SvenskaFans går igenom OS-lagen, A-Ö: Kanada
Kanada är regerande mästare och i vanlig ordning en av förhandsfavoriterna. SvenskaFans presenterar här det mesta värt att veta om Kanadas OS-lag.
Bilderna från finalen i OS 2010 sitter fortfarande kvar hos hela den kanadensiska befolkningen. I förlängningen gräver Jarome Iginla fram pucken till Sidney Crosby, som i sin tur snärtar in den bakom en fenomenal Ryan Miller i USA:s mål. För första gången sedan 80-talet lyckades hemmanationen vinna OS-guld – och Crosby lyckades leva upp till en hel nations förväntningar.
Förväntningarna är lika stora fyra år senare. Skådeplatsen är däremot annorlunda. Tryggheten och det enorma publikstödet hemma i Vancouver är förbytt till Sochi och de stora ärkerivalerna Rysslands hemmaplan. Kanada har i år hamnat i Grupp B tillsammans med Finland, Norge och Österrike – och Kanada är givetvis favoriter i den gruppen.
Elva av spelarna som vann guld 2010 återfinns i 2014 års trupp – och stommen i laget var med för fyra år sedan. Förutom Crosby hittar vi återigen mäktiga namn som Jonathan Toews, Duncan Keith, Shea Weber, Ryan Getzlaf och Corey Perry i laget. Truppen kryddas dessutom med spännande spelare som John Tavares, Matt Duchene och Alex Pietrangelo, för att nämna några.
Kanada går in i turneringen med den klart bredaste truppen – i alla fall på pappret. Sett till den absoluta spetskompetensen är Ryssland minst lika bra om inte bättre, och både Sverige och USA skuggar tätt bakom ur den aspekten. Men när det kommer till truppen som helhet kan inget lag konkurrera med Kanadas namn.
De kan i princip sätta ut fyra förstakedjor och tre förstabackpar på isen. Om man sedan ser det som en enorm styrka eller som brist på rollspelare och en eventuell ovilja att underkasta sig andra stjärnor ligger i betraktarens ögon. Men en sak är säker – bredden kan man inte klaga på.
Det är inte bara en stor del av stommen 2010 som återvänder till årets OS, utan även ledningen är densamma. Det är fortfarande Steve Yzerman som har det yttersta ansvaret för lagbygget och Mike Babcock är kvar som head coach. Yzerman tvingades dessutom avstå en av sina främsta spelare redan innan turneringen har dragit igång.
Yzerman & Co tvingas nämligen klara sig utan Steven Stamkos. Så sent som häromdagen förväntades Tampa Bays centerstjärna försöka sig på comeback i Lightnings sista match innan OS-uppehållet, men under onsdagskvällen kom beskedet att benbrottet från november inte har läkt helt och hållet. Yzerman, som även är general manager för Tampa, har ännu inte utsett någon ersättare för Stamkos, men Martin St. Louis, Claude Giroux, James Neal och Eric Staal nämns som favoriterna.
Men oavsett om Stamkos skulle ha kunnat medverka är det inte honom man skulle förlitat sig på. Efter några månaders frånvaro skulle hans status onekligen ha varit ett frågetecken. Det är helt enkelt andra spelare som förväntas leda laget. Truppen dräller av stjärnor och lagkaptener som har för vana att kliva fram när det gäller som mest. Men givetvis finns det också frågetecken kring det kanadensiska laget, i första hand kring målvakterna.
Kan Sidney Crosby återigen lägga en hel nation på sina axlar och bära mäktiga Kanada till ett nytt guld?
Målvakter:
Det finns superstjärnor så det räcker och blir över hos Kanada – men på målvaktsposten finns det frågetecken. Kanske är det lite väl starkt att påstå att målvakterna är en svaghet hos Kanada… även om allting givetvis är relativt. Men det är definitivt den lagdelen som oroar mest.
För några veckor sedan framstod Carey Price som det klart hetaste förstavalet, men under den senaste tiden har både han och Montreal vacklat en del. Förlusterna har radat upp sig och flera gånger om har Price & Co släppt in 4-5 mål. Det har sett bättre ut i de senaste matcherna, så kanske kan Price pricka storformen till OS trots allt.
Prices största konkurrent till förstaspaden är sannolikt Roberto Luongo, men inte heller Vancouvers målvakt är i någon vidare form. Skadeproblem och svaga resultat gör inte direkt 34-årige Luongo – mannen mellan stolparna när Kanada vann guld 2010 – till en man att sätta stora förhoppningar till.
Det tredje namnet, Mike Smith, kommer också med lite problematik. Sedan årsskiftet har Smith bara fyra segrar med sitt Phoenix och har inte alls lyckats nå samma hysteriska form som under säsongen 11/12.
