Söndagskrönikan: Uppehåll, Bell och Channel One
Ett kortare uppehåll brukar sällan vara någon fördel för Frölunda. Således är det med viss oro i magen som serien drar igång igen i nästa vecka. Frölunda som stabiliserat sitt spel och förhoppningsvis kan de fortsatta på den inslagna vägen. Omstartsmatch blir mot AIK, hemma i Scandinavium. En match vi bara skall vinna. En sådan match som skall bockas av. Det är sällan så enkelt.
Trots uppehåll har det hänt lite i Frölunda. Den kanadensiske backen, Brendan Bell, har anslutit.
Kontraktet sträcker sig till och med 30/4, 2013 och är en direkt ersättare till långtidsskadade backen Pierre Johnsson.
Pierre, som räknas vara tillbaka någon gång i januari.
Bell, sägs enligt kontakter i Schweiz och NHL, vara en tvåvägsback. Alltså både offensiva och defensiva kvaliteter.
En allroundback kort och gått. Han mäter 185 cm till sina 94 kg. 29 år gammal. Han tillhörde ifjol New York Rangers organisation,
men höll främst till i AHL och Connecticut Wahle.
På grund av läkarundersökning och pappersexercis kommer han inte delta mot AIK på tisdag. Däremot lär han finnas på isen, borta mot Rögle
på annandagen.
Med Bells ankomst går rykten om att Doug Lynch kan ha gjort sin sista match i Frölunda. Vi är alla eniga om att Doug inte blivit den förstärkning som vi hoppades på. Tyvärr. Detta visar att allt som kommer från NHL, har någon anknytning till NHL, inte alltid är bättre än det vi har.
Kanske blev omställningen för stor för Doug? Eller så va han helt enkelt inte tillräckligt bra.
Angående Brendan Bell, så skall han givetvis få sina chanser. Dock har har jag ett vagt minne av att beskrivingen av Doug Lynch, stämmer mer mer eller mindre in på nye Bell. Alltså: En allroundback med både offensiva och defensiva kvaliteter.
Nåja, vi får hoppas att det kommer blir en försärkning med Brendan Bell.
Channel One Cup.
Woho!
Eller?
Jag har, trots NHL-lockout och en stjärnfylld turnering, haft svårt att tända till.
Trots spelare som Ovetckin, Malkin, Datsyuk, Kovalchuk och vår egen Bäckström.
Föga överraskande hade Sverige inte en chans mot starka Ryssland.
Det blev respass med 5-1.
Man tog dock revansch mot grannen Finland senast och lyckades där vinna med 4-1.
För Frölundaintresserade kan jag berätta att Fredrik Pettersson gjorde ett mål och Joel Lundqvist två assist.
Men fortfarande är det svårt att känna det här brinnande intresset för de här "mellan mästerskapen-turneringar".
Det blir ofta en pröva-på-turnering för Mårts och grabbarna. Att få en möjlighet att testa de spelare som möjligtvis kan vara med och konkurrera
om en VM-plats. Samtidigt som det är tämligen trist emellanåt att se spelare som man knappt känner till, är det Mårts enda chans att kunna bygga en VM-stomme. Så med andra ord: Dessa turneringar fyller sin funktion.
Idag spelar Sverige mot Tjeckien.
Om jag kommer titta?
Jag kommer nog åtminstone kasta ett getöga på matchen.
