Söndagskrönikan: Skjut Frölunda! Skjut!
Som en blixt från klar himmel. Så skulle man kunna beskriva det. NHL-lockouten avbryts och inom kort kommer världens bästa liga att dra igång igen. Det innebär alltså, ingen Henrik Lundqvist, Erik Karlsson eller Loui Eriksson i Frölunda. Givetvis enormt trist. Samtidigt, kul att NHL drar igång igen! Alltså: Fullt fokus för Frölunda att, förhoppningsvis klättra i tabellen och definitivt säkra en slutspelsplats.
Det sägs bli en cirka 50 omgångar lång NHL-säsong, efter lockoutens upphörande.
När det väl drar igång blir svårt att säga. Men vi kan alla komma överens om att det blir snart.
Lite sedvanlig papperexercis som skall avslutas först, sen kör vi!
Världens bästa liga är snart igång!
Med andra ord: Kanske är det värt att kicka igång sitt Viaplay-abonnemang igen?
*****
Det var inte gårdagens match som Frölunda skulle vinna.
Bortaplan mot serieledaren Skellefteå. En erkänt tuff motståndare.
Däremot gjorde Frölunda en stabil insats och de behöver inte gräma sig alltför mycket över insatsen.
Hudacek visade igen att han behållt sin stabila form och gjorde en mycket bra insats.
Men, tyvärr, skapar vi för lite för att kunna vinna matchen. 17 skott över tre perioder ger ett snitt på mellan 5 och 6 skott per period.
På tok för lite.
Detta har och är fortfarande vårt problem. Att vi har för svårt att vaska fram klara målchanser. Till och med att få iväg skott på mål.
Det visar den usla skottstatistiken.
Här finns det fortfarande något som Frölunda måste jobba med.
Betydelsen av att ha några poängproducerande forwards är viktigt. Idag är det lite för jämt fördelat över laget. Vi har många hårt jobbande forwards, som bidrar i båda riktningarna. Men, tyvärr, ingen riktig sniper som öser in mål. Ingen Bud Holloway, som Skellefteå har.
*****
Inför säsongen hade jag höga förhoppningar på att Dick Axelsson skulle bli vår poängkung. Han sade själv, vara redo att för första gången producera över en hel säsong. Han kändes harmonisk och såg med tillförsikt på sin nya klubbadress, att få spela inför ett fullsatt Scandinavium. Och att få tysta ner "journalistpacket" som halvt sågade värvningen av honom.
Än så länge, en lite haltande säsong. Delvis spolierad av skador. Glimtvis har han, glimtat till. Visat vilken kapcitet som finns i den 190cm stora kroppen.
Det är bara att hoppas att han kan kräma ur lite till. Lite oftare. Och att det kan resultera i fler poäng.
Tror att kedjebytet, där han nu spelar med Joel Lundqvist, enbart är positivt.
Länge kändes det som om nostalgin blev lite för stark, med dragkedjan intakt.
Skönt att Kenta valde att se förbi detta och istället göra en rockad, för Frölundas bästa.
*****
Det blev ingen repris på JVM-finalen från ifjol. USA vann, fullt rättvist och Sverige får denna gång nöja sig med ett silver.
Givetvis finns det en besvikelse, men samtidigt, kändes det som om vi hade ett bättre lag förra året. Det va ifjol vi SKULLE vinna.
Vilket vi även gjorde. Detta år hade vi visserligen ett bra lag. Men det hade även Ryssland, USA, Kanada och Finland.
Lilla Sverige har gått till MINST semifinal i JVM de senaste 5-6 åren. Det är en enorm bedrift.
Slå det, Tre Kronor!
Återstår även att se om Roger Rönnberg lyckas locka med sig några JVM-spelare till Frölunda.
Det ryktas om någon av målvakterna. Och den duktige backen Mikael Vikstrand.
Roger sägs vilja ha åtta backar inför nästa säsong.
Fyra rutinerade och fyra stycken yngre, talangfulla.
På tal om juniorer. Är det inte dags att plocka hem Sebastian Collberg?
Killen har tagit ett kliv till och Frölunda skriker ju efter en poängproducerande spelare.
Collberg - Lundqvist - D Axelsson?
Nästa år väntar JVM på hemmaplan, i Malmö!
Dags för revansch alltså.
Och för undertecknad, att ragga biljetter till Sveriges matcher.
