Frölundabloggen: Nygammal styrka när POP-kedjan klev fram
Här bloggar Erik Lundin och Niclas Norlindh, med en twist och personliga betraktelser, om svensk hockey i allmänhet och om Frölunda i synnerhet.
Ny sanslöst viktig hemmaseger, efter 2-1 mot formstarka MoDo. Det innebär att Indians nu tagit poäng i sex raka matcher och av de nio poäng man kunde plocka på hemmais den här veckan fick man med sig totalt sju. Det får ses som mer än godkänt. Extra glädjande är det med tanke på hur bra det sett ut i de två senaste matcherna.
Med det menar jag dock inte att man gjorde någon höjarmatch mot MoDo. Den första perioden var jämn, mittakten gick till bortalaget, men i den sista perioden spelade Frölunda stabilt och höll undan. Man vann till och med skotten när det var MoDo som jagade kvittering.
Det fantastiska med fredagens seger – och som alla Frölundasupportrar bör ta med sig in till helgen – är att man är tillbaka där man var i säsongsinledningen. Spelmässigt var man det mot Brynäs, inte mot MoDo, men man lyckades ändå hitta ett sätt att vinna.
Frölunda maler på, krigar för allt vad man är värda, vilket också lönar sig, även när inte själva spelet är bländande. Det är en underbar styrka, som man saknat under en längre tid.
POP-kedjan klev fram som lagets bästa när det behövdes som mest. Pettersson var lysande och passen fram till Mika Pyöräläs matchavgörande 2-1 var magnifik.
Frederik Andersen visar även han att formen är på uppåtgående. Dansken hade otrolig otur på Nicklas Danielssons 1-1-mål (styrde pucken på Henrik Tömmernes och in) och hans stabila och lugna agerande längst bak ger en nygammal dimension till hela försvarsspelet.
I och med fredagens så otroligt sköna seger, går Frölunda nu upp på en fjärdeplats i tabellen.
Bara en sådan sak.
***
Magnus Kahnberg har varit otroligt bra sedan han kom tillbaka från sin hjärnskakning, men så slappt som Kahnberg agerade i hemjobbet vid MoDos 1-1-mål – det är alldeles för dåligt.
***
Läste en artikel på HockeyExpressen förut, där ”Frölunda-backen” Nicklas Lasu berättar om sina njurproblem.
Bra där.
- Jag har ingen kronisk sjukdom, säger Lasu lugnande.
Det var väldigt goda nyheter – och snart är Frölundas nummer 31 tillbaka i spel.
***
Sebastian Collberg är inte direkt den som får mest istid bland Frölundas forwards, men det tycker jag heller inte han ska ha. Killen håller inte för elitseriespel – och när Nicklas Lasu snart är tillbaka är det en självklarhet vem som ska bli trettondeforward.
***
Preliminär rapport säger att Anton Axelssons lillfinger är av, efter ett MoDo-yxhugg i matchens slutskede.
Jari Tolsa klarade sig med en lårkaka.
***
Svårt att tycka något om att Frölunda väljer Anderz Larqvist som ny klubbdirektör. Jag är dock ett megafan av Mats Grauers – och både tror och hoppas att man varit extremt noggranna i den här rekryteringsprocessen.
***
John Klingberg är klar för Skellefteå och ersätter därmed Jan-Axel Alavaara.
Känns bra att Frölunda inte jagade honom. Killen gjorde tre (1+2) poäng på 20 matcher i finska Jokerit tidigare under säsongen och fick dessutom både spela U20-hockey och i finska andraligan innan han valde att återvända till Sverige.
Jag tycker Klingbergs offensiva skicklighet överskattades redan under fjolårssäsongen i Frölunda. Dessutom är han en klar säkerhetsrisk bakåt och självbilden verkar vara lite lätt snedvriden.
Men – visst finns det potential.
***
Kent Johansson ska vara sugen på att förstärka Frölunda inför slutspurten. Det finns ett par spelare som man är intresserade av, men få ska vara lediga och man kommer att vara extremt noggranna gällande om man väljer att plock in någon – och vem.
Det ska tydligen också vara en spelare som stämmer in på en bestämd kravbild och som stannar över en längre tid än bara den avslutande delen av den här säsongen.
