Krönika: Hockey på radio
Med varken matchbiljett eller möjlighet till att se matchen på TV får man förlita sig på andra medier. Ett sätt är att följa den på vår egna utmärkta liverapport-sida. Ett annat är att sätta sig framför webbradion. Så ikväll upplevde jag Rögle - Frölunda på bred halländska.
Hockey på radio kan vara en riktig höjdare. De sista minutrarna på en slutspelsmatch refererade av exempelvis Lasse Granqvist kan vara minst lika nervkittlande som att uppleva matchen på tv eller live. Men kvällens match i Ängelholm var långt ifrån en radiomatch.
Den hipp-som-happ-hockey som det bjöds på i Lindabs Arena ikväll gjorde det svårt för alla att hänga med. Utvisning följt av mål och sedan utvisning och mål igen. Allt inom loppet av några sekunder. När inte ens kommentatorerna, som dessutom alltid är ett par lokala stjärnskott med bred dialekt, vet vad som händer, blir det svårt för den som lyssnar att få en bild om vad som sker. Vem som gör vad får man gissa sig till och vilket lag det var som gjorde målet får man avgöra av volymen på jublet.
Det tråkiga med att följa en match på detta viset är också att allting målas upp objektivt och du kan inte skaffa dig en egen åsikt. Säger kommentatorerna att Joakim Anderssons mål var snyggt får du helt enkelt lita på det. Du vet inte om Kallios utvisning är rättvis eller inte. De som refererar återberättar om en tackling och att ett matchstraff utdelas. Inget mer med det. Hade jag sett situationen med egna ögon hade jag i alla fall kunnat få gnälla på Lärking helt befogat.
Tillslut blev det, efter mycket fram och tillbaka, flest mål följda av jubel med den högsta volymen. Och jag kan konstatera att en förlust på radio är lika tung som vilken annan förlust som helst. Men nu kunde jag i alla fall stänga av radion och slippa både se och höra glada motståndare. Ett poäng till webbradio där.
Ett poäng jag dock hellre velat ge några andra ikväll.
