Fredrik - En favorit hos fienden
Ingen spelare får högre jubel i Göteborg än Joel Lundqvist. Få får uppleva att decibelmätaren ens når halvvägs till "Joel-nivå" vid presentationen av deras namn. Det finns dock en som vid en comeback i indiantröjan hade kunnat nosa på en ljudkuliss i klass med den Joel får uppleva; Fredrik Pettersson.
För att ge den här texten rättvisa tänker jag på modernt manér utsätta er för en TBT. Alltså en 'Throwback Thursday'. Vi ska slänga oss tillbaks nästan nio år i tiden. Platsen är Scandinavium, datumet är 13:e September och undertecknad är 14 år gammal. Evenemanget är Fans Day, vilket innebär att Frölunda ska spela en träningsmatch mot Malmö och att vi, fansen, får möjlighet att träffa våra idoler.
De som fick mest uppmärksamhet var naturligtvis spelare som Niklas Andersson, Tomi Kallio, Ronnie Sundin och supertalangen Erik Karlsson. Men vid ett av borden satt en tjugoettårig kille med ett snett leende, som nog inte då kunde ana hur älskad han skulle bli under de kommande åren.
Hans namn var Fredrik Pettersson och han var en ung slitvarg som kommit fram genom Frölundas juniorverksamhet och tagit tre J18-guld och ett J20-guld, för att sedan spela juniorhockey i Kanada i två år. Nu var han sedan ett drygt år tillbaks, tillbaka i Frölundatröjan.
Säsongen 2008/2009 blev lite av Fredriks genombrottsår, då han gjorde 26 poäng i Elitserien och fick debutera i landslaget. Nästkommande säsong blev ännu bättre. 38 poäng i Elitserien och VM-debut som slutade med en bronsmedalj. Och det är också från just den säsongen, 2009/2010 som jag plockar ett av mina starkaste Fredrik Pettersson-minnen. Vi flyttar oss 15 månader fram i tiden från Fans Day i Scandinavium 2008 och beger oss ned för Skånegatan till Ullevi i december 2009. Datumet är 28 december, det är ett par minusgrader ute och det har äntligen blivit dags för 'Rekordmatchen'!
In på isen glider ett skadedrabbat Frölunda mot de värsta rivalerna, Färjestads BK. Ullevis betongläktare gör att de fåtalet minusgraderna uppfattas som betydligt kyligare. Men vem behöver känsel i händer och fötter när man ska till att bevittