Krönika: Ge årets Frölunda arbetsro
Krönikören Jonas Bengtsson reflekterar över Frölundas inledning av elitserien 2003/2004.
Lämpligt nog valde jag matchen den 14:e oktober som mitt första besök för säsongen i fortet, Scandinavium. Som de flesta vet ledde Leksand med 4-0 och dalmasarna på läktarna firade segern med fem minuter kvar att spela. Den nästintill ointagliga borgen var på väg att rämna, folk hade gett upp och ett hundratal svagsinnade valde att överge fästningen med besvikna miner. De lär stanna kvar nästa gång matchen är i samma läge, jag själv hade gärna betalt fullt pris om jag kommit in efter en kvart av den tredje perioden. För den vändningen vi fick beskåda är roligare att vara med om än att vi vinner med 15-0. Att vi några omgångar senare åkte på en nästan liknande vändning är inget att bry sig om.
- Det var ju på bortaplan. Såna matcher glömmer man snabbt.
Då hemmaplan har varit detsamma som säkra poäng och glada minnen, så får bortaspelet ses som ett mysterium och för många minnesluckor. Självklart skall ett lag med gyllene förhoppningar vara bättre utanför hemstaden, men vi kan ju åtminstone vara glada att det inte varit tvärtom med förluster i Scandinavium. Tretton matcher är spelade för Indianerna då detta skrivs och det är en lång väg kvar till slutspelet. Alltså gott om tid att få ordning på spelet på bortais.
Guldet i våras och alla de miljoner man gjorde i vinst kunde mycket väl ha fått styrelsen att ta på sig "spenderabyxorna". Istället valde de ett mycket mer spännande och för framtiden hoppingivande alternativ. En speciellt rolig sak jag vill lyfta fram är således klubbens tro på de juniorer som flyttats upp till a-laget. Det är väldigt roligt att se ungdomarna ta plats i truppen istället för att gamla nordamerikaner eller östeuropéer skall få feta lönecheckar bara för att möjligheten finns att betala dem. Det blir så mycket roligare att följa laget ifall det är egna produkter i laget, och är de dessutom göteborgare så gör det inte saken sämre.
Med rätt träning och omgivning kommer garanterat många av dem att utvecklas till viktiga kuggar i framtiden.
Se bara på Steen vilka gigantiska kliv han tagit på kort tid, sen kanske rätt gener kan vara en god hjälp på vägen också.
Frölundas enda nyförvärv, backen Anti-Jussi Niemi, har klarat sig bra hittills. Men man kanske skall vänta ett tag innan man börjar jämföra honom med Magnus Johansson.
Jag tycker det är roligt för Henrik Lundqvist att han numera är ensam om platsen som målvakt. Det kunde ha blivit svårt att behålla honom ifall inte Norrena skulle ha lämnat. Men snart är det väl ändå dags för Johan Jönfeldts första match? Så roligt att öppna dörren till avbytarbåset kan inte Conny tro att andremålvakten tycker det är.
Skulle Lundqvist skada sig eller tappa formen fullständigt, blir laget väldigt sårbart och det läggs i så fall en stor press på Johan. En press han skulle klara av om han fått spela någon match då och då.
Apropå ingenting, så finns det en spelare som inte imponerat på mig - Erik Kakko. Han är bara stor och jag skulle inte klaga ifall Conny lät honom vila då och då till fördel för någon av våra yngre talanger.
Som vi märkt så här långt av Elitserien kommer Indianerna inte att få det enkelt den här säsongen, för HV71 och framförallt Färjestad känns som riktigt heta kandidater. Är man mästare får man dessutom ses som jagat villebråd då motståndarna kommer att vara extra taggade när mästarna står för motståndet. Det är onödigt att få guldfeber och börja kräva guld den här säsongen. Självklart hoppas man på SM-guld, men då publiken varit tålmodiga sedan det första 1965, så kan vi klara oss en säsong efter det andra.
Frölunda har tappat ett par nästintill oersättliga spelare och jag vill ge det här laget tid att spela in de nya spelarna.
