Två förlorade säsonger
Ulf Dahléns två säsonger som huvudtränare för Frölunda Indians kan inte sammanfattas på något annat. Det har varit två förlorade säsonger.
Därmed inte sagt att det enbart är Ulf Dahléns fel. Han har gjort det helt ok, dock utan att nå några större höjder. Med lite perspektiv på Frölundas historia är semifinal + kvartsfinal egentligen ganska bra prestationer rent resultatmässigt.
Det är lätt att glömma ökenvandringen mellan 1965 och 2003.
Det är i stället på det rent spelmässiga planet som Frölunda har vandrat helt fel väg de senaste åren. När jag nu sitter och sneglar på årets första finalmatch mellan Djurgården och HV 71 blir det än mer tydligt. Dessa båda lag besitter en styrka, en speed och ett kreativt och distinkt passningspel som dagens Frölunda inte har visat upp på länge, länge.
Vad ska då göras för att få Frölunda på rätt köl igen då? Vad sägs om en spelidé!? En uttalad konsekvent satsning på ett spelsystem som är modernt, underhållande och (framförallt) vinstgivande.
Viljelösa ras på hemmaplan mot lag som Luleå och Timrå får inte under några omständigheter ske. Inte heller ska det gå tiotals matcher mellan segrarna på bortaplan. Inte om Frölunda vill vara ett av Sveriges och Europas ledande klubblag. Inte om Frölunda vill behålla det genuina stödet från publik och sponsorer.
Lasu, Klingberg, Peter Andersson m.fl. måste få mer istid och utveckling. Återigen, titta på Djurgården.
Om det nu blir Lill-Kenta som till slut står där som tränare i båset så känns det som en bra lösning. Jag har alltid gillat Kenta Johansson och han står för en positiv ishockey, präglad av mycket skridskoåkning.
På spelarfronten känns det som om en del spetskompetens måste tillföras. Niklas Andersson och Tomi Kallio har inte det lilla extra längre. Christian Bäckman har det. En skadefri Andreas Karlsson också. Men på det hela taget är det tunnt.
I Pebben och Joel har Frölunda ett ledarskap präglat av klubbkänsla och denna duo blir enormt viktig under kommande säsonger.
På backsidan ser det ok ut även om jag skulle vilja trada bort Osacar Hedman mot ett mer spännande alternativ. Och på målvaktssidan måste det in en keeper som kan utsätta Honken för konkurrens. För det är uppenbart att två säsonger som ohotad etta inte direkt har gjort underverk med dennes målvaktsspel...
Jag förväntar mig inga underverk i årets silly season. Det kanske till och med är bra med en mer balanserad spelaromsättning i kontrast till de senaste årens värvningshysteri.
Viktigare är då de spelstrategiska besluten och vem som blir tränare. Där förväntar jag mig att en tydlig färdriktning pekas ut. Vad ska Frölunda stå för kommande säsonger?
