QPR - Millwall4 - 3
Fredagsfeeling mot Färjestad
Sitter på tåget mot Gävle, på väg för att jaga veckans tredje raka seger. MoDo blev en svettig drabbning och Färjestad blev som vanligt en kamp, in i det sista. Även om Frölunda kontrollerade spelet i båda matcherna. Stort TACK till Blidh och Johansson, som igår skapade rubriker i Scandinavium
Det var med blandade känslor vi tog emot Färjestad. Ett lag i mindre kris men med ett starkt facit mot just Frölunda.
Frölunda fick en smakstart när den nykomponerade kedjan, med Janmark, Figge och Blidh, satte upp ett rasande tempo och såg till att göra 1-0, efter att Janmark spelat fram Blidh, som satte sitt andra mål för säsongen. Extra skönt att en sådan spelare får utdelning för sitt hårda slit.
Strax efter det ville den andra producerande kedjan visa att de inte är sämre. 13:48 skickade Olimb iväg en smörpass, som träffade Johnsons blad och strax därefter fladdrade nätet till och 2-0 var ett faktum. Sebbe, som sköter flaggan som går ner över klacken vid när det blir mål, fick springa så han fick kramp i benen.
Frölunda gick till pausvila med ledning och såg ut att ha gjort sin hemläxa från onsdagsmatchen. Men vad som återigen var mindre bra var spelet i powerplay. Frölunda har en fruktansvärt dålig utdelning i spelformen och lyckas knappt komma till lägen överhuvudtaget.
Ibland känns det som man använder sig utav fel spelare på fel positioner. Mathis Olimb är i särklass den mest briljanta spelare med puck och framförallt i anfallszon. Men han har en tendens att håll i pucken för länge – samtidigt som han letar passningsalternativ. I spel fem-mot-fem resulterar det ofta i hockeygodis, så som passningen till Johnson, vid 2-0 målet. Men i Powerplay blir det mer en börda, då syftet är att låta motståndarna slita förgäves för att komma åt pucken och tillslut uppstår ett läge, när någon blivit för trött och gått bort sig.
I Frölundas powerplay sker detta sällan. Robin Figren, som har fått en spelstil som mer och mer liknad Olimbs faller ofta in i samma fälla, under spel i PP. Jag skulle vilja se följande uppställning:
Point: Gustavsson
Skyttar: Görtz och Johnson
Framför mål: Anton Blidh
Bakom mål: Janmark
Nåväl, i ett blekt powerplay lyser styrkorna i boxplay än starkare, för där är vi bra!
Frölundas boxplay har växt fram och blivit något som kan avgöra matcherna för göteborgarna. Att hela tiden ligga på gränsen i spel fem-mot-fem bidrar till att du vinner många situationer, samtidigt som du ibland går över gränsen, vilket resulterar i utvisning. Med ett bra BP, i Frölundas fall 85,29%, blir detta ett framgångsrecept.
Period 2 blev lite av en transportsträcka, vilket det har blivit de senaste matcherna. Tydligt övertag för Frölunda, men inte överdrivet många målchanser och lite lätt tempofattigt i vissa delar av perioden.
Den tredje perioden blev en period som Färjestad skulle dominera, i jakt på reducering och kvittering. Frölunda redde ut stormen och ett extra stort TACK och BERÖM till Lasse Johansson, som höll nollan och visade upp ett stort självförtroende och briljant målvaktsspel. Blir förvånad om han inte står mellan stolparna i kvällens match, även om Roger tydligt visat att de bär ansvaret varannan match.
Stort TACK och BERÖM även till Anton Blidh, som jobbar hårt hela tiden. I ett byte tar han full fart från det att han hoppa ut på isen till att för fulla muggar åka av isen, när det är dags för byte. Han täcker alltid flest skott och är inte rädd för att ta stryk framför mål. Härligt att se honom i en mer producerande kedja nu. Stort TACK, Anton!
Nu glider vi vidare mot Gävle, för att ta oss an Brynäs. Tyvärr är bocken redan nedplockat, men Glenn Hysén, som är med på tåget hittar nog något annat sätt att underhålla på, än att bränna bocken.
Ett känt citat frän Glenn Hysén är när svenska landslaget i fotboll förlorade samtliga VM-matcher med 2-1, i VM-90. Citatet lyder:
”Det här va ju kuken, nu ska jag ta och supa mig kanon på midsommar”.
Nu skall jag höra vad Glenn har för planer med kommande midsommar! ”ha det gott, Glenn!
#Vigerossaldrig
