhoppningsvis kommer Evan Weinger in med lite karaktär. Googlade fram lite videos på honom och de flesta var slagsmål. Det kanske är just den elaka typen som saknas. Han har andra kvaliteter också, men att vara stor och tung kommer att innebära mycket i ett slutspel. Han påminner lite om Dahlström i sin stil.
Vårt slutspel börjar på onsdag borta mot Nybro. Den matchen kommer att likna en kvartsfinal och vi måste ha det mindsetet med oss.
Har ett förslag till Bogren & Co att införa obligatorisk tekningsövning för alla centrar efter träning. Skapa en tävling där centrarna möter varandra i en utslagstävling och förlorarna får göra armhävningar. Det övas alldeles för lite på det, för det är rätt tråkigt men otroligt betydelsefullt i dagens ishockey.
Det finns potential är det här laget. När det fungerar så är vi bra, riktigt bra. De finns dock en oro i laget som jag inte riktigt kan greppa. Vet inte vad de beror på eller så är det mentala aspekter i det hela. Vi behöver lösa de knutarna innan de börjar brinna i bägge ändarna. Vi behöver hitta tillbaka till den vinnande attityden och få tillbaka självförtroendet.
Tror fortfarande på det här laget även om man stundtals tvivlar. Det är väl det som kallas för att vara en supporter.
