Oviss framtid för forwarden - tränar inte med laget
"Det har alltid varit en dröm att få komma hem och avsluta i SSK"
Dragan Umicevic kom hem till Södertälje och SSK under pågående säsong 2021-2022, han hann dock bara spela 17 matcher innan oturen slog till. Dragan slet sönder sitt korsband och det skulle hålla honom borta resten av den säsongen.
Tyvärr ställde skadan till det för honom även inför föregående säsong. När Umicevic började närma sig comeback så drabbades han av ett bakslag och även hela säsongen 2022-2023 tvingades han kasta in handduken.
Det har nu gått ett tag sedan hockeysäsongen tagit slut och många har undrat över Dragans vara eller icke vara i SSK:s A-lag framöver. Vi tog ett snack med honom och kollade status.
Hur ser det ut för dig? Är du redo att börja försäsongen med laget?
-Jag tränar på nu och så får vi se, det är lite oförändrat, lite ovisst. Det finns inga garantier, det är lite jobbigt men jag tränar på så får vi se vart det leder fram mot sommaren.
Jag har sagt att jag ska träna på och ge det en chans så får vi se hur långt det räcker.
Tränar du under Nicklas Grossmann eller ensam?
-Jag kör med vår sjukgymnast (Adam Isik). Grossmann är involverad men jag kan inte köra så mycket med laget, utan jag behöver bygga upp styrkan i benet så att jag kan vara med mer och mer med laget. Jag är inte där just nu utan jag behöver fortfarande köra rehab.
Att åka på en långtidsskada är en sak men ju äldre man blir, desto vanligare är det med längre konvalescenstid, framför allt med en så omfattande skada som Dragan råkade ut för. Det kräver en mental styrka att motivera sig under en så lång tid med rehabilitering. Speciellt när man varit nära att komma i gång på allvar men sedan tvingats ge upp säsongen ändå. Det har inte varit en spikrak resa för Dragan heller men det har ändå fungerat hyfsat enligt honom själv.
-Det är klart att det varit lite upp och ner där. I det stora hela tycker jag inte det har varit så farligt att kunna motivera mig själv. Jag har ju varit i hallen också, det har ju underlättat att vara med grabbarna varje dag. Skönt att man har fått vara med där och känna sig delaktig, det har gjort rehabiliteringen mycket enklare.
Hur har det varit att se laget vid sidan om, har du försökt umgås med laget så mycket som möjligt ändå?
-Ja, lite så har det väl varit. Inte jättedelaktig men ändå varit med i laget, försökt slappna av lite. Så som person man är så kanske man har försökt att få någon att skratta lite, lite sådant exempelvis har man kunnat bidra med.
-Sedan har jag funnits där lite för de yngre spelarna som jag har försökt att ge lite råd och så vidare. Det finns en del som kommer och frågar lite om deras spel så man har kunnat hjälpa till lite, det har varit jäkligt roligt.
Dragan Umicevic kom in i SSK efter flera år utomlands när klubben befann sig i ett sportsligt prekärt läge. Och när han har följt sina lagkamrater från läktaren så är det ju en stor kontrast han fått bevittna när man jämför laget när han kom och laget som blev femma i grundserien 2022-2023.
-Jag kom in i SSK i ett tufft läge, det måste man vara ärlig att säga. Jag kom hem för att hjälpa föreningen att klara sig kvar, vinna fler matcher. Det var ett tufft läge, vi fick inte till det. Truppen i sig kanske inte var den bästa men det var ändå starkt att till slut klara sig kvar. Det var många som steppade upp där som kanske inte var vana att spela de stora rollerna. Tänker främst på Dahla och Alba, några till.
-Det var kanske inte det optimala att komma tillbaka men det kändes bra då. Jag ville verkligen hem och försöka hjälpa klubben. Sedan var det svårt, man fick väl ingen kemi heller, hittade inte riktigt min plats i femmorna, vilka man skulle spela med.
Ska man vara helt ärlig så fanns kanske inte den där yttersta spetsen i laget heller. Det är väl det som är den stora skillnaden i år, bättre spelare, det är inget att sticka under stolen med.
-Nya tränare och ny sportchef, de har satt sin prägel på klubben och laget idag, så det är väl egentligen det som är den stora skillnaden. Det har varit bättre spelare i år än det var förra året.
Sedan blir det ju en ond spiral när det går emot och väldigt tungt att vända på?