Målvaktsposition känns alltså på förhand som det stora orosmolnet för Kanada. Är lagbygget i övrigt tillräckligt starkt för att kunna kompensera för eventuella målvaktsproblem?
Backar:
Det är inte helt lätt att peka på vem som ska leda den kanadensiska backbesättningen – men om det är något positivt eller negativt lägger vi ingen värdering vid. Det dräller nämligen av högst kompetenta försvarare som kan hantera alla roller. Troligtvis är det Shea Weber och Duncan Keith – två av världens bästa försvarare – som man väljer att bygga försvaret kring. Om de däremot spelar tillsammans eller i varsitt backpar får framtiden utvisa.
Keith, till vardags i Chicago, är sannolikt NHL:s bästa back den här säsongen. Nu producerar han återigen på den nivå som gav honom Norris Trophy säsongen 09/10 och 30-åringen har inga påtagliga svagheter. Samma sak kan sägas om Nashvilles Weber. I takt med att Predators har blivit sämre har Weber inte riktigt lyckats hålla samma höga nivå som tidigare, men det är alltjämt en toppback i NHL. Han har ett hejdundrande skott från blålinjen och är resolut i egen zon.
Kanada har också lyxen att kunna ta med sig ett av NHL:s främsta backpar till OS, nämligen Alex Pietrangelo och Jay Bouwmeester. Duon har en stor del i att St. Louis har klivit fram som en kraft att räkna med och båda två har gjort över 30 poäng den här säsongen. Kemin mellan Pietrangelo och Bouwmeester kan – både bokstavligen och bildligt talat – bli guld värd för kanadensarna.
Ovanstående kvartett får nog ses som självskrivna i de tre backparen. Bakom Weber, Keith, Pietrangelo och Bouwmeester är det däremot desto tightare. Allting tyder på att Kanada kommer vilja spela med tre vänster- och tre högerfattade backar som ordinarie, vilket i så fall innebär att antingen Drew Doughty eller PK Subban hamnar utanför. Doughty är kanske det mer trygga valet där, men Subban har definitivt den högre offensiven potentialen.
Marc-Edouard Vlasic och Dan Hamhuis, två stabila men på inga sätt anmärkningsvärda spelare, fyller sedan ut försvaret. Varken Vlasic eller Hamhuis går in i OS i storform, och troligtvis är det Vlasic som har bäst chanser att ta en av sex ordinarie backplatser.
Forwards:
Det är inte helt enkelt att spekulera kring hur Kanada, som helhet, kommer formera sin forwardsbesättning – men att man kommer bygga den kring tre olika par förefaller rätt givet. Den stora ledaren och nyckelspelaren är givetvis Sidney Crosby. Hans senaste matcher har inte varit lika dominanta som vanligt, men att det är världens bästa spelare råder det ingen tvekan om.
Crosby leder NHL:s poängliga i överlägsen stil och är den enskilt största anledningen till att Pittsburgh, trots ett enormt skadekaos hela säsongen, är ett av ligans klart bästa lag. Med sig till OS får han också sin vapendragare från Penguins, Chris Kunitz. Just Kunitz medverkan har debatterats flitigt, men med tanke på vilka problem Kanada hade att få en fullt fungerande Crosby-kedja under OS 2010 är det logiskt att ta med en duktig spelare som man vet fungerar ihop med sin stora stjärna.
I november bröt Steven Stamkos sitt högra skenben och genast målades OS upp som ett stort frågetecken för Tampa Bays målkung. Trots förhoppningar om spel tvingades Stamkos under onsdagen tacka nej – och spekulationerna går nu vilda om vem som ersätter honom, och var ersättaren kommer spela. Somliga förväntar sig att ersättaren kliver in som 14:e forward, medan somliga förväntar sig att ersättaren går in tillsammans med Kunitz och Crosby.
Häromdagen spekulerades det annars om att Jeff Carter kunde bli ett alternativ för förstakedjan om Stamkos skulle tvingas lämna återbud. Även Babcock-favoriten Rick Nash kan vara ett alternativ.
Det andra paret som Kanada förväntas bygga en kedja kring är Ryan Getzlaf och Corey Perry, den dynamiska duon från Anaheim. Båda två skrev på dyra och långa kontraktsförlängningar för knappt ett år sedan och lever minst sagt upp till kontrakten. Getzlaf, en stor och kraftfull center, huserar i toppen av poängligan och har redan slagit sitt tidigare personliga rekord på 25 mål under en säsong. Perry är i sin tur urtypen för en powerforward och en naturlig målskytt.
Vem kliver då in som vänsterforward jämte firma Getzlaf-Perry? Sannolikt står det mellan John Tavares eller Matt Duchene, där förhandstipsen bör tala för Tavares. Det finns mycket man kan klaga på hos New York Islanders, men Tavares är definitivt inte en av dem. Han går mot karriärens bästa säsong och med sin speluppfattning och teknik bör han passa som handen i handsken med Getzlaf och Perry.
