Krönika: Tankar kring 18/2
Efter sju raka segrar tog segersviten i helgen stopp. Förlustsiffrorna skrevs till 1-2 och laget som snuvade oss på viktiga poäng var HV71. Självklart svider det lite extra med tanke på den lilla rivalitet som lagen på senare säsonger skapat. Men sitt lugnt i båten – det fanns trots allt saker som man kan ta med sig inför kommande matcher. Trots att man lämnade ett fullsatt Scandinavium tomhänt på poäng.
Förutsättningarna kunde väl knappast varit bättre. Arenan var slutsåld och laget hade segrat sju i rad. Men så kom ju förlusten. HV71 gjorde en bra och effektiv förstaperiod – vilket denna gång räckte för att vinna. Bäckman rusade och var lite för ivrig i ett boxplay och Voutilainen satte en straff. Därefter var det väl egentligen inget snack om vilket lag som var det mest spelförande.
Helt riktigt kom ju reduceringen. Om än väldigt turligt. Via ett hemmaben ställde sig Andersson helfel i kassen och hann inte upp med plockhandsen. Därefter fortsatte övertaget – men redan innan hade ju Lasu haft en styrning i virket efter ett skott av Tömmernes.
Men man får ge HV71 cred. De tog vara på Frölundas usla förstaperiod (det är ingen slump, sett till statistik är Frölunda rätt så odugliga i de inledande perioderna, även om man inte kan tro det), och de individuella misstagen som dök upp.
Med Skellefteåmatchen i färskt minne – där precis allt gick in, blev så klart åskådarna rent rasande och upprörda över att Andersson och målramen såg omöjligt ut att besegra. Jag räknade till tre eller fyra puckar i ramen – och en drös med andra kvalificerade målchanser. Men tyvärr ur Frölundaögon var turen inte med oss likt den var i Skellefteå. Bara att tugga och svälja säger jag. Marginalerna är inte alltid med en.
###
Ulf Dahlén minns vi väl alla. Åsikterna om hans vara eller icke vara i Göteborg var många under hans sejour som huvudtränare. Numer befinner han sig i HV71:s bås där han gör det med bravur. Jag kan inte undgå att ge honom en klapp på axeln för hans genomtänka coachning kring Frölundas farligaste vapen – POP-kedjan. De hade sin sämsta dag på jobbet på bra länge och mycket av det kan tillskrivas Ulf ”Uffe” Dahlén. Draget att spela kedjan med Ledin, Falk och Oscar Sundh med Welch och Rahimi på backplatserna var ett genidrag. En sådan brinnande kedja som dog helt. Smart, ”Uffe”.
###
Egentligen vill jag bara ignorera tjatet om domarna och gå vidare. Det är nästan sorgligt hur mycket det skylls på domarna vid förluster. Ja, han missade en mycket ful butt-ending – något som vi ogärna ser på en hockeyrink. Och ja, han kanske missade någon tvåa här och där. Men att ha som åsikt att en domare berövade oss på tre pinnar känns generalfel - något bättre måste det gå att komma med.
###
Vi bör nog minnas en sak. Man kan inte vinna varje gång, det har aldrig hänt och kommer heller aldrig att göra. Studsarna kommer inte gå vår väg varje match, och kommer heller aldrig att göra. Hade studsarna varit med oss i lördags så hade vi vunnit – inget snack om saken – men tyvärr har man stundtals oflyt medan det andra laget har flytet med sig. Tugga, svälj och ta nya tag.
Något som jag hoppas att laget gör redan imorgon mot AIK. Historiskt sett känns det som att vi har svårt mot AIK – så det krävs en 100%-ig insats om vi vill lämna Hovet med tre färska. Och så får vi hoppas att inte Roger Melin har en lika bra medicin mot POP som Dahlén hade…
###
Man tar förluster som en man. Man vinner som en man. Undanflykter, domare hit och domare dit. Släpp det. Sådant jämnar över en säsong ut sig och det är inget skäl till att man inte vinner. Ibland förlorar man – ibland vinner man. Sån’ är hockeyn.
