SvenskaFans räknar ner: Frölunda
"Janne-Stephan" ska styra revanschsuget Frölunda mot nytt SM-guld.
Förra säsongen var redan på förhand svår för Frölunda. Man visste att man skulle vara det jagade laget, samtliga spelare hade ett väldigt tryck på sig och vissa höll helt enkelt inte samma klass som guldsäsongen.
Frölunda gjorde en godkänd säsong, men man var helt enkelt inte tillräckligt starka för att på allvar kunna spela om den ädlaste av medaljer.
Bortaspelet var, som vanligt, förkastligt under höstsäsongen, för att klarna upp efter jul.
Men då kom nästa bakslag - Frölundas succétränare Conny Evensson, Guld-Conny kallad, fick akuta besvär med nacke och rygg (diskbråck) och tvingades att ta timeout från allt vad hockey hette. Detta lämnade Frölunda i en knivig situation och man tvingades fatta det enda vettiga beslutet - att låta oprövade (i elitsammanhang) Janne Karlsson ta på sig rollen på förstetränare.
Janne gjorde ett mycket bra jobb, som den pådrivare och disciplinerade tränare han är. Janne förde Frölunda upp till en slutgiltig tredjeplats i grundserien vilket måste ges betyget klart godkänt, med tanke på situationen klubben och Janne själv blev satta i.
Väl i slutspelet kan, som bekant, allting hända och visst såg det förträffligt ut i kvartsfinalspelet då Frölunda körde över Djurgården totalt och vann med 4-0 i matcher, med bland annat 8-1 i Globen och samma resultat i returen i Scandinavium. Man sänkte bland annat Djurgårdens målvakt, Björn Bjurlings självförtroende långt under isen och man fick även DIF-tränaren, tillika hetlevrade Niclas Wikegård, att se rött - till hela Göteborgs stora glädje.
Göteborg var en stad i trans. Publiken vallfärdade till Scandinavium och gotevent gick ut i media och sa att det hade kunnat sälja uppemot 30 000 biljetter till en enda match.
Fyra raka segrar var dock inte bara positivt, då man fick hela nio dagars vila - något som i hockeykretsar ses som alldeles för mycket, eftersom matchtempot försvinner från kroppen och hela laget blir mer trögstartat.
HV71 vann de två första matcherna, medan Niklas Andersson var skadad och Jönköpingslaget kunde relativt ohotat vinna semifinalen med 4-2 i matcher, även om Frölunda stod upp bra och tog två av HV71: s segermatcher till sudden death.
"Vi sade ju i en mun tillsammans att det är perfekt för oss att ladda batterierna och läka och sådär, men det blev nog lite för långt uppehåll. På något sätt kändes det definitivt i första matchen att HV hade mer matchtempo med sig in i den matchen".
Detta sade Janne Karlsson när Svenska Fans summerade förra säsongen med honom, i mitten av augusti.
Guldmedaljörer växer inte på träd och det är naturligtvis svårt att låta spelare gå när man just vunnit SM-guld och alla gjort mer eller mindre succé i sina roller. När Frölunda plötsligt inte gick som tåget under säsongen, prenumerationen på serieledningen var upphävd och motståndarna tuffare - då lät inte heller kritiken vänta på sig.
Erik Kakko, som värvades med goda vitsord från Färjestad, sviktade i match efter match.
Kimmo Eronen, som gjorde stor succé säsongen 2002/2003 (guldsäsongen) och vann plus/minus-ligan var helt plötsligt inte tillräckligt stark.
Inte heller Oscar Ackeström stod att känna igen under säsongen. Utvisning lades på utvisning och målproduktionen lös med sin frånvaro.
Därmed blev resultatet en storstädning i Frölundas trupp och halva backlinjen försvann från klubben de närmsta veckorna efter semifinalförlusten.
Även Peter Ström, vars poängskörd dalat för varje år som gått i Frölundadressen, fick lämna klubben efter många års trogen tjänst.
Dessutom försvann Alexander Steen till MoDo under stort palaver och hot om stämning från Frölunda mot både MoDo, Steen och hans agent.
Av juniorerna som fick chansen i a-laget, fick bara Loui Eriksson förnyat kontrakt, medan de andra blev utlånade och sålda till diverse division 1-klubbar runt om i Sverige.
Detta innebar naturligtvis att det fanns många stora luckor att fylla i laget och de flesta platserna fylldes snabbt av en vaken sport- och utvecklingsansvarig Christer Kellgren.
Phoenix finske backförmåga, som knappt hann landa i Göteborg innan han fick chansen i NHL, Tom Koivisto, skrev på för Frölunda på nytt. Koivisto anses av de allra flesta som har sett honom vara en riktig klasspelare och som den som ska fylla luckan efter Magnus Johansson.
Den andra backen att värvas var även han från Finland. Han är 23 år gammal, döpt till Arto Tukio och hämtad från Jokerit. Tukio ses som ett av Finlands största löften och han vann för några år sedan U18-VM med Finland. Frölunda lär vara rätt miljö för Arto att växa ut till en lirare av hög klass!
Defensiven ser onekligen mycket starkare ut på förhand - återstår bara att värva en back till om man inte lyckas knyta upp Bäckman för hela året vid lockout.
Till forwardssidan värvade man Schweiz bäste spelare, Martin Plüss, som enligt Kellgren kommer att bli Scandinaviums kelgris i höst.
Från MoDo värvade man Peter Högardh, som spelat i Frölunda förut och därför var prioriterad för Frölunda. Högardh spelade i MoDo i fyra år med blandat resultat.
Detta bör ses som klara förstärkningar för Frölunda på förhand, eller förädlingar, om man så vill.
Dessutom har man tagit upp fyra fräscha ungdomar från sin eminenta juniorverksamhet. De fyra är Richard Demén-Willaume (back), Björn Gustavsson (back), Daniel Åhsberg (forward) och Kalle Olsson (forward). Av dessa, så har endast Kalle Olsson gjort inhopp i a-laget tidigare och även tryckt in ett mål.
Samtliga dessa ungtuppar är svårbedömda men lär alla få sin beskärda del av tid i a-laget under säsongen.
Samtliga nyförvärv ser bra ut på förhand, men de viktigaste "förvärven" gjorde Frölunda när man knöt upp publikfavoriterna Henrik Lundqvist och Magnus Kahnberg för ytterligare år som göteborgare. Framförallt var "Henke" nära en flytt till New York Rangers, men planerna gick i stöpet, framförallt på grund av den förmodade NHL-lockouten.
"Mycket, mycket viktigt. Både för oss som lag och skoj för supporters i stan", tycker Janne Karlsson.
Janne Karlsson har också fått en ny partner till den kommande säsongen. Stephan Lundh ska tillsammans med Janne bilda tränarpar och det är förstås oundvikligt att se likheten med det svenska fotbollslandslagets "Lars-Tommy".
Nu har vi alltså vår alldeles egen konstellation, Janne-Stephan, vilket förövrigt låter som ett klassiskt dansband. Även om de inte är ett sådant, så får vi hoppas att de får Frölunda att dansa de närmaste 6-7 månaderna. Detta har inte Janne Karlsson några som helst tvivel om.
"Jag har ju sprungit på "Lillis" i utbildningar och andra sammanhang. Vissa människor tycker man att, fasen, det här är ju en bra kille och det är just så det är med "Lillis". Det fungerar alldeles utmärkt!"
* * *
För fortsättning av artikeln, se länken under bilden längre upp på sidan.
