Krönika: En fantastisk början – men först nu börjar det på riktigt
Jag är väl medveten om att försäsong är försäsong. Det gör dock inte Frölundas inledning på säsongen 2011/2012 mindre imponerande. ”Nya Frölunda” har fått en perfekt start, med enbart en förlust efter ordinarie tid såhär långt. Så mycket bättre kunde det egentligen inte se ut dryga veckan före elitseriepremiären hemma mot Växjö. Men – det är först nu som det börjar på riktigt.
EFTER 1-0 borta mot Luleå i våras – segern som säkrade Frölundas niondeplats i elitserietabellen – stod det ganska tidigt klart att stora förändringar skulle ske inom Frölunda Indians.
Ytterligare en säsong hade blivit ett misslyckande.
Nu dock mer fatalt än tidigare.
Kung Niklas Andersson beslutade nu sig för att lägga skridskorna på hyllan, Andreas Karlsson – den skadeförföljde stackaren – valde även han att bli hockeypensionär. Johan Holmqvist fick nej om en fortsättning i Frölunda – och det fick även publikfavoriten Tomi Kallio.
Den sistnämndes sorti blev den – med all rätt – mest omtalade.
Frölunda visade, alltså, tidigt hur allvarligt man tog på säsongen 2010/2011, som blev ett dunderfiasko på fler än bara ett plan. Nästan 30 miljoner fattigare bestämda man sig för att strama åt budgeten kring A-laget och gå tillbaka till gamla framgångskoncept.
”Real Frölunda” skulle bli ”Nya Frölunda”.
”Nya Frölunda”, med spelare från Göteborg, folk som brinner för kubben och som kan tänka sig att göra allt för att återta Indians till toppen inom svensk hockey.
Det skulle bli Frölundas framgångskoncept – igen.
ETT PAR MÅNADER efter att Frölunda säkrat nytt elitseriekontrakt och när klubbens nygamla tänk blivit verklighet, så var det ett minst sagt Göteborgsbetonat Frölunda som återsamlades inför ispremiären runt månadsskiftet juli/augusti.
Truppen var nu så gott som spikad, med i princip halva laget bestående av nya eller nygamla ansikten.
”Vi kommer bli ett gött gäng”, sa Joel Lundqvist till mig när vi pratade om Frölundas nysatsning på den tiden sportsday.se levde.
Och så rätt Frölundas lagkapten verkar ha fått.
En annan röst inifrån Frölunda sa till mig för bara dryga månaden sedan att han nu upplever en helt ny stämning kring och i laget. Alla pratar med alla, det råder en härlig jargong, det är mycket skratt och alla verkar otroligt målmedvetna.
Lite det som Joel pratade om – och resultatet av allt det här har vi redan fått se.
Resultatet av att Frölunda åter är ett ”gött gäng”.
Bara dagarna efter Frölundas första ispass för säsongen körde man över Eisbären Berlin med förkrossande 6-0.
Sedan har det bara rullat på – och efter avslutat gruppspel i European Trophy (åtta matcher) står Frölunda på enbart en förlust efter ordinarie tid. Man vann dessutom sin grupp ”West Division” överlägset.
Det är urstarkt.
Speciellt då drygt halva laget spelade någon annanstans under fjolårssäsongen.
UNDER SÖNDAGEN körde Frölunda över regerande svenska mästarna Färjestad med 4-1 uppe i Karlstad inför nästan fulla läktare och utan lagets två bästa offensiva centrar i Mathis Olimb och Joel Lundqvist.
Bara det senaste beviset på hur väl Frölunda lyckats med sin nysatsning.
Hittills.
Försäsong är försäsong – det är jag fullt medveten om, men det går ändå inte att bortse från hur galet bra det mesta har gått såhär långt.
Speciellt – som jag redan nämnt – då drygt halva laget är nyförvärv.
Mot Färjestad fick vi ytterligare ett kvitto på hur skönt försäsongens poängkung såhär långt, Magnus Kahnberg, tycker det är att vara hemma. Två nya mål för den nygamle Frölundaforwarden, som efter två år i Brynäs nu ser ut som den Kahnberg vi känner igen från guldåren.
