Krönika: Upp till bevis, Frölunda
När drygt en tredjedel av grundserien är avverkad så ligger Frölunda på en mindre smickrande sjundeplats. Jag ställer mig nu frågan: Vad är det som inte stämmer i Frölunda?
Frölunda tar emot Skellefteå i Scandinavium när den 20:e omgången i elitserien ikväll skall fullbordas. Vid förlust ikväll är laget ute på riktigt tunn is. Nu tror jag dock inte att så blir fallet. Jag tror Frölunda vinner, men läget skulle inte kännas mycket ljusare för det. Indians ligger i skrivande stund på sjunde plats i elitserien. Man är hela 15 poäng bakom serieledande HV 71 och har bara skrapat ihop tre poäng mer än kvällens motståndare SAIK som i sin tur ligger på den åttonde och sista slutspelsplatsen. Det, alla fans där ute, är på tok för dåligt av vårt kära Frölunda. Vi ska kunna kräva mer av det här laget. Låt mig utveckla mitt resonemang.
Till att börja med, jag tycker inte själv att jag är en supporter som kräver mer av mitt lag än vad jag har befogenhet till. Jag tycker själv att jag ställer realistiska krav på årets upplaga av Frölunda. För, låt oss säga sex sju säsonger sedan, hade jag inte varit inne i samma tankebanor angående Frölundas prestation. Då var Frölunda ett lag som varje år fick slita kollosalt för att ta sig till slutspel. Många gånger lyckades man inte lösa in slutspelsbiljetten förrän i någon av de absolut sista omgångarna. Allt som oftast var det också respass redan i kvartsfinalspelet. Och även om Frölunda inte var lika framgångsrika då som de har varit de senaste säsongerna (bortsett från ifjol) så fanns det något fint med den tiden också. Man hade inte samma namnkunniga lag som idag och det i sin tur gjorde att man kunde glädje sig mer åt en hemmaseger i, låt oss säga, omgång 36. Skulle man till och med lyckas slå tillbaka storheter som Färjestad eller Djurgården, ja då var lyckan total.
Idag är Frölundas situation totalt annorlunda. I och med att framgångarna började komma (mycket tack vare den fina talangutvecklingen i föreningen) så blev klubben rikare och med pengarna kom också möjligheterna att värva fler etablerade stjärnspelare. Och vilken klubb hade inte utnyttjat den möjligheten? Göteborgs bidrag till elithockeyn växte sig allt starkare både ekonomiskt och sportsligt och när man säsongen 2004/2005 tog sitt andra SM-guld på tre säsonger så ansågs man dominanta i svensk hockey. Frölunda var verkligen i toppen för att stanna. Med den goda ekonomin blev arbetet med att ställa ett slagkraftigt lag på benen inför varje säsong väldigt mycket enklare. Så fort en toppspelare var ute på marknaden så ryktades det allt som oftast om att just den spelaren tillslut skulle hamna i Frölunda. Visst fanns även övriga toppkonkurrenter med i diskussionen, men Indians var nu en attraktiv klubb att spela för. Så kom fiaskosäsongen ifjol. Säsongen var ett stort misslyckande rent sportligt men Frölundas ställning i svensk hockey var inte direkt hotad. Man var fortfarande en av landets rikaste föreningar, publiken fanns lojalt kvar vid lagets sida och de flesta var överrens om att laget den här säsongen skulle återvända till elitseriens övre skikt.
Mycket riktigt så storsatsades det också inför säsongen. Frölunda spände musklerna och plockade in spelare som fick supportrarna att slicka sig nöjt runt mungiporna. Ordet revansch skulle bli ett nyckelord den här säsongen. Det kändes som om fjolårets jobbiga säsong hade stärkt banden mellan laget och supportrarna. Man hade gått igenom en skärseld tillsammans och nu skulle man också klara av att lyfta tillsammans. Men vad har hänt? En sjundeplats en bra bit in i serien var inte vad varken vi supportrar eller laget hade förväntat sig. Och det värsta av allt är att det är svårt att sätta fingret på vad som saknas. Jag tycker det finns en sund blandning mellan rutinerat och lovande. En bra mix mellan spelare som vet hur det är att gå hela vägen och spelare som borde ha viljan att kliva över lik för sitt första SM-Guld. En ung lovande och en mer rutinerad målvakt finns i truppen. Publiken vallfärdar till Scandinavium. Bäckman som räddade laget ifjol fanns i år med från start. Så vad är det som fattas för att Frölunda återigen skall lyfta mot toppen? Ja, jag vet inte. Med små jämna mellanrum så viker laget ner sig totalt. Bortamatcherna mot Djurgården och Södertälje var hemska och häromdagen så förlorade man sista perioden med 3-0 när det var tänkt att man skulle trycka på för en kvittering. Med det här laget skall det inte behöva hände, inte på det sättet, inte så många gånger. Det som gör mig ändå mer orolig är Bäckmans kommentarer nu efter 6-2- debaclet i Linköping. Han tyckte laget gjorde en helt okej bortamatch. Trots det så blev det alltså ännu en storförlust på bortaplan. Ja, jag vet inte. Jag är medveten om att fjolårets skrala resultat har satt sig på näthinnan hos många spelare men nu är det dags att skaka av sig det där. Jag köper att Frölunda inte ligger etta eller tvåa i serien, även om jag tycker laget har kapacitet till det. Det jag inte köper är att man den ena dagen kör över Färjestad med 5-0 för att en kort tid senare förlora med 7-2 mot Södertälje. Det jag tycker man kan kräva är ett lag som alltid ger allt och visar upp ett jämnare spel. Med det så kommer också en högre tabellplacering, och det tycker jag att vi fans kan begära. Eller har jag missbedömt årets trupp totalt?
