DIF misslyckades med att dra ifrån i toppen
Djurgården misslyckades med att dra ifrån i toppen på tabellen när man besegrades av Östersund hemma på Hovet. En svag kollektiv insats banade väg för förlusten.
Pristagarna
Inför nedsläpp förkunnades vinnaren av Rolle Stoltz hederspris och Årets Järnkamin. Colby Sissons plockade, mycket välförtjänt, hem det förstnämnda priset med en motivering som hyllade kanadensarens skickliga puckhantering och förmåga att prestera ett stabilt och noggrant spel över hela banan. Med sina 40 poäng (3 mål och 37 assist) på 46 matcher har Sissons varit starkt bidragande till Djurgårdens framgångsrika powerplay. Misslyckas DIF med att ta klivet upp i SHL finns stor risk att backen är förlorad för stockholmarna - SHL nästa.
När kandidaterna till Årets Järnkamin annonserades var det ett namn som snabbt seglade upp som favorit, Patrick Thoresen. Till skillnad från kvällens match tog favoriten hem segern när norrmannen utsågs till Årets Järnkamin, för andra gången dessutom. Thoresen gör således Mikael Tellqvist, Jimmie Ölvestad och Daniel Brodin sällskap bland de Djurgårdare som fått ta emot priset två gånger.
Utebliven chans på matchboll
Lördagkväll, ett välfyllt Hovet och en möjlighet att skaffa sig matchboll till seriesegern inför nästkommande match. Skäl nog att ta sig an lördagens utmaning med en hundraprocentig inställning och motivation, va? Av Djurgårdens prestation att döma var det däremot uppenbarligen inte tillräckligt. Stockholmarna hade stora problem med att driva upp tempot i matchen, något som jämtarna tycktes trivas med. Vid de få tillfällen hemmalaget lyckades höja intensiteten i sina aktioner hade bortalaget svårt att hänga med, men det skedde på tok för sällan. Istället presenterades ett hafsigt och kladdigt passningsspel ute på Hovets is under stora delar av kvällens batalj. Kvällens insats vittnade om en kraftig oskärpa över hela banan och väckte både frustration och frågetecken inför slutspelet.
Sammanfattningsvis var Djurgårdens prestation en kollektiv spelmässig kollaps och ansvaret landar hos både spelare och tränare. Vart var inställningen? Hade man tagit ut segern i förskott? Fanns det brister i förberedelserna från tränarsidan? Hade tidigare kedjejusteringar ruskat om och väckt laget? Funderingarna är många efter kvällens insats och för tränarkvartetten är det angeläget att bena ut dem, snarast, inför det stundande slutspelet. Känslan är att man hade mått bra av att få tillbaka några spelare inför avslutningen på serien. Colby Sissons frånvaro är kännbar när det kommer till spelet bakifrån och i powerplay. Frondells frånvaro har hämmat Weigel och Eklunds kedja, som saknat den gallerpryddes tyngd, fysik och spelsinne.
Fortsatt allt i egna händer
Efter en insats likt kvällens är det lätt att få uppfattningen att spelarna går och väntar på slutspelet. En uppfattning som man förutsätter att den inte existerar i spelargruppen. Nu handlar det om att glömma kvällens insats illa kvickt och ladda om inför nästa veckas utmaningar. Serieledningen är intakt och möjligheten att hamna högst upp i tabellen ligger fortsatt i Djurgårdens händer. I och med kvällens debacle ser Järnkaminerna däremot ut att ha bränt möjligheten att avvara spelare med mindre skavanker till den sista och eventuellt avgörande matchen borta mot Kalmar nästa fredag. Nu återstår två matcher av grundserien och för stockholmarnas del blir det en försmak på slutspel då man troligtvis är nödgad att vinna båda, eftersom jagande BIK Karlskoga har ett tacksamt schema. Det är dags för de ledande spelarna att visa upp sin rutin och ro seriesegern i land. Upp till bevis!