-Ja, det är svårt att vända. Det var ju snack att det skulle komma in lite fler spelare men det uteblev till viss del. Vet inte vad det berodde på, det kanske inte fanns spelare. Vi hade lite oflyt, några gick ju sönder, bland annat jag och Felix Olsson och några andra som skulle behövts offensivt, i powerplay till exempel.
-I år har det varit något helt annat, ett rejält uppsving, vilket var jäkligt roligt att få följa vid sidan av. Det är lite surt att man gick sönder, det hade kanske varit lite roligare i år och man kanske hade hittat någon att spela med. Men det är inte så mycket att göra åt det.
Hur är planen för dig?
-Den frågan får du egentligen ställa till Emil och tränarna. Vi har sagt att jag ska träna på, fungerar inte det så får man väl ta en diskussion lite senare om man märker att det här inte kommer att gå. Det är så det ligger till, det är tråkiga svar men det finns liksom inga heller, det är svårt att säga.
-Jag vill inget hellre än att lira, det skulle vara sjukt kul att spela. Sedan vet man ju också, man är ju inte korkad, jag fyller 39. Det är en del tankar som går i huvudet men åter igen, det finns inga direkta svar. Skulle det bli bra i benet och knät, att det skulle kännas bra, att jag skulle kunna bidra på en bra nivå så skulle det självklart vara väldigt roligt att kunna spela. Det är inget att hymla om.
39 år till trots men glädjen och glöden till hockeyn finns fortfarande där. Dragan tycker sporten är lika kul att spela idag som för 10 år sedan.
-Jag tycker det är väldigt roligt att spela fortfarande. Jag har en grabb och en dotter som spelar, när man är med de på is eller vad det nu kan vara så är det verkligen kul. Men man vill ju ändå vara på en nivå där man kan bidra, det är väl det som är den stora frågan, hur mycket har man tappat efter skadan och kan man komma tillbaka till en bra nivå. Det är ju det jag inte vet riktigt i nuläget.
Det märks ju ändå att viljan att komma tillbaka finns där.
-Ja ja, det har aldrig varit någon tvekan om det, att det skulle vara nog för att jag kommit upp i ålder. Jag spelade ju min bästa hockey de senaste åren innan jag gick sönder. Tycker inte jag fick ut det jag kan i SSK.
Jag började bra någon match där i början, sedan drogs man med lite i det som var när jag kom. Att man sjönk in i det här att man torskade mycket, det var tufft att ta sig ur det. Och det är det som man känner också, få visa att man fortfarande kan lira bra hockey. Men åter igen, man vet inte.
Få uppleva ett fullsatt tempel och den magiska stämningen där.
-Ja, det är svårslaget att få spela inför hemmafansen. Det hade varit sjukt roligt att få göra det igen. Men jag är förberedd på det mesta så vi får se hur det går.
Dragan har en lång hockeykarriär bakom sig och när vi ber honom att tänka tillbaka så hittar han några ljusglimtar han kommer att komma ihåg lite extra efter att han har lagt skridskorna på hyllan.
-Jag har ju liksom aldrig vunnit något. Har varit i finaler förut, hade en bra final när jag spelade i Finland (Tappara 2012-2013).
-Annars tycker jag min första match i SSK-tröjan. Man kommer från Köping, man hade ingen aning om någonting egentligen. Det var ett otroligt häftigt ögonblick när man såg familjen på läktaren när man var 17 bast. När man fick göra sin första match i SSK:s A-lag, det är någonting man kommer att komma ihåg.
-Sedan har jag trivts bra var jag än har spelat. Det har alltid varit en dröm att få komma hem och avsluta i SSK.
-Kvalserieåret (2008-2009) när vi klarade oss kvar. Jag hade en bra kvalserie där (10 matcher - 7 mål och 12 assist). Det kändes bra att man fick hjälpa till att rädda kvar klubben i ens hjärta i Elitserien. Det är något man kommer att komma ihåg också.
Efter avslutad karriär, ser du en fortsatt framtid inom hockeyn?
-Ja, absolut. Jag har funderat lite så, inte bara på grund av mina skador. Men har börjat fundera på vad man kan tänka sig att vilja jobba med. Man kommer hela tiden tillbaka till att man vill jobba med hockeyn på något sätt. Vi får väl se, det är ju det jag kan och den erfarenheten som man har samlat på sig. Det hade varit ett naturligt steg att ta.
