Tursam seger för Frölunda
Frölunda Indians kom inte upp i normal standard i dagens match mot SSK. En stark avslutning i första perioden avgjorde.
Frölunda var stora favoriter inför dagens match, men det syntes direkt att något inte var som det skulle. Frölunda pressade som väntat på i början men Södertälje kunde avböja varje försök och inga farliga chanser kunde skapas från hemmalagets sida.
Frölunda spelade okoncentrerat samtidigt som gästerna spelade mycket disciplinerat, deras försvarsspel var som vanligt lysande.
Rolf Wannheinen i Södertäljes mål fick de första 10 minuterna skott på sig som till och med jag hade tagit. Den farligaste chansen hade Magnus Kahnberg, ett av de få skott som ens gick på målet. Båda lagen fick chansen i power play, men inget av lagen fick ihop något särskilt organiserat spel av det hela.
Det dröjde till den artonde minuten innan något hände, Frölunda skapade ett bra tryck i Södertäljes zon, Niklas Andersson kämpade till sig en puck nere vid sargen och spelade vidare till "Carna" som i sin tur hittade Pasi som kunde avsluta med ett otagbart skott för Wannhainen i buren.
1-0 till Frölunda, skönt med ett mål trots det värdelösa spelet tänkte jag. Men det skulle komma mera, bara en minut senare klarar sig Joel Lundqvist ur en tilltrasslad situation som ledde till ett friläge för Jari Tolsa som behärskat kunde lyfta in pucken.
Ganska så orättvist med tanke på att inget av de båda lagen varit bra, SSK satsade på kontringarna men skapade inget märkvärdigt.
Man förväntade sig bättre spel till den andra perioden och att Conny sagt till killarna ett och annat. Men Frölunda som skämt bort sin publik med propagandahockey, kunde inte bjuda upp till bra spel utan det var SSK som tog kommandot.
Henke Lundqvist gör några lysande räddningar innan han till slut fick släppa pucken förbi sig, ett passivt försvarsspel ledde till att två SSK-spelare stod ensamma med "Henke" och lurade bort honom till Heden. Den återstående tiden av andra perioden var ett riktigt sömnpiller och de båda lagen verkade inte vilja spela ishockey.
Den största underhållningen var de numera traditionella hockeyknattarna i pausen mellan andra och tredje, hockey som nästan höll högre tempo än det som utspelat sig på isen strax innan. Publiken jublade stort åt knattarna, men några mål hann jag inte med att se från de framtida (?) Frölunda-killarna.
Den tredje perioden var något bättre än de två tidigare, även om den absolut inte nådde upp till den normala standarden. Frölunda inledde bäst med några fina anfall anförda av främst Pelle Prestberg som i de två tidigare perioderna var osynlig.
Ju längre matchen blev, desto mer kom SSK in i matchen.
Det blev de sista 10 minuterna nästan SSK mot "Henke", det enda märkvärdiga från Frölundas sida var ett friläge från Peter Ström som Roffe Wannheinen kunde avvärja.
Södertälje skapde ett ordentligt tryck i Frölundas zon (ung. tid 18.20), men tog märkligt nog inte ut Wannheinen förrän det återstod 40 sekunder. Den sista minuten var man ordentligt nervös men Henrik Lundqvist kunde till slut rädda Frölunda, efter några svettiga räddningar. Stort jubel i Scandinavium och man kunde trava hem nöjd och belåten med att tre poäng var säkrade, men spelmässigt var det oroande.
Vid den senaste hemmamatchen mot SSK kom vi inte heller då upp i normal standard och i Södertälje var vi värdelösa.
Conny och Janne får analysera matchen noga och kolla efter vad som måste förbättras och vad som egentligen är "felet" i SSKs spel.
Det spelet som jag blivit bortskämd av under hela hösten i Göteborg var idag som bortblåst. Men att vinna och spela dåligt är ju även det en styrka, men av Frölunda kräver jag mycket mer.
Extra plus till Jari Tolsa och Henke i målet.
