Krönika: Avbräck och slutspurt
Elitseriens grundserie går sakta men säkert mot sitt slut och serien är jämnare än någonsin. Många lag har överraskat, för att sedan glida ner några snäpp, samtidigt som en del varit besvikelser, men nu mot slutet ändå repat sig en aning. Skador och avbräck är något alla lag drabbas av. Frågan är bara vilken effekt årets elitserie och alla avbräck haft på Frölunda…
Årets elitserie började ju som väl känt, inte så bra för Frölunda. Laget låg bland de sista väldigt länge, men har ju längre serien sedan gått, börjat spela allt bättre och bättre. Om man kollar på de senaste matcherna, har även där spelet varit bra, men en del avbräck och nu på slutet också skador, har stundtals ställt till det för Indians.
Något som enligt mig hamnat lite i skymundan och som egentligen gör att Frölundas insats hittills i år bör ses som lite bättre än vad den kanske borde ha gjort annars, är det tidiga skadan på den tänkte förstacentern Andreas Karlsson, han som skulle ersätta Jonas Johnson. Karlsson värvades före säsongen, som den nye poängmaskinen mellan Kallio och Andersson. Då egentligen hela hans säsong uteblev, på grund av skadan, så har Frölunda enligt mig ändå klarat sig bra. Man har spelat drygt en halv säsong, utan sin tänkta förstacenter och för att statuera exempel kan man ju bara tänka sig var Linköping legat utan Hlinka, Färjestad utan Wallin, eller HV71 utan Davidsson. Självklart omöjligt att svara på, men det ger än en rejäl tankeställare.
Karlsson var också den som ledde Frölundas interna poängliga då han skadades och trots att spelet inte alls fungerade för Frölunda, så var han ofta en av få ljusglimtar. Alla lag drabbas som sagt av skador, men detta var ganska extremt. Man har klarat sig bra utan den tänkte poängmaskinen och förstacentern och lyckats ersätta honom på ett tillräckligt bra sätt, för att nu tillhöra den absoluta toppen av elitserien.
Årets elitserie är som sagt jämnare än någonsin, men många lag har ändå gått mellan hopp och förtvivlan, då trepoängssystemet gör att man klättrar eller faller fort. Trots den jämna serien och det snabba systemet, så lutar det enligt mig just nu ganska klart åt, att trots alla positiva överraskningar från lag, vilka varit bottentippade före säsongen, så lutar det ändå åt en säsong för ”storlagen”. Linköping, Färjestad, Frölunda och HV71, alla tillhör nu toppen och är enligt mig, så är de alla där för att stanna. Det är dessa det kommer att stå mellan i slutet.
Folk har pratat om att Skellefteå går till final, för att veckan efter stenhårt tro på Luleå. Vi har tidigare under säsongen sett både Rögle och Brynäs överraska och tillhöra toppen. De föll, vilket också med största risk Luleå och Skellefteå kommer att göra. Jag säger inte att de inte kan gå långt, men i finalen blir det nog mest troligt Linköping, vilka imponerade stort på mig igår, då man slog Frölunda. De kommer att ställas mot ett ”storlag”, då bredden och rutinen i lagen väger tungt mot slutet och jag tror inte att ”överraskningarna” håller ända fram. Många har hittills överraskat, för att sedan falla och jag tror tyvärr att fler lag återstår.
Hur det går för Frölunda utan Andreas Karlsson och med avbräcken man nu har, i Niklas Andersson och några till, återstår att se. Detsamma gäller med om det blir Luleå-Skellefteå i final framåt våren eller om det blir ett klassiskt gammalt toppmöte. Hur det än går, så är en sak säker; hittills, så har årets elitserie varit den sjukaste och mest spännande på länge. Måtte den förbli sådan.
