Analys: Sammanfattning av kvartsfinalserien
En förträfflig sammanfattning av kvartsfinalserien mellan Frölunda och Modo signerad Per Alftenius
Modo. När man satte på TV4 för att se den spännande lottningen över vilket lag Frölunda skulle ställas emot under kvartsfinalen visste man. Man visste innan lottningen var genomförd att lotten skulle falla på Modo. Faktum var att inget av lagen man kunde ställas mot kunde ses som en drömlottning. Modo som Frölunda har haft så förtvivlad svårt mot under de senaste åren. Leksand som absolut inte passar Frölunda – det visar inte minst utvisningsstatistiken när dessa lag mötts.
Började bra
Kvartsfinalen började bra med en bortavinst i Kempehallen. Man vann förvisso, men övertygade inte alls. Ett mål signerat Niklas Andersson räckte för vinst men spelet då? Modos defensiva 1-3-1 spel var ruggigt tätt.
Äckligt disciplinerat är en benämning som mycket väl passar in på Modos slutspelslag anno 2003. Mittzonshockey när den är som effektivast.
Frölunda hade inte alls den speed under skridskorna som man blivit så van vid under grundspelet. Passningsspelet var även det på tok för dåligt.
Carnbäck avgjorde
Kvartsfinal 2 började mycket bättre. Ett mål i numerärt underläge av mycket duktigt Ackeström följdes upp av en fin prestation av Jonas Johnson. Många trodde säkert på en promenadseger som så ofta förut när motståndarlagen kommit till Scandinavium. Ack vad man bedrog sig. Två powerplay mål av Modo innan slutet av första perioden visade med all tydlighet att Frölundas box play inte var på topp. Samtidigt visade Modo hur man spelar powerplay. Något som Frölunda under resten av kvartsfinalserien skulle ha förtvivlat svårt med. Carnbäck avgjorde dock matchen med sitt 4-3 mål.
Märklig match
Den femte mars var det dags för den tredje matchen denna gång i Örnsköldsvik. Matchen slutade med Modoseger. Resultatet skrevs till 4-2. Skotten vanns även det av Modo. 33-18. Detta var en konstig match. Givetvis släppte man in mål i numerärt underläge. Man hade själv chanserna att göra mål i powerplay men misslyckades igen. Man satt och funderade över powerplay spelet. Ingen speed vare i skridskoåkningen eller passningsspelet. Modo behövde inte förta sig för att freda sitt mål från påhälsning.
Kvartsfinalens behållning
Den sjunde mars kommer vi till själva behållningen under kvartsfinalspelet. För att spelet var mästerligt?
Nej, men stämningen i Scandinavium var enorm. Inte sedan holmgångarna mot Luleå i Frölundaborg har Frölundasupportrarna upplevt sådant tryck på läktarna.
Helt otroligt.
Att sedan Alexander Steen fick avgöra i sudden death med ett riktigt konstnummer kändes inte mer än rätt. Men oj vad nära man var att förlora den matchen. Tomi Kallio frälste oss supportrar när han kvitterade matchen i tredje perioden. Matchklockan stod då på 68:09. Modos extremt defensiva taktik hade sånär tagit knäcken på Frölunda. Tur ska man också ha i ishockey. Peter Högardhs ribbträff i början av sudden death kunde ha sett till att ha kvitterat matchserien.
Borde avgjort
Nu hade man 3-1 i matcher. Man kunde således ha avslutat matchserien redan i söndags. Och visst borde man ha gjort det. 45-22 i skott till Frölundas favör vittnar om detta. Man förlorade dock och främsta anledningen till detta var Modos mycket duktige målvakt Peter Hirsch. Han stod för den ena räddningen efter den andra. Efter en snöplig sudden förlust kändes helt plötsligt matchserien något mer oviss. Modo hade lyckats förträffligt i sin taktik att i det närmaste tråka ut Frölunda med sitt extremt defensiva spel. Nu skulle det bli ny match i Kempehallen. Fullsatt dessutom. Och med en publik som allt som oftast är som en sjätte spelare.
Ängsliga spelet bortblåst
Och så kommer vi till dagens match. En match där Frölunda fullständigt dominerade spelet och dessutom gör mål på flera av sina chanser. Mål i powerplay blev det dessutom.
Helt plötsligt var det ängsliga spelet borta, passningarna satt bra och man spelade mycket övertygande.
Framförallt andra perioden var mycket bra från Indianernas sida. Innan matchen hade Conny Evensson gjort en hel del förändringar. Bland annat hade man särat på Dragkedjan som haft så svårt den sista tiden. Plötsligt fanns det tryck från samtliga kedjor även om den fjärde kedjan på nytt utmärkte sig som den bästa i Frölunda.
Sammanfattning:
Vad kan man då säga för att sammanfatta kvartsfinalspelet? Frölunda var tyngt över den press man hade på sig. Trycket från media, sig själva, supportrar med mera var i sig en rejäl belastning. Spelet fungerade inte alls som man hoppats på. Powerplay spelet var på tok för dåligt. I stället för att öka tempot i skridskoåkning och framförallt passningsspelet drog man ner på tempot. Två powerplay mål på 6 matcher är alltför ineffektivt. Powerplay spelet är oerhört viktigt framförallt i matcher där inga ytor är tillgängliga.
Intensiteten framför mål var även det en besvikelse. Att lämna Magnus Wernblom framför mål oattackerad innebär allt som oftast mål. Och visst blev det mål.
Den sista matchen däremot visade med all tydlighet vad Frölunda kan prestera. Kan man få ordning på powerplay spelet, bli lite stabilare bakåt kan det bli en riktigt angenäm vår i Göteborg.
