Röksignaler: Lyssna inte på Boork!
Leif Boork anser att Frölundas situation är desperat och att klubben nu borde överväga att sparka Ulf Dahlén. Kortsiktig lösning enligt standardformulär 1A igen alltså. Give me a break.
Allt fler ansluter sig tlll drevet som kräver Ulf Dahléns avgång. Nu senast och föga överraskande, Leif Boork. Men vad har den sortens lösning gett för resultat de senaste åren? Ingen av nödlösningarna Roger Melin eller Per Bäckman har kommit in och fått skutan på rätt köl.
Nej, Ulf Dahlén ska vara kvar och ta sitt Frölunda till slutspel. Punkt. Det är hans jobb och han kommer att klara det.
Istället för att sparka Dahlén bör Frölundaledningen sikta in sig på andra sätt att stötta laget. Att ta in en mentor och ny side-kick i båset, för att ge Ulf ett nytt bollplank när pressen tilltar vore smartare. Side-show-Lillis-Lundh kanske? Kan Conny komma loss från travet några veckor?
Leif Boork kanske fikar efter jobbet själv?
En annan väldigt bra idé vore att anlita en mental tränare. Någon som kan få spelarna att sortera tankarna och fokusera på sina prestationer snarare än på överdrivna förväntningar från media och fans.
Att Frölunda, som många påstår, skulle sakna hjärta och lagmoral avfärdar jag som rent nonsens. Större klubbhjärtan än de som finns innanför tröjan på Joel Lundqvist, Pebben Axelsson, Fredrik Pettersson, Niklas Andersson, Micke Johansson m. fl. får man leta efter.
En mental tränare hade kunnat vända trycket och pressen från media till att skapa en "vi mot resten av världen"-känsla i laget. En sådan känsla kan bära långt. Tänk vad skönt det vore att trycka ner "köplunda" i halsen på alla jantelagspajaser runt om i hockey-Sverige.
Mats Adhrian har idag gått ut i GP och Expressen och förklarat att Ulf Dahlén sitter säkert, samtidigt som han är självkritisk mot ledningens sätt att kommunicera med fansen kring klubbens satsning och långsiktiga målsättningar.
Så ska en ledare agera. Lätta på trycket på sin tränare genom att flytta medias fokus. Well done.
Vi som älskar Frölunda har rätt att ställa höga krav. Spelet har tidvis varit undermåligt denna säsong. Men vi måste också komma ihåg att Pebben och Joel inte är några stjärn-playmakers. Dom är hårt arbetande karaktärsspelare som gjort bra ifrån sig större delen av säsongen. Jag är också övertygad att dom är rätt spelare att luta sig mot när det blåser. Och i ett slutspel...
För att citera Mark Messier - When the going gets tough, the tough gets going!
