Söndagskrönikan: Stolt över mitt Frölunda
Frölunda plockar poäng och befäster sin topplacering. Laget blir mer och mer stabilt. Toppformen börjar närma sig på fler och fler spelare. Det sprids en jäkligt go stämning i hela laget, bland fans och staden Göteborg. Det kan vara något stort på gång.
Okej, det blev inte tvåsiffrigt mot Timrå.
Men väl en tennisseger!
Sex raka game. Game. Set. And. Match.
Nu kommer det ett, för Frölundas del, mindre välkomnande uppehåll då det skall spelas landslagshockey igen. Jag har även denna gång, inte den blekaste koll på vad turneringen heter.
- Red Bull Trophy?
- Kia Motors tournament?
- Legends of Uddevalla?
Frölunda brukar sällan prestera bra efter ett uppehåll och klubben verkar vara i behov av att kunna fortsätta på den inslagna vägen, utan uppehåll. Vi är inne i ett skönt stim där poäng plockas lika lätt som färska vinddruvor på franska rivieran. Piska mig inte med handduken nu, en god dos ironi finns inpräntad i denna mening.
Det är dags att Lill-Kenta Johansson får en eloge för sitt arbete. En klapp på axeln. Att vara huvudtränare i Frölunda är kanske det mest utsatta hockeytränarjobbet du kan ha. Kraven kommer från alla håll och kanter. Från media, från sponsorer, från föreningen och från supportrarna. Du ska vinna helt enkelt. Gärna snyggt dessutom.
Vi var nere i en svacka. Det började tjötas om ingenmansland och till och med kvalserien. I dagsläget är det ett tugg som känns väldigt avlägset. Jag tittar hellre uppåt i tabellen än nedåt. Men för att komma till saken så: klapp på axeln till Kenta (och övriga ledare/tränare) för att ni fick ordning på skutan.
Och givetvis spelarna.....
Det lyser en klar röd tråd och det finns en stark centrallinje i klubben. T.ex. Frederik Andersen - Christian Bäckman - Joel Lundqvist. Även om det finns en del som klagar högljutt på Bäckman. Att han slarvar, är långsam och inte är värd sin höga lön. Måhända har han tappat lite, men jag tycker fortfarande att han är en oerhört viktig back för oss. Tittar vi dock på dagsformen kan vi inte låta bli att hylla Patrick Von Gunten. Schweizaren som när han kom, jag aldrig hade hört talas om honom. Hade inga större förhoppningar. Tänkte att det blir väl en "Markus Seikola" som kommer varva fina prestationer med riktiga bottennapp och förmodligen inte värt pengarna. Som försvinner efter en säsong. Ser vi idag så är han kanske vår bäste back, åtminstone offensivt. Och det enda som oroar är att stora sedelbuntar i hans hemland börjar göra sig synliga. Pengar vi inte kommer kunna konkurrera om. Den som lever får se.....
Frölunda skulle må bra av kontinuitet. Därför tar jag inte i för mycket när jag säger att detta lag skulle jag gärna se helt intakt i tre år framöver. Det känns som om klubben äntligen hittat rätt balans. Två mer utpräglade offensiva kedjor och två kedjor av mer checkingkaraktär (men som samtidigt kan producera framåt). Dessutom finns det i både första- och andrakedjan spelartyper som jagar skiten ur sina motståndare. T.ex Freddan, Joel och Lasu.
Jag. Bara. Älskar. Det.
