Intervju med frölundalegendaren Niklas Andersson: Man får inte så mycket applåder och hejarrop på jobbet längre
Efter att ha spelat hockey på elitnivå i 23 år så tackade en av de största spelarna i Frölundas historia i för sig i våras. Även om han nu mera lever som hockeypensionär så är sporten fortfarande en stor del av Niklas liv då hans söner spelar och satsar på att få följa i pappas fotspår. Även om han utesluter en comeback på isen så är en framtida ledarroll inte helt främmande för Niklas.
Det är nu över ett halvår sedan du kom med beskedet att lägga skridskorna på hyllan. Vad var det som drev dig till beslutet att sluta spela ishockey?
- Jag hade egentligen bestämt mig redan inför säsongen att detta skulle bli min sista. Jag fyllde ju 40 nu i somras och har ju hållt på bra mycket längre än jag någonsin kunde drömma om så någon gång måste man ju tacka för sig. Det är tufft att spela hockey, det är ju inte bara att gå ut och spela match utan det är väldigt mycket träning som ligger bakom.
Man kunde läsa i en intervju ett par veckor innan du tog ditt beslut att du ändå öppnade för ett år till...?
- Nej det var det väl egentligen inte. Jag fick en förfrågan från klubben runt jul om jag ville spela ytterligare ett år men tackade nej. Även om man inte vill gå ut med sånt mitt under brinnande säsong så var beslutet taget av mig själv långt innan.
Hur var tiden direkt efter beslutet? Kändes det konstigt att efter ägnat nästan hela sitt liv åt sporten att plötsligt vara hockeypensionär?
- Det kändes ganska konstigt helt klart och en och annan tår har man faktiskt fällt. Det var ju lite annorlunda eftersom om man inte visste om man skulle få spela vidare förens sista matchen var klar och när det blev klart att vi hamnade i ingemansland så kändes det ganska tomt men så som jag känner idag så tog jag rätt beslut. Jag har inte haft eller har inget sug efter beslutet så det känns bara bra. Jag är ju även med mina egna grabbar på deras hockey mycket och lever mig in med Frölunda men jag vill inte ut och spela själv.
Så vi säger att även om Frölunda drabbas av ett gäng skador till och "Kenta" ringer lite halvt panikslagen och ber dig göra en comeback som Jonas Johnsson gjorde så står ditt beslut fast?
- Haha Ja det gör det absolut. Jonas var ju på is dagligen i och med att han tränade grabbarna och det är ju inte jag så det blir ingen comeback för min del.
Känner du att du fick ett värdigt slut efter förutsättningarna som var förra säsongen? Ni vann de tre sista matcherna och du fick själv avgöra sista matchen med ditt mål och ni slapp där med en oviss kvalserie.
- Ja det tycker jag nog allt. Samtidgt hade det vart väldigt spännande att gå till slutspel för vi spelade ganska bra hockey de sista fem matcherna och att få komma in i ett slutspel i det läget vi var och få slå ur underläge det hade vart kul så det kan jag tycka var synd att vi inte lyckades med för man vet aldrig hur det hade slutat. Men herregud, jag har fått vara med om så mycket i min karriär. Jag har fått vinna SM-guld ett par gånger med Frölunda och spelat i både NHL och landslaget så det kändes väldigt bra ändå.
Vad minns du mest och bäst från din tid i Frölunda? Du får inte svara de båda gulden!
- Då måste jag nog säga lockout säsongen. Vi spelade i den bästa ligan i världen och den vann vi så man kan ju säga att vi även var det bästa laget i världen just då. Jag minns även när jag kom upp i Frölundas a-lag som 16 åring, det är ett fantastiskt stort minne.
Nu spelar du ju som bekant inte hockey längre. Vad gör du nu idag, Niklas?
- Jag jobbar på en snickarfirma. Min kompis har en firma jag jobbar för och det är förhållandevis hyfsat och något jag tycker är kul trots att jag inte är utbildad snickare. Jag älskar att hålla på med sånt och kan även göra skitgörat haha.
Det låter som ganska stora kontraster ändå med ett 7-4 jobb och svenssonliv jämfört med att vara hockeyproffs?
- Ja det är det absolut. Nu måste man ju ha med sig egen lunchlåda och grejer med. Men det är ändå väldigt skönt på många sätt, framför allt att man har helgerna lediga. Det är lite sånt man saknat ibland som aktiv. Även om det är mycket med barnens hockey på helgerna så hinner man ändå träffa lite kompisar.
Ja du slipper ju sommarträningen som snickare...
