Krönika: Guldgrunden läggs...
Trött serielunk när Timrå gästar Frölunda på torsdagskvällen? Glöm det! Varenda match är viktig på resan mot slutspel och kampen om SM-guld.
Snart är en femtedel av årets elitserie avklarad och Frölunda parkerar inför torsdagsmötet med Timrå på en klart godkänd andraplats. Ytterligare drygt 40 matcher ska spelas innan det vankas slutspel. Avslagen serielunk tycker många. Men många har fel. Det är under denna tid man sätter samman ett blivande guldlag. Täta backpar och producerande kedjor skall skapas, självförtroende och psykologiska övertag på motståndarlag byggas samt en levande vägg i den egna målburen installeras.
Ari Ahonen var just en levande vägg mot Färjestad och har onekligen en mycket hög kapacitet. Det är dock för tidigt att avgöra om han har den stabilitet som krävs. Han är i alla fall på god väg och det är bara att hoppas att Per Bäckman även i fortsättningen matchar honom som förstemålvakt. Allt för att ett rejält självförtroende kan byggas upp bakom masken.
Frölundas backbesättning har blandat och gett inledningsvis. Det känns som om laget verkligen behöver ta till vara varenda match i grundserien för att trimma in ett fungerande och resolut spel i egen zon. Andreas Holmqvist, Toni Söderholm och den snart debuterande Tuukka Mäntylä behöver samtliga tid för att acklimatisera sig och hitta positionerna på isen. De rutinerade rävarna Ronnie Sundin och Oscar Ackeström har sett tröga ut till och från och måste visa lite bättre skärpa, även om det sett betydligt bättre ut i de senaste matcherna.
Antti-Jussi Niemi har varit en av seriens bästa defensiva backar de senaste säsongerna men i år är det uppenbart att han inte är ikapp efter en skadefylld pre-season. Det ser osäkert ut för AJ på isen och det ser nästan ut som om han använder sin klubba mer som en dammvippa än som just en klubba, med vars hjälp man faktiskt kan flytta på motståndarforwards med. Men en AJ:s tid kommer, var så säkra.
Det unga gardet bestående av Jonas Ahnelöv och Philip Larsen har varit mycket bra. Visst sker det lite misstag här och där men ofta vägs det upp av en härlig inställning och energi. Båda spelarna lär fortsätta utvecklas under seriens gång, under förutsättning att de får rikligt med speltid.
Om vi tittar på forwardssidan så börjar de inför säsongen högt uppskruvade förväntningarna infrias. Samtliga fyra formationer har kapaciteten att skapa tryck framåt. Johnsons förstalina känns inte lika ensamma som ifjol, istället är det kedjan med Kahnberg, Nordquist och Fabricius som varit allra hetast. När sedan Tomi Kallio och Steven Kariya hittar sedvanlig frekvens i målskyttet kan det bli ännu vassare. Sparkapital finns även i Micke Holmqvist som sakta men säkert börja hitta sin plats bredvid Pluss och Kariya.
Konkurrensen är hårdare än på länge i Frölunda, vilket är något som saknats de senaste säsongerna. Den lär hårdna ytterligare eftersom Johan Andersson, Fredrik Pettersson och Mikael Johansson presterat över förväntan vilket gör att de etablerade grabbarna inte kan känna sig helt säkra på sina platser. Och snart kommer Justin Morrison…
Jag hoppas och tror att Frölunda fortsätter i vinnarspåret och säkrar slutspelsplatsen tidigt, allt för att slippa en påfrestande klappjakt på slutspel de sista tio omgångarna. Allt för att kunna slipa på powerplay och boxplay utan att känna panik och sedan ladda för slutspel med en fräsch och formtoppad trupp.
