Söndagskrönikan: Knaggligt seriespel lär ge knaggligt slutspel
Att Frölunda nu i 2-3 säsonger haft svårt att hitta rätt är inget som vi behöver ta oss för pannan och himla med ögonen i total oförståelse. Det är f o r t f a r an d e så att det är påfallande brister, främst i försvars- och målvaktsspelet. Det värvas den ena namnkunniga backen efter den andra, men resultatet är oftast väldigt knappa jämfört med insatsen. Att Frölunda ska göra ett charmant slutspel och spela hem SM-guldet känns som en mycket liten chans. Är man inte bra nu - vad talar för att man då vara bra i slutspelet?
Självklart hoppas jag att jag har så fel så det stänker om det.
Jag vill inget hellre än att SM-guldet kommer hem till Göteborg.
Men ser vi statistiskt sätt är det det ofta lag som haft en hög kvalité och jämnhet under serielunken, som även lyckas i slutspelet. Vi kan ta HV71 som exempel. I flera år har detta lag fått behålla sin stomme och kryddat det med några väl genomtänka nyförvärv. Skapat en rejäl vinnarkultur i klubben och i staden. Att det ger en extra press, verkar inte bekymra dem. År efter år ser vi HV i topp, såväl i serien som i slutspelet. När det vankas semifinaler och finalspel så är dem där jönköpingarna där och hugger.
Frölunda i sin tur, väljer att byta ut 10 gubbar inför varje säsong och hoppas att nybygget ska generera ett framgångsrikt år och förhoppningsvis ett SM-guld som kronan på verket.
Jag har absolut inget emot att det satsas, det måste man göra för att utvecklas. Men skall vi räkna antal lyckade värvningar som Frölunda gjort de senaste 3-4 åren, så blir dem inte så många. Det känns som att flera av dem har varit direkt onödiga och lite desperata.
Dessutom tycker jag att juniorverksamheten hamnat lite i skymundan. Att det fortfarande produceras duktiga talanger i klubben är det ingen som helst tvekan om. År efter år kommer det upp nya, spännande talanger. Men hur väl tas dem om hand?
Jag tror att Frölunda vill satsa på etablerade stjärnor i kombination med duktiga unga spelare från de egna leden. Men när en sådan spelare som Carl Klingberg gör en grym försäsong och inledning av serien, senare i stort sett bänkas, eller får ytterst liten speltid, då blir man lite förvånad. Tycker inte han varit sämre än någon annan (mer välbetald spelare).
Speciellt när jag tycker att hans spelartyp är oerhört viktig. För alla lag.
Man brukar prata om en osvensk spelstil och det stämmer ganska väl över herr Klingberg. En hårt jobbande, kanadensisk-rakt-på-mål-utan-krusiduller.
Jag hoppas vi får se mer av "Klingan" nu efter JVM:et.
För att Frölunda ska lyckas och få ihop sitt spel krävs det tålamod och en utarbetad och genomtänkt plan för hur de ska agera som lag, både i försvar som anfall. Just nu känns det inte som den finns. Enstaka, utmärkta försvarsinsatser varvas med rejäla blunders av välbetalda och namnkunniga hockeyspelare. Dessutom har vi sett att Frölunda kan ta en ledning på 2-3 mål, men sen ofta falla igenom totalt, om motståndarna börjar äta sig in i matcherna.
Det måste tyda på en jäkla rädsla att förlora matcherna.
Det måste saknas en ledare som tar tag i det när spelet inte stämmer.
Och hur är det egentligen med motivationen?
Att spela inför 31 144 stycken frusna göteborgare/värmlänningar på ett Ullevi, mot ett för dagen blekt Färjestad är en sak. Att hitta motivation och spelglädje till en sådan match, sånt s k a ju bara finnas där. Och det fick vi ju såklart också se. Frölunda gjorde kanske en av sina bästa matcher på hela säsongen. Men att sen åka upp till Skellefteå eller ner till Rögle och prestera på samma nivå. Det är det sällan man ser i fler än 2 matcher i rad.
Framöver vill jag sett ett Frölunda som utstrålar
Motivation
Glädje
En vilja att vinna varje tekning, varje tackling, varje match.
