Lagbanner
Krönika: Krisen allt större
Slutspelet är långt borta för Frölunda.

Krönika: Krisen allt större

Efter ännu en förlust är slutspel inget att tänka på just nu. Bäckmaneffekten har inte gett resultat. När är det dags att vinna två matcher i rad?

Efter matchen i Swedbank arena mot MoDo råder det ingen tvekan. Frölunda kommer med all sannolikhet att missa årets slutspel om man fortsätter att spela som man gör. Ena matchen är man bra defensivt men göra inga mål framåt, andra matchen dåliga i egen zon men gör mål. Frölunda är sämre än motståndarna på det mesta. Man saknar stabilitet. Efter tolv minuter i matchen mot MoDo hade man släppt in tre mål. Då lämnade Joel Gistedt kassen. Inget mål kan man lasta honom för.

Frölundaspelarna har inte insett vad detta leder till, att spela en kvalserie är alla elitserieklubbar och spelares mardrömmar. Möta lag som hela säsongen vunnit matcher medan man själv har förlorat mer än hälften av matcherna. Man måste börja gå tillbaka till ishockeyns grunder. Man måste kriga i varje byte, kämpa och åka skridskor. Man måste hoppa över det fina hockeyspelandet och spela snålt och tråkigt.

Frölundas första kedja är ingen första kedja. Man måste ha en kedja som producerar. Det gör inte Jonas Johnson, flytta på honom och låt Martin Cibak få chansen istället. Ronnie Sundin har varit blek denna säsong, han har inte gått att känna igen. Tänk att han spelade OS tidigare i år, det är två helt olika spelare. Man har inte de spelare som skulle offra allt för klubben och laget i alla lägen. Skulle ni se framför er Jonas Johnson täcka ett skott med huvudet före i en avgörande match? Nej det skulle han inte men däremot Martin Plüss skulle göra det. Det finns vissa spelare som kommer undan med godkänt så här långt under säsongen och det är Joel Gistedt och Martin Plüss. Bara en sådan sak att hoppa över ett landslagsläger med Schweiz för att det går dåligt för Frölunda, det är hjärta det. Plüss har kontrakt ut denna säsongen och se till att behålla honom i fortsättningen för han är en nyckelspelare.

En annan anledning att det gått så knackigt hittills är man inte lyckats ersätta de spelare som lämnade före säsongen. Man hade helt enkelt övertro på sin egna trupp och nya spelare. Det finns ingen Joel Lundqvist, det finns ingen Johnny Oduya eller Tom Koivisto. Joel spelade alltid med hundra procent hjärta och offrade allt i alla lägen. Någon sådan spelare har Frölunda inte idag. Frölunda har inte en puckskicklig back som kan stå på offensiv blå i power play.

Bäckman-effekten har svalnat ordentligt. Den omtalade effekten var sann i en match sedan var man tillbaka på ruta ett igen. En tränare kan inte göra underverk, det är spelarna på isen som ska göra jobbet och prestera.

Kämpa Frölunda, för någon kvalserie vill vi inte hamna i.

Sebastian Lann2006-11-22 10:55:00
Author

Fler artiklar om Frölunda

Mellan hopp och förtvivlan