Även i målvaktsfrågan, där Frölunda valt att göra en totalrockad inför årets säsong, har vi fått väldigt positiva besked – i alla fall mot slutet.
Frederik – inte ”Fredrik”, som Frölundas hemsida envisas att skriva danskens förnamn – Andersen var en vägg mot finska Kalpa. Räddade 35 av 37 skott och hyllades av bland andra tränare Kent Johansson efter matchen.
Magnus Hellberg ville inte vara sämre han – och stod dagen efter för en magnifik insats i Karlstad.
FRÖLUNDAS NYFÖRVÄRV har, glädjande nog, verkligen presterat såhär långt och alla har visat vad man gör i Frölundas nya lagbygge.
Mathis Olimb och Fredrik Pettersson – de kanske tyngsta offensiva värvningarna – har hittat rätt med Mika Pyörälä.
Dragkedjans återförening har än så länge varit en stor succé och trion har bidragit till att konkurrensen bland lagets forwards nu är knivskarp. Precis som den bör.
Positiva besked har även kommit från Johan Sundström – ”Frölundas nye Mikael Johansson”, som Viasat Hockeys Håkan Södergren så väl uttryckte det – och Johan kan mycket väl få sitt stora genombrott den här säsongen.
Potentialen finns och förutsättningarna i ”Nya Frölunda” är goda.
Även på backsidan ser det mycket lovande ut och nyförvärven Patrick von Gunten och Pierre Johnsson är de som imponera klart mest på mig bland backarna såhär långt.
Christoffer Persson spelar hårt, enkelt och med beslutsamhet. Precis som han ska.
Fredrik Eriksson, som framförallt inledde oerhört positivt, har även han – än så länge – tystat tvivlarna.
Och ”nyheten” att Christian Bäckmans knä med all säkerhet kommer hålla var minst sagt välkommen. Vikten av att Frölundas backklippa får vara hel kan inte understrykas nog.
Det fick vi starka bevis på under fjolårssäsongen.
JAG VÄLJER ATT säga det igen:
Det är än så länge bara försäsong och de resultat som Frölunda får med sig från till exempel European Trophy är i princip helt oviktiga när elitserien drar igång.
Det man dock verkligen kan och bör glädjas åt hittills, är de goda tendenserna och den nytändning och positivism som Frölunda verkligen andas.
Det är, sannerligen, värt att poängtera.
För pressade Frölundatränaren Kent Johansson gäller det att ta med sig allt det som det just nu finns att glädjas åt in i elitseriesäsongen.
Det är då laget måste prestera.
Det är då Frölundas tänka förstalina ska vara som bäst.
Det är då som Dragkedjan ska bevisa att magin finns kvar.
Det är då Michael Andreasson ska få ut max av lagets nya målvakter.
Det är då Johan Sundström ska visa att han håller för spel i Sveriges bästa liga.
Och.
Det är då Frölunda ska tysta tvivlarna – och med glöd, hjärta och spelglädje, åter bli ett lag för den absoluta toppen inom svensk ishockey.
JAG TROR stenhårt på den här nygamla, göteborgska satsningen som Frölund nu gör.
Det verkar klubben, ledarna och spelarna göra med – och det är, naturligtvis, det klart viktigaste.
Frölunda har i skrivande stund sålt mer än 20% fler årskort än vad man gjorde inför fjolårssäsongen.
Göteborgsprägeln kring ”Nya Frölunda” har uppenbarligen ökat intresset för hockeyn i Göteborg. Redan.
Det är fantastiskt roligt – och oj, så kul det skulle kunna bli efter en lyckad elitseriestart.
Som Frölundas trupp nu är byggd – det är så som folk vill ha det.
Såhär långt har som sagt även det mesta gått rätt väg för Frölunda, men det är den riktiga utmaningen som återstår.
Verkligheten. Elitserien.
Om drygt en vecka går Frölunda in i elitseriesäsongen (13/9 hemma mot Växjö) med ett urstarkt självförtroende. Det är något man – i alla fall i samma utsträckning – enligt mig saknat under tidigare, i efterhand misslyckade, år.
Från andra sidan Atlanten, så önskar jag Frölunda stort lycka till.
Vi ses till årsskiftet.
Då, förhoppningsvis, där Frölunda hör hemma.
I toppen.
