Frölunda står inför ett vägskäl
Två förluster och en vinst är knappast den säsongsinledning som Frölunda hade hoppats på. Vänder det på tisdag eller går Indians mot ännu en tung säsongsinledning?
Frölunda har inlett säsongen knakigt. Efter en tungt men ändå acceptabel premiärförlust borta mot HV 71 så hade jag hoppats på en urladdning i hemmamötet mot Luleå. Matchen slutade 2-0 efter total dominans från Frölundas sida. Jag såg i för sig bara första perioden av matchen, men det jag läste mig till i efterhand gav mig framtidstro. 2-0 hemma mot ett blekt Luleå är inget att jubla sig hes över men, Frölunda hade rättat till det som hade behövts rättas till. Man hade tätat till defensivt. Hellre vinna med 2-0 än 5-3 tycktes tränarstaben resonera. Med en groende optimism såg jag alltså fram emot matchen mot Skellefteå. Jag trodde Indians hade hittat grunderna, att dom blivit stabilare. Sammanfattningsvis: Jag trodde laget skulle åka upp till nyrenoverade Kraft Arena och plocka med sig tre poäng hem i bussen. Jag trodde fel och återigen är jag osäker på vad Frölunda står i dagsläget.
Matchen i Skellefteå var ingen match där Frölunda var det bättre laget, SAIK – segern var rättvis och det är det som oroar mig. En sak är om man dominerar en match men inte lyckas få in pucken. Då brukar det rimligtvis lossna till slut. Så var nu inte fallet och det innebär att matchen på tisdag är ett vägskäl för Indians. Frölunda-Linköping är helt plötsligt inte bara en hockeymatch. Frölunda-Linköping är nu en rak och ärlig fråga till laget: Vill ni vara med från start i år grabbar?
Ingen, och då menar jag verkligen ingen, kan ta sig en titt på Frölundas laguppställning och säga att laget inte är ett lag för toppen av elitserien. En trupp med bra offensiva krafter har spetsats med ännu mer offensiv begåvning plus det som tidigare fattades, nämligen backar som är inhandlade för att stabilisera det tidigare läckande försvaret. Ändå har Frölunda inlett säsong allt annat än förtroendegivande. Starten är ingen katastrof, men den där oroliga känslan börjar smyga sig på igen. Därför är den kommande matchen mot Linköping extra viktig. Jag vill bli av med den osäkra känslan, jag vill slänga den i soporna och låta sopbilen köra iväg den så att jag aldrig mer behöver bekanta mig med den. Jag vill se ett Frölunda som sätter full fart från första nedsläpp, tar ledningen och för den sakens skull inte slutar gasa. Jag är medveten om att man inte kan spela aggressivt över hela banan i 60 minuter men vad jag inte vill se är ett ängligt Indians som inte vågar tro på det dom gör.
Fjolårssäsongen har satt sina spår i laget, ny säsong nu och för att VF inte återigen ska hamna i en negativ trend hade det underlättat med en seger på tisdag. Nu möter man också ett Linköping som i mångt och mycket har försatt sig i samma situation som Frölunda. Efter seger i premiären hemma mot Timrå så blev man totalt utskåpade borta mot Brynäs. Resultatet skrevs till 9-1 och inte en enda Linköpingsspelare kan ha somnat in särskilt gott den kvällen. Nu vann laget visserligen gårdagens hemmamöte mot Luleå med 3-1 men känslan kring Linköping är ändå att laget är byggt utan en stabil grund. Lägg därtill den mycket olustiga krogincidenten där tränaren Janne Karlsson spelade huvudrollen och ni förstår att det snabbt kan börja blåsa snålt kring Linköping. Laget har mycket att bevisa, skall dom låta ”experterna” få rätt angående deras bristande defensiv eller skall som ge ett styrkebesked på tisdag? Den som lever se.
Övrigt noterbart från elitseriestarten är ju såklart Brynäs och då främst tränare Boorks nytänkande när det handlar om hur han skall matcha spelartruppen. Mot Södertälje senast så lät han många av sina bästa spelare stanna hemma i Gävle. Detta ledde inte bara till spekulationer om elitserieuteslutning för Brynäs del utan även till förlust i AXA Sport Center. Som jag ser det kan man se Boorks rotationssystem på två sätt. Det ena: Boork sitter inne på elitseriens största trupp och vill få alla spelare att ständigt vara på tå. Ingen skall känna att han inte är en viktig del av truppen och samtidigt känner alla pressen att prestera när dom väl får chansen. Det andra och enligt mig också det korrekta sättet man kan se det på är följande: Varför ändra ett vinnande lag? Varför skulle inte Brynäs spelare orka en hel säsong när övriga elitserielags spelare gör det? Varför vila sina formstarkaste spelare och riskera att dom tappar flytet i spelet? Varför göra en hel trupp konfunderad? När ska Boork ta ut sin kärntrupp? För inte tänker han hålla på med det här systemet hela säsongen? Min gissning är att Brynäs snart är tillbaka med ett vanligt ”matchande” av laget. Just nu känns det som att Boork ber om problem då jag tvivlar starkt på att spelarna själva köper hans nya idéer.
Avslutningsvis: Färjestad har inlett säsong bra och då är det främst det unga nya gardet Per Åslund – Mikael Johansson – Fabian Brunnström som har imponerat. Jag har höjt en varnande finger för Brunnström tidigare och nu känns det som om han ger mig vatten på kvarnen. Hans 1-0-mål igår var ren och skär klass. Säsongen är fortfarande ung men jag skulle inte bli ett dugg förvånad om den här killen finns med i en landslagstrupp i vinter. För så bra är han verkligen.
