Gästkrönika: Har Frölunda chans mot Modo?
Ni minns väl förra säsongen? Eller har ni förträngt den? Nåja, säsongen var ju ändå ganska okej, förutom inledning då förstås. Den var minst sagt katastrofal, usel, men inte bortglömd för mig. I denna artikel har jag tänkt ge några synpunkter på den gångna säsongen och kommande säsong, som ska bli en revansch för alla Frölundaälskare, eller? Den gångna säsongen blottade sig Frölundas svagheter allt för ofta, särkilt på bortaplan mot Modo.
Det kan hävdas, att en dålig försäsong inför elitserien innebär en bra elitseriesäsong. Detta blev tyvärr inte verklighet för Frölunda. Försäsongen var under all kritik resultatmässigt och spelmässigt. Jag blev lite lätt orolig under denna tid - vem med Frölunda-hjärta blev inte det? Dåligt kan det gå i träningsmatcher, men det måste finnas en viss gräns. Jag gick in och tittade på spelartruppen och minns att det var något som saknades. Man kunde inte riktigt ta på vad det var, men något stämde inte. Jag jämförde som alltid vid denna tid truppen med de övriga elitserielagens trupper. Truppen såg inte lika dominerade ut som vanligt, särskilt inte backuppsättningen.
Jag minns under säsongen som gick att varje gång backarna blev pressade fick de nästan alltid problem, särskilt mot på bortais Modo. Ibland kändes det som förr, tiden innan Frölunda blev ett stabilt topplag, då man nästan alltid räknade med förluster på bortais. Den tiden då man ibland blev lite mobbad för att man hejade på Frölunda. Jag skriver stabilt topplag utan tvekan, så stabil känns organisationen, utan att för den skull ha en stor insikt i klubben. Men på spelarmarkanden lyfts ju Frölunda upp som en mycket välskött klubb - härligt!
Arto Tukio lyftes upp gång på gång av Bäckman under den gångna säsongen. Men en stjärnback är han inte, och kommer inte att bli. Just det att han fick mycket beröm av Bäckman säger en del om Frölundas försvarsspel förra säsongen. Tukio var enligt mig okej, inte mer, han var över medel i Frölunda, men knappt medel jämfört med alla backar i elitserien förra säsongen. Tidigare säsonger har Frölunda haft förvarare som har kunnat ta ansvar. Förra säsongen krävdes att flera spelare ur backuppsättning var tvungna att ta mer ansvar än tidigare, vilket de inte klarade av. Med ansvar menar jag att man ska kunna spela med ett lugn och pondus trots att man är pressad såväl från motståndarna, som media och supportrarna. Vidare ska man av ett topplag kräva att de ska kunna spela upp pucken med färre slumpmoment och framför allt kunna föra spelet mer övertygande i 5-4-spel än vad som skedde. Detta gick inte alls, bevisligen fanns inte färdigheterna (skills) där. Sundin fick ett alldeles för stort ansvar. Det gick inte alls, vilket märktes i början på säsongen, då även Mr. Frölunda såg förvirrad och långsam ut i rinken.
Övriga backar som inte övertygade var Markus Seikola; alldeles för ojämn, Jonas Ahnelöv: okej men jag hade förväntat mig mer av honom, dessutom slätstruket junior-VM, Jan-Axel Alavaara/Tomi Pettinen: såg väldigt långsamma ut och hade problem med tempot, Ari Vallin; blev verkligen inte den förstärkning jag hoppades på utan såg väldigt osäker ut. De som får godkänt är Sundin och Antti-Jussi Niemi.
I bortamatcherna mot Modo märktes det oerhört tydligt att Frölunda inte hade kunskapen för att vara ett topplag. Harald Lückner kände givetvis till Frölundas svagheter och dirigerade sina spelare genom att sätta press på Frölundas backar med hög intensitet. Låt oss hoppas att förra säsongen bara var en tillfällighet och att Frölunda återigen kan agera som ett topplag den kommande säsongen. Just nu jämför jag Frölundas trupp med andra lag och det ser helt okej ut, inte super. För det saknas två stjärnspelare till. Visst, ett par bra nyförvärv har tillkommit, särskilt Nordquist, men väldigt tongivande spelare som Sundin, Andersson och Johnson har blivit ett år äldre. Till sist, synd för elitserien, men bra för Frölunda, att Magnus Johansson inte spelar i Linköping nästa säsong utan i NHL.
