Söndagskrönikan: Tålamod och stenhårt jobb
Veckan började bra med en seger uppe i Gävle men fortsatte med två storföluster mot Djurgården och Skellefteå. Frölunda är nere på jorden igen.
Egentligen fanns väl ingen anledning till att sväva uppe bland molnen efter de tre inledande segrarna. Ingen av dessa trepoängare var riktigt övertygande, även om Frölunda verkligen förtjänade segrarna mot Modo och Brynäs. Mot Timrå får man tacka en storspelande Johan Honken Holmqvist för segern.
Samme Holmqvist visade sedan sin mer mänskliga sida mot Djurgården då han svarade för en mindre genomklappning. Hela laget var för övrigt under isen och hemmapubliken kan inte på långa vägar varit nöjda med vad de fick se.
I den tuffa bortafajten mot SAIK kunde inte Indians matcha vare sig norrlänningarnas tempo eller arbetsinsats. Jag hoppas att detta kan förklaras av de förkylningar som gått runt i truppen samt av de tunga skadeavbräck (Pebben, Hahl, Joel, Blomdahl) som man fick dras med. Det märktes tydligt på isen att framförallt Per-Johan Axelsson och Riku Hahl saknades.
Ska vi lyfta fram något glädjande från Skellefteåmatchen var det att vi äntligen fick mål i power play. Två stycken kors i taket. Jag tror det var oerhört viktigt för Janne Niskala att få ett break i poängprotokollet. Bara att hålla tummarna för att Jannes självförtroende därmed fick sig en knuff i rätt riktning.
Två andra spelare som behöver få med sig lite medgång är Niklas Andersson och Tomi Kallio. Laget behöver mål och assist från dessa (f.d?) poängmaskiner. Det är väldigt olyckligt för Frölunda att framförallt Kallios målskytte på nytt gått i rejält baklås. Kanske det redan nu är läge pröva lite nya omgivningar för dessa herrar? Denna kedja, med Andreas Karlsson som center, skall ju leda laget på isen. Så är det inte just nu. Samtidigt så är ju firma Kallio-Andersson-Karlsson såpass rutinerade att de vet vad som krävs för att komma igång på allvar. Lossnar det så kan det lossna rejält. Frölunda behöver, precis som alla ishockeylag, en förstaformation som levererar.
Roligare då att konstatera att Joakim Andersson och Carl Klingberg går från klarhet till klarhet.
Kommande vecka spelar Frölunda hemma mot Luleå och Södertälje och borta mot Linköping. Känns som det blir viktigt att vinna direkt mot Luleå imorgon måndag för att åter få lite arbetsro, få tillbaka skadade spelare och därmed kontinuitet i formationerna. Kanske får vi se Joel Lundqvist ombytt i båset redan denna vecka? Han är efterlängtad.
Tålamod och framförallt stenhårt arbete på isen - det är Ulf Dahléns nycklar till ett framgångsrikt Frölunda. Är det någon spelare som personifierar hårt arbete så är det just Joel. Både Djurgården och Skellefteå jobbade betydligt hårdare och var mer aggressiva än Frölunda.
Med Joel som kapten på isen ska det inte behöva hända igen.
