Krönika: Ikväll tog alla chansen
Ikväll handlar eftersnacket om tre saker; den lyckade ommöbleringen, den fortsatta succén för de unga spelarna och Niklas Andersson.
Frölunda har två tvåmålskyttar ikväll. En av dem är Tomi Kallio och det känns lite som att det var på tiden. För första gången på länge är han precis så bra som han ska vara. Om fyra poäng i protokollet inte ger han den där kicken att fortsätta såhär nu vet jag inte vad som krävs. Den andra är Jonas Nordqvist, och äntligen känns det som att han hittat rätt. Även om den idag sjuke Joakim Andersson gjorde en lysande insats på samma plats måste jag nog påstå att jag hoppas på ett fortsatt samarbete mellan Kallio-Nordqvist.
De unga spelarna fortsätter ta plats i laget i och med den långa skadelistan. Och de fortsätter att göra det bra. Ikväll spelade Lasu och Eller tillsammans, och i stil med resten av laget var de riktigt på hugget i första perioden. Men när matchen kom in i ett långsammare tempo och mer bevakande skede var det deras kedja, som också bestod utav Mikael Johansson, som visade mest framåtvilja och entusiasm. Ska vi prata i gamla termer skulle jag säga att det börjar lukta dagiskedjan, men dessa lirare har något helt nytt på gång. När de sjuka och skadade spelarna är fit for fight igen kommer det verkligen att bli just en fight. Idag fick även den storväxte Carl Klingberg återigen chansen. En spelare som jag definitivt vill se mer utav. Mer degraderingar a la Söderholm att vänta?
Idag fick också Niklas Andersson sin hyllning av fansen i form av stående ovationer. Nu finns det i siffror att han är bäst. Men, med vartenda ett av de målen i all ära, är det inte på grund av dem som han är den bästa. Det är på grund av allt annat. Alla de gånger då han jobbat hemåt och offrat sig tveklöst, alla de gånger då han i dåliga tider visat vägen för resten av laget, alla de gånger han kämpat till sista sekund. Och det är på grund av att han alla gånger gjort det med hjärta.
