Frölundabloggen: Det bästa som kunde hända
Här bloggar Erik Lundin och Niclas Norlindh, med en twist och personliga betraktelser, om svensk hockey i allmänhet och om Frölunda i synnerhet.
Ska jag vara helt ärlig, så hade jag nästan räknat ut Frölunda efter två perioder av torsdagskvällens hemmamatch mot MoDo, då man låg under med 5-3.
Det såg inte direkt ljusare ut efter att Morten Madsen snyggt satt Ö-vikslagets sjätte kasse i inledningen av den sista tredjedelen.
Men – sedan hände det omöjliga (nästan, i alla fall).
Att Frölunda – efter att ha hamnat i ett tremålsunderläge för tredje gången i matchen – klarar av att gå ikapp till 6-6 är så starkt på alla sätt att jag nästan saknar ord.
Man visar en sådan moral, ett sådant hjärta och en glöd, som gör att det värmer något oerhört i ett pulserande Frölundahjärta – och gissa om spelarna kände lättnad efter att Henrik Tömmernes bombat in 7-6 i förlängningen.
Istället för krisrubriker imorgon, så har man nu skapat sig lite arbetsro, äntligen tagit en hemmaseger – och dessutom visat att man kan göra mål.
Sex mål bakåt är ju ingen dröm, men med tanke på hur stabilt det såg ut från Julius Hudacek och från övriga försvaret under de tre inledande omgångarna, så är det inget som oroar mig.
Tråkigt för Patrick Galbraith att få en sådan mardrömsstart på den här elitseriesäsongen med fyra insläppta mål i den första perioden, men ska man vara ärlig, så var det långt ifrån hans fel att Indians kollapsade under den första akten.
Dick Axelsson var matchens lirare med fyra (1+3) poäng. Extra skönt, såklart, för ”Dicken” att hans före detta arbetsgivare MoDo då stod för motståndet. Klubben som inte ville behålla honom efter fjolårssäsongen.
Dessutom viktigt att Axelsson fick visa sina kvaliteter för nya hemmapubliken.
På det sätt som Frölunda vann under torsdagskvällen, så tar jag hellre den här tvåpoängaren än en ”vanlig” 3-1-seger – hur korkat det än kan låta.
Kvällens jättevändning kan ha varit det bästa som kunde hända – av många anledningar.
***
Folk gick hem efter MoDos 6-3-mål. Undrar om de ångrar sig…
***
Alla Frölundas sju mål under torsdagen kom från lagets två förstalinor. Den ena var ”Dragkedjan” (tre mål), som återförenades till MoDo-matchen. Snacka om succé.
***
MoDo har enorma problem i defensiven – målvakterna inräknade – och Ulf Samuelssons gäng har nu släppt in 15 mål på sina tre inledande elitseriematcher.
Deras sanslösa effektivitet framåt under torsdagen imponerade desto mer.
***
Var det bara jag som sträckte ryggen när Magnus Kahnberg hängde in 6-6-pucken?
***
Viktigt, viktigt, viktigt att Frölunda vann hemma – och dessutom med ”underhållande” siffror.
En sådan här seger kan locka publik inför framtiden, även om kvällens publiksiffra, som landade på strax över 7 000, skulle ha varit på nästan 9 000 om alla med biljetter hade kommit till Scandinavium.
***
Jag hade kunnat skriva fem sådana här texter till – så mycket finns det att säga om torsdagskvällen match.
Nu får istället firande prioriteras.