Smått & gott från Fans Day
I torsdags slogs så äntligen portarna till Scandinavium upp då Frölunda Indians bjöd in sina fans till det som dom själva så fint har döpt till ”fans day”.
Och visst var det en trevlig tillställning för oss supportrar.
Då evenemanget började redan klockan fem så såg jag till att vara där i god tid, trodde jag i alla fall. När jag anlände till området ringlade sig köarna redan långa, intresset för Frölunda var precis som väntat även i år stort. Nåja, efter en stunds köande så äntrade vi så tillslut Scandinaviums inre. Jag skulle likna området vid en stor Frölundamarknad. Här var borden uppradade med information om och allting runt allting kring Frölunda. De båda supportergrupperna, det vill säga Goa Gubbar och Wild West support, hade varsitt bord vid ingången där de informerade om sig själva och samtidigt försökte knyta till sig fler medlemmar. Något att fundera på för er där ute kanske?
Orkester spelade, spelarna satt vid bord och signerade och STIGAS hockeyspel var omåttligt populära. Men allt det här fick stå åt sidan, jag var hungrig och begav mig mot maten.
Efter att ha fått i mig en liten taco-tallrik så var det så dags för det som jag och säkert många andra ändå ansåg vara kalasets höjdpunkt. Spelarpresentationen och Skills competition.
Att Frölunda inspireras av NHL är tydligt då spelarpresentation skedde på bästa NHL-maner. En efter en presenterades spelarna då dom åkte in genom Indianhuvudet. Störst jubel fick, inte helt oväntat kanske, Frölundas flygande finländare Tomi Kallio. När alla spelarna så småningom hade fått sin stund i rampljuset var det så dags för tränarna att presenteras. Säga vad man vill om Per Bäckmans skridskoåkning, men i jämförelse med assisterande tränare Benny Westblom så såg ändå Bäckman ut som en konståkare i världsklass. Men vad ska man förvänta sig av en gammal målvakt? Sist ut på isen var, till publikens stora glädje, Frölundas senaste nyförvärv. Nämligen lagets nya maskot, i lejonutstyrsel och såklart i Frölundadress bjöd han på dans som inte bara fick publiken att gå igång utan även fick Karl Fabricius att rodna lätt om kinderna.
Nu var det dags för Skills Competetion. Spelarna var uppdelade i tre lag där dom nya röda, gröna och vita tröjorna fick skilja spelarna åt. Grenarna som spelarna skulle tävla i var snabbast skridskoåkning, hårdast skott och prickskytte. Lagen såg ut som följande:
Röda laget: Karl Fabricius, Niklas Andersson, Jonas Johnson
Gröna laget: Fredrik Pettersson, Andreas Holmqvist, Mikael Holmqvist
Vita laget: Johan Andersson, Toni Söderholm, Jonas Nordquist
Först ut var de tre spelare som skulle tävla i hastighetsåkning, ett varv runt plan var det som gällde för de tre tävlande som var Johan Andersson, Karl Fabricius och Fredrik Pettersson. Många hade nog här satt sina pengar på Fabricius och mycket riktigt, vår gode norrlänning tog hem segern tätt följd av Fredrik Pettersson. Hade däremot inte Pettersson tappat balansen i sista kurvan hade nog han sannolikt han tagit hem guldmedaljen.
Nästa gren var hårdast skott. Här skulle alltså den som sköt det skott som uppmätte flest antal kilometer per timme vinna. Och förstå min förvåning när det röda laget skickar fram liraren Niklas Andersson som lagets representant. Niklas konkurrenter blev mer väntade Toni Söderholm och Andreas Holmqvist. Vem som vann tävlingen är dock omöjligt att säga då hastighetsmätaren tydligen var ut funktion. Mitt tips går ändå till Söderholm, mitt mycket kloka höga-öga tycktes sig se att det var just han som fick iväg den snabbaste projektilen.
Avslutningsvis skulle en spelare i vardera laget försöka skjuta hem segern genom att prickskjuta ner måltavlor som var placerade i dom båda kryssen och nere vid varje stolprot. De tre tävlande var Jonas Nordquist, Jonas Johnsson och Mikael Holmqvist. Nordquist öppnade fint genom att skrapa ihop 80 poäng. Holmqvist ville inte vara sämre och kvitterade till 80 lika. Dags för veteran Johnson alltså, skulle han sätta dom yngre förmågorna på plats? Nej, inte en träff från Johnsons sida och vi får hoppas att hans sikte är bättre inställt lagom till seriepremiären i nästa vecka. 80 lika mellan Nordquist och Holmqvist betydde således omspel där Holmqvist satte 20-poängsskylten och då också satte en viss press på Nordquist. Vårt norrländske nyförvärv valde att chansa och siktade in sig på 80-poängstavlan, och missade med minsta marginal. Segern till Mikael Holmqvist och det innebar att samtliga tre lag hamnade på lika många poäng. Straffar skulle få fälla avgörandet. I kassen ställde sig Joel Gistedt, och där stod han och motade puckar i vad som kändes som en evighet. ”Hur länge har vi tillgång till hallen”, frågade tillslut Joel den legendariske domaren Anders Burström och drog således också ner skrattsalvor från publiken. Tillslut så lyckades i alla fall Karl Fabricius på något underligt sätt tråckla in pucken i mål via vad jag tror var ribban, ner på Joels axel och in i mål. Stort jubel från Fabricius sida som blev matchhjälte då han både snabbskrinnade och straffsköt segern till det röda laget som därmed vann varsin middag på en för mig okänd restaurang någonstans i Göteborg.
Vad ska man då tycka om detta spektakel? Jodå, väldigt trevligt och underhållande tycker jag. Stämningen var god och det märks tydligt att både spelare och supportrar nu bara går och väntar på att säsongen ska dra igång. Annars tycker jag det är ett fint initiativ av Indians att anordna en dag för fansen, fansen som ändå måste ses som hela föreningens ryggrad. Förhoppningsvis var denna dag bara början på en årlig tradition och naturligtvis finns det en del att slippa på inför kommande upplagor av fans day. Jag tycker till exempel att mer energi skall läggas på vad som händer på isen. Längre och maffigare presentation av spelarna, fler intervjuer med mera tycker jag är några punkter som skulle kunna diskuteras inför nästa år. Dessutom tycker jag fler spelare skall vara involverade i själva tävlandet. På så sätt får alla spelare visa upp sig och även alla i publiken får möjlighet till att se just sin favorit.
