Söndagskrönikan: Tre djupa andetag och ny match på måndag
Tänk om det var så enkelt. Att endast ta tre djupa andetag. Skaka av sig den förnedrande, förödmjukande, pinsamma, hemska förlusten mot Brynäs igår. I vårt ”Kålleseum” Scandinavium. Kraftiga busrop från alla håll och kanter. Publiken lämnade i strid ström. Jag valde att lämna radiosportens sändning och klicka ner bladets liverapportering. Och för att citera en personlig favorit i Melodifestivalen så hoppas jag att Frölunda RESER SIG IGEN.
”It aint over till the fat lady sings”.
"Its not over until its over".
"Don´t count your chickens before they hatch".
Eller tills Hesa Fredrik ljuder för sista gången. Kärt barn har många namn.
Det är en svår balansgång, att separera tankarna mellan hjärnan och hjärtat. Hjärtat säger, naturligtvis, att Frölunda kommer ta sig samman och börja med att vinna över Brynäs på måndag.
I Tablettask Arena. Hjärnan säger att: Brynäs känns äckligt bra just nu. Och att Frölunda kan få det äckligt tufft att komma igen.
När Frölunda tilldelades Brynäs som kvartsfinalmotståndare, jublades det från många håll. ”Det här tar vi, lätt”! Fick man höra från en del håll. Och jag själv, vaggades in i en falsk säkerhet, som att Brynäs var det bästa som kunde hända oss, när vi tappade en topp-fyra placering i sluttampen av grundserien. För Brynäs har ofta kunna ligga i bakvattnet och lura. Underskattat och ett lag man sällan tar på allvar. Nu, detta år, har de ett jäkligt bra lag. Det är mycket snack om duon Silfverberg och Järnkrok. Givetvis har de en mycket stor del i deras framgång, men det skulle inte räcka om det bara handlade om dessa herrar. Brynäs har ett riktigt bra lag. Riktigt riktigt bra. Stabilt och tungt. Målvaktsfrågan som var ett frågetecken inför kvartsfinalserien är idag ett utropstecken, då både Holmqvist och Svedberg storspelat.
Nu har jag hyllat Brynäs tillräckligt.
Vad gäller Frölundas chanser att vända detta är jag mindre orolig över att Brynäs skulle vara oss övermäktiga. Lagen är jämnbördiga. Vi kan slå Brynäs i denna serien. Det jag är mer orolig över är den kollektiva genomklappning som Frölunda drabbades över igår. Att sluta spela och bjuda på hårresande individuella misstag, gav hemska flashbacks till tidigare säsonger.
Det man kan fundera på då är om Frölunda verkligen har den där tryggheten, när det knyter sig? Har man trappat ned den mentala träningen tillsammans med Kjell Enhager? Eller var detta en engångshändelse som drabbar alla lag någon gång?
Frågor som vi nu inte har tid att vrida och vända på alltför mycket. Tid finns inte i dagsläget. Nu handlar det om att återigen kavla upp ärmarna. Ta sig samman. Tänka bort den där Thailandsresan som finns inbokad efter finalserien. Vi har fortfarande chansen och det är absolut inte kört än. Hjärtat säger att vi har en sju resor lång uppförsbacke, men jag vägrar ge mig.
Att publiken lämnar arenan när ens lag blir fullständigt utspelat kan man diskutera. Det är inte helt lätt att balansera sina känslor när laget man älskar, faller ihop som ett illa byggt Babels torn. Gruppdynamiken spelar dessutom en stor roll. Det är mer ok att lämna arenan om 3000 gör det samtidigt än om några enstaka gör det. Samtidigt som man ska stötta sitt lag i vått och torrt, är det oundvikligt att det inte kommer känslor som ilska och frustration. När man ser oerhört välbetalda hockeyspelare sluta spela och ge upp. När man själv betalt dyra biljetter för att i tron få se en härlig hockeymatch med Frölundaseger som avslutning.
Jag hoppas att nu när de flesta supporters vaknar upp på söndagsmorgonen. More or less bakrusiga. Så väcks känslan av att nu är det REVANSCH som gäller!
Nu tar vi oss samman!
Bröstar upp oss!
Förbereder oss på bästa j-vla sätt så att Brynäs får en fruktansvärt jobbig resa upp i Gävle!
Det skall inte vara lätt att slå Frölunda!
NU KÖR VI!
