Krönika: Tur i oturen
Tur i oturen. Ja, det är nog lite av det avtryck som dagens vinstmatch mot LHC lämnade. Ett otursförföljt Frölunda, vars problem med skador aldrig tar slut, hade idag för första gången på enormt länge, faktiskt de där viktiga marginalerna på sin sida. Detta var dock bara en av anledningarna till dagens urstarka seger.
Turen i ”tur i oturen” kommer jag till. Det fanns så mycket mer som ledde till dagens seger. Man mötte ett imponerande starkt LHC. Visst, de skall vara ett bra lag, men jag måste säga att jag blev imponerad ändå. Få lag kommer till Scandinavium med den viljan att styra en match, att gå för seger och att ha ett eget spel.
Linköping bjöd upp till match och det skulle komma att bli den tätaste matchen hittills i år i Scandinavium. I första perioden hade lagen varsin del, där försvarsspelet var prioritet ett för bägge lagen. Man kände på varandra. Det var lite avvaktande. Lite som det kan och kanske också skall vara, då två tänka giganter möts.
Frölunda var dock mer aggressivt. Man tacklade mer och efter LHC:s 1-0 i mitten av andra, så ville man också mer. Det var i alla fall så det såg ut. Man stod upp, tacklade och spelade smart. Man visade genom hela matchen och speciellt under den andra halvan, upp en härlig och hjärtvärmande lagmoral och det var slutligen också bland annat detta, som ledde till segern.
Just det, turen. Matchen höll faktiskt på att glida Frölunda ur händerna. Det var en speciell sekvens som kom att bli extra avgörande, en sekvens som visar att marginalerna kan vara små i hockey. LHC leder med 1-0 och Jan Hlavac prickar stolpen bakom Johan Holmqvist. Frölunda rensar och tack vare ett utomordentligt jobb från P-J Axelsson, är ställningen bara någon halvminut efter Hlavacs stolpträff, 1-1.
Hade 2-0 suttit, då undrar jag om Frölunda hade vänt. Istället stärktes man av en tidig kvittering. Man växte och drog också ifrån. Efter detta var det egentligen inget snack. Förutom ytterligare en stolpträff, så kom Linköping aldrig riktigt nära. Frölunda blev det bättre laget och efter 60 minuter hade man också vunnit – rättvist.
Man gjorde idag en helgjuten insats. Frölunda hade ingen lekstuga, men det skall kommas ihåg att man mötte ett riktigt bra LHC, fyllt av självförtroende. Firma Niskala-Bäckman var inne på samtliga mål och var bäst på isen som vanligt. Kudroc gjorde det han skall, nämligen använda sin tyngd och storlek. Att detta sedan leder till att han blir orättvist behandlad av domarna match efter match är en annan fråga. En tråkig sådan.
Man har hittat en kanonkedja, i Olimb-Lundqvist-Kallio och denna lina kom också att bli den matchvinnande. Jag menar faktiskt att Frölunda idag gör en av sina bättre matcher i år. Som sagt, man hade ingen lekstuga, men motståndet var det bästa som gästat Scandinavium i år.
Många skall ha stort beröm. Hedman, Pettersson, ”Honken”, ”Pebben”, Blomdahl, ”Mike” och Karlsson. Detta för att bara nämna några av alla de som skall ha stor cred för dagens insats, utöver de jag redan tidigare nämnt.
Blir också tvungen att slänga in en känga bland alla lovord. Kängan tilldelas Ulf Rönnmark. Ställningen är 2-1, i en match som kan komma att vara SM-finalen framåt våren och det är drygt tio minuter kvar av matchen. Per-Johan Axelsson, Frölundas assisterande lagkapten diskuterar en (från min vinkel) felaktig utvisning med en av domarna. Rönnmark tappar all känsla och ger en tia. Ingen känsla, ingen hjärna och enlig mig, en fullständig katastrof. Jag har nämligen mycket svårt att tro att ”Pebben” i detta läge, går såpass långt över gränsen, att Rönnmarks åtgärd får anses vara nödvändig (att det sedan är fel spelare han tar ut för puck out, gör ju det hela ännu mer pinsamt).
Stor eloge till Linköping, men en ännu större till Frölunda. En riktigt bra insats, där kollektivets styrka, det täta försvarsspelet och arbetsinsatsen, blev det avgörande över 60 minuter. Alla lag har skador, men detta är bara sjukt. När man får tillbaka dessa och man arbetar som idag. Då blir Indians definitivt att räkna med framöver.