Det tredje och sista paret blir Jonathan Toews och Patrick Sharp, kedjekamrater från Chicago. I Toews har man en av världens främsta tvåvägscentrar som alltid lyfter sig i de tighta och viktiga matcherna. Han behärskar precis allting på en is och är en duktig ledare. Även Sharp är mångsidig, men det är framför allt hans skott som står ut. Sharp är van vid att spela som vänsterforward, men kanske flyttar Kanada över honom till högersidan.
Även här är det på förhand oklart vem som kompletterar Toews-Sharp. Matt Duchene är definitivt aktuell även här, men så är även Rick Nash. Just Nash har varit en besvikelse under större delen av NHL-säsongen, men har visat en enorm form efter OS-uttagningen i början på januari. Under januari gjorde han elva mål och har en stor del i att New York Rangers har lyckats snäppa upp sig. Inte kan man väl lämna Nash utanför topp-9 i det här läget?
Så kommer vi då slutligen till Matt Duchene – som sannolikt får finna sig i att, i alla fall till en början, i bästa fall husera i fjärdekedjan. Colorados center har övertygat den här säsongen, men har sedan i julas bara gjort ett mål. Kanske flyttas han också ut som winger hos Kanada för att göra plats för Patrice Bergeron. Boston-centern är likt Toews en mycket skicklig tvåvägscenter och har blivit enormt hypad efter några imponerande slutspel.
Vem som rundar ut den ordinarie forwardsbesättningen beror till stor del på vilka konsekvenser återbudet från Steven Stamkos får, vem som ersätter honom och vem som blir center i fjärdekedjan.
Mike Babcock är exempelvis en stor beundrare av Jeff Carter, men är det en vänsterforward som behövs i fjärdekedjan lär både Jamie Benn och Patrick Marleau gå före. Det förefaller inte heller alls som någon omöjlighet att Benn får en större roll än så. Vissa förhandsspekulationer sätter exempelvis in honom jämte Getzlaf-Perry i en mycket intressant kedja.
Kanada har en enorm bredd i sin forwardsbesättning – den på pappret klart starkaste bredden i OS. Den offensiva och defensiva balansen finns där, och så gör även mångsidigheten bland spelartyperna.
Nyckelspelare:
Sidney Crosby, Jonathan Toews, Shea Weber
Coach:
Mike Babcock
Preliminär laguppställning:
Chris Kunitz – Sidney Crosby – Jeff Carter
John Tavares – Ryan Getzlaf – Corey Perry
Patrick Sharp – Jonathan Toews – Rick Nash
Jamie Benn – Patrice Bergeron – Matt Duchene
Duncan Keith – Shea Weber
Jay Bouwmeester – Alex Pietrangelo
Marc-Edouard Vlasic – Drew Doughty
Carey Price (Roberto Luongo)
Andra notabla spelare:
Patrick Marleau, Dan Hamhuis, PK Subban, Mike Smith
Ytterligare en spelare ska inkluderas i truppen som Stamkos ersättare.
---
Värsta förlusten (skador): Steven Stamkos
En av världens bästa målskyttar kommer givetvis saknas, och även om matchformen skulle saknas är hans skott fortfarande dödligt. Även Logan Couture, som tvingades genomgå en handoperation i samma veva som Kanada presenterade sin OS-trupp, saknas sannolikt på grund av skada. En frisk Couture skulle troligtvis varit högaktuell för OS, men med tanke på Steven Stamkos osäkerhet vågade man sannolikt inte inkludera även Couture i truppen.
Anmärkningsvärda petningar: Martin St. Louis
Martin St. Louis har burit fram Steve Yzermans Tampa Bay under Stamkos skadefrånvaro, så det får ses som något överraskande att veteranen petades. Men kanske får han nu ersätta Stamkos i truppen? Även namn som Claude Giroux, James Neal, Joe Thornton, Eric Staal, Tyler Seguin, Taylor Hall, Brent Seabrook, Mark Giordano och Corey Crawford skulle kunna inkluderas i en trupp. Listan kan göras väldigt, väldigt lång i Kanadas fall…
Årets poängkung: Sidney Crosby
Det är inte direkt att sticka ut hakan om man påstår att Sidney Crosby tar hem både den interna poängligan och hela turneringens poängliga. Världens bästa spelare ledde sitt Kanada till guld 2010 – gör han samma sak även 2014?
Årets genombrott: Alex Pietrangelo
Det här kan mycket väl bli turneringen där Alex Pietrangelo presenterar sig för den stora massan. Trots att han har vuxit fram som en av NHL:s bättre backar är han nog inte lika välkänd som Shea Weber, Erik Karlsson eller Zdeno Chara, för att nämna några namn.
Så tippar SvenskaFans OS 2014:
1.
2. Kanada
3.
4.
5. Finland
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