- Precis. Sommarträningen är tuff även om jag aldrig haft ont av att träna men den blir ju självklart jobbigare ju äldre du blir. Är ju ute och småjoggar lite på eget behov men det är skönt att inte ha någon som klockar en.
Vad tycker du om denna säsongens upplaga av Frölunda. Man ligger fyra just nu och har med det säkert överraskat många.
- Ja dom har verkligen spelat bra får man säga. Kul med alla hemvändare också som gjort det fantastiskt bra än så länge. Även övriga nyförvärv har gjort det väldigt bra sen har man ju även ändrat lite i sitt spelsystem jämfört med förra året. Så det ser bra ut, väldigt kul att se.
Vad ser du för skillnad i spelet då om man jämför med förra säsongen som du nämnde?
- Jag tycker dom spelar mer som vi gjorde i slutet av förra säsongen. Styrspelet är mycket tryggare nu. Laget blir inte så långt och dom håller ihop laget bättre eftersom förstagubben inte går upp så högt i styrspelet. Det är mer nu att även om man inte är riktigt på tårna så är man samlade och spelar mer tillsammans än tidigare. Man har en center som är högt uppe i styrspelet men som trots det också alltid är med tillbaka i försvarsspelet, där har man mycket vunnet. Förra året hade vi förstagubben kanske lite väl långt upp och då slank motståndarna ofta igenom för lätt och då fick vi stora problem.
Du verkar onekligen ha bra koll. Hur nära följer du laget nu för tiden? Är du på många matcher?
- Tyvärr hinner jag inte gå på så många matcher då grabbarna har sin hockey och det krockar tyvärr väldigt ofta men jag tittar på TV och försöker vara på plats när jag kan och hinner men tyvärr har det inte blivit så mycket som jag önskat.
Har du kontakt med många gubbar från laget fortfande?
- Nja, jag har ju självklart kontakt med vissa men jag vet ju att dom har fullt upp med sitt men man hörs ju på telefon ibland och lite kontakt via SMS och så vidare.
Några av dina gamla kamrater som Johnsson och Andreas Karlsson har ju fortsatt inom hockeyn efter sin aktiva karriör i olika ledarroller. Är det något som är aktuellt för din del i framtiden?
- Man ska aldrig säga aldrig. Men nu har man ju precis lagt av med hockey så lite mättad är man just nu och det är väldigt kul och skönt att få göra något annat än bara hockey. Är ju med grabbarna mycket på deras hockey och nu när dom börjar bli äldre och verkligen börjar satsa på det med så börjar det rycka lite i en och det är väl på den nivån man skulle kunna tänka sig att träda in i en eventuell ledarroll isåfall just nu. Det är väldigt kul nu när ungarna verkligen satsar.
Då kanske man kan få se dina söner i Frölunda en vacker dag?
- Haha ja vem vet. Det vore väldigt kul och det är bara att hoppas!
Du har säkert precis som alla andra följt denna debatten med tacklingar mot huvudet. Det pratas om snabbare spel och mer brist på respekt nu än tidigare. Du som har vart med så länge och kunnat följa utvecklingen i spelet de senaste 20 åren, vad är din reaktion och åsikt om debatten som råder?
- Det går absolut snabbare idag. Träningsdosen ökar och det gör ju att killarna blir både större, starkare och snabbare. Jag kan ju bara tänka mig dom smällarna som blir, dom blir ju bara mer rejälare nu. Sen vet jag inte det handlar om brist på respekt då jag inte tror att någon går in för att skada en motspelare men det går väldigt fort där ute och man hinner inte alltid bromsa, så är det ju. Samtidigt så måste man hinna tänka till lite innan det blir ännu värre.
Det har ju pratats om att en lösning kan vara att man ska få lära sig tackla i yngre ålder för att man verkligen ska lära sig hur man ska tackla för att inte riskera att skada någon och du som har söner som spelar hockey, vad anser du om det resonemanget?
- För mig handlar det mer om att man ska lära sig att ta emot en tackling. Det blir ju lite fel när man ska få börja tacklas och det helt plötsligt i den åldern skiljer 20 kilo. Jag är lite kluven där för jag tror inte att någon går ut för att skada, samtidigt så handlar det ju om att sätta sig i respekt men man måste vara försiktig, framför allt när det är nära sargen och någon står med ryggen mot dig.
Till sist, Niklas är det något du vill hälsa till alla fans där ute. Trots att laget går bra är det många som saknar dig ute på isen.
- Det är verkligen tack vare er som jag har hållt på så här länge och spelat hockey och det är för eran skull jag har spelat. Man får ju inte direkt så mycket applåder och hejarrop på jobbet längre som man fick då och det har verkligen betytt otroligt mycket för mig. Ett stort tack till er alla!
