Krönika: Stöttespelarna måste kliva fram
Medan Färjestads klasspelare briljerade var Frölundas dito praktiskt taget osynliga. En sådan blek insats räcker inte långt när man möter Sveriges bästa lag.
Conny Evensson hade till matchen förmånen att kunna mönstra bästa tänkbara manskap.
Men det syntes inte på isen.
Frölundas stjärnspäckade förstaformation, som innehåller idel klasspelare, stod för en slät figur. I slutet av den första perioden satt trion Jonas Johnsson, Tomi Kallio och Niklas Andersson på botbänken.
Signifikativt, det.
Finländske stjärnan, Tomi Kallio, blandar toppinsatser med rena bottennapp. Jag tycker han alltmer växer ut till en humörspelare. Tendensen är att han presterar bra när det behagar honom. Kallio är förvisso en rutinerad herre, med mängder av landskamper och NHL-matcher i bagaget. Därför är det, till viss del, förståligt att han kan ha svårt att vara på topp kväll efter kväll i den långa serielunken. Men när de vankas toppmatch mot Färjestad borde han, liksom flera av hans lagkamrater, tända till på alla cylindrar.
Det vore tjänstefel annars.
Färjestads förstaformation var desto mer framstående. Man kan inte annat än imponeras av "Jönssonligan". Mot Frölunda var den formationen inblandad i tre av Färjestads fyra mål. Jönssonligan med Jörgen Jönsson, Peter Nordström och Pelle Prestberg - var bäst på isen och är för tillfället elitseriens bästa kedja.
Slutresultatet är annars inte mycket att orda om. Färjestads seger var, sett till både spelbilden och chansfördelningen, helt logisk. Faktum är att Färjestads segersiffror faktiskt var i underkant. Karlstadlaget visade upp hela registret och bjöd på propaganda när de regerande mästarna kom på besök.
När Mats Trygg stänkte in tidiga 1-0 verkade luften helt och hållet gå ur Göteborgslaget. Niklas Andersson kvitterade visserligen men känslan var ändå att Frölunda aldrig var i närheten av att knipa någon poäng. Färjestad höll hela tiden i taktpinnen och vaskade genomgående fram mängder med målchanser. Med bakgrund till chansfördelningen borde Färjestads ledning inför slutronden ha varit ett par mål större. Henrik Lundqvist målvaktsspel var dock enda glädjeämnet i ett annars håglöst spelande Frölunda. Han räddade Frölunda från ett betydligt större nederlag än vad nu fallet blev.
Därmed lämnar jag resultatet därhän och ägnar mig istället åt andra saker som upprörde mig under matchens gång.
Det som irriterar mig mest är den tama insatsen från Frölundaspelarna. Färjestad tilläts dominera, samtidigt som Frölundas markeringsspel i egen zon var obefintligt. Det var beklämmande att se när förvirrade Frölundaspelare valsade runt i egen zon. Varken glöd eller pondus fanns i uppträdandet. Det var ovanligt slött och det var inte många aktörer i bortalaget som kunde kvittera ut betyget godkänt efter gårdagens match.
Intrycket efter gårdagsmatchen är att Färjestad är flera klasser bättre än Frölunda.
För tillfället är väl bäst att tillägga.
Det återstår trots allt mängder med matcher innan bucklan framåt vårkanten ska lyftas. Och Connys kommentar efter matchen, där han lugnt och sansat konstaterade att Färjestad var det bättre laget, ger ett viss lugn inför framtiden. Conny är rutinerad som få och vet vad spelarna har för kapacitet.
Jag tror dock Frölunda får svårt att försvara sitt SM-guld med det nuvarande spelarmaterialet. Det finns alldeles för många brister i det nuvarande lagbygget. Jag tycker det är en aning oroväckande att flera spelare ännu inte kommit upp i normal standard. Vi har trots allt avverkat mer än halva grundserien och det är på tiden att flera spelare visar framfötterna. Annars vore en rekrytering av en klasspelare, lik värvningen av Kallio i våras, direkt nödvändig.
* * *
Redan för några månader sedan skrev jag i en krönika att Färjestad redan avgjort grundserien. Min tidiga hypotes verkar vara berättigad. Färjestad ångar på och jag är övertygad om att inget lag har kapacitet att rubba dem.
Inte i grundserien i alla fall...
* * *
Avslutningsvis; Jag blir inte ett dugg förvånad om Calle Johansson skrudar på sig Frölundatröjan efter jul.
