Krönika: Säsongen då det mesta gick snett
Det var säsongen då guldet skulle tillbaka till Göteborg. Efter att Frölunda åkt ut redan i kvartsfinalen, efter att ha slutat på sjunde plats i tabellen, så var det totala misslyckandet dock ett faktum. För Frölunda blev säsongen 2009/2010 säsongen då det mesta gick snett.
En lysande inledning med tre raka segrar satte direkt vind i seglen för Frölunda. En falsk trygghet ledde till två brakförluster på hemmais och sedan var cirkusen Frölunda Indians igång. Rejäla skadebekymmer gjorde det svårt för Frölunda att hitta rätt i formationerna, hitta en producerande förstalina och få rytm i spelet. Frölunda blev alldeles för ojämna i sina framträdanden.
Man gjorde under säsongen ett par värvningar. Den som kom att bli den viktigaste för säsongen, Christian Bäckman kom in då läget var nattsvart i Frölunda. Fortsatta skadebekymmer, främst på backsidan, ledde till att man också fick ta in slovaken Kristian Kudroc och skador på centrarna Riku Hahl, Andreas Karlsson och Joel Lundqvist fick Frölunda att även ta in finske centern Jussi Makkonen.
Den sistnämnde blev dock inte långvarig. Endast ett par matcher med mediokra framträdanden. Sedan var det goodbye (i januari bröt man även kontraktet med Kudroc). Med all kalabalik kring spelet, värvningar och ojämna insatser, så riktades snart hård kritik mot ledningen och inte minst mot Ulf Dahlén. Klubben väntade länge med att agera, men tillslut gick det inte längre.
Den 28:e januari gjorde Stephan ”Lillis” Lundh comeback i sin nygamla klubb Frölunda, efter att ha fått tjänstledigt från sitt uppdrag med J18-landslaget. Med duon Dahlén och ”Lillis” i båset fick Frölunda ny fart, vilket räddade en slutspelsplats och på de 12 sista matcherna blev det endast fyra förluster. En slutspurt som gav en sjundeplats i tabellen.
I slutspelet valdes Frölunda först av trean Linköping. Frölunda hade efter bland annat två segrar i sudden ett 3-1-läge i matchserien. Linköping kom dock tillbaka starkt och efter att ha vänt match fem från 1-2 till 3-2, så vann man också match sex i Scandinavium. Den sjunde och avgörande tog man sedan av bara farten och Frölunda var utslaget med 4-3 i matcher. Säsongen var över för Frölunda.
Det blev som sagt en säsong där det mesta gick fel. Spektakulära värvningar och en bred trupp hjälpte inte. Skadeproblem under hela säsongen tog hårt på Frölunda och efter att kapten Joel Lundqvists säsong tagit slut redan i den första kvarten, så klarade Frölunda sedan inte att slå in någon av sina tre matchbollar.
Underkänt är självklart bara förnamnet. Med den namnkunniga trupp man ändå hade, så skall ett par skador inte få ställa till det som det gjorde. Frölundas stora fall blev det ojämna spelet och framförallt på bortais, så var man alldeles för dåliga.
Det handlar i grunden inte om att man bara slog HV71 en gång under säsongen. Det handlar om att man vann för få av de matcher som man verkligen borde ha vunnit. Man tog exempelvis inte en poäng på bortais mot elfteplacerade Södertälje. Man hade problem att ta tre raka. Man blandade och gav och drog på sig alldeles för många onödiga förluster. Det var ett skakat lag under hela säsongen. Frölunda fick aldrig riktigt ro.
Det är nog fel att använda ett ord som fiasko när man åker ut med 4-3 i kvartsfinalen mot Linköping i kanske historiens jämnaste elitserie. Det hade dock inte behövt hända om man inte slutat sjua i serien och med nöd och näppe precis tagit sig till slutspel. Där har vi det som gör den gångna säsongen minst sagt underkänd.
Att bara glömma säsongen 2009/2010 går inte. Det går dock nu när den värsta sorgen lagt sig att analysera och fundera på varför det gick som det gick.
Nu försöker vi dock se framåt. Nu väntar en spännande Silly Season, som redan är i full gång. Sedan är det mindre än ett halvår kvar till nästa säsong drar igång. Sjukt att man i april redan längtar till september.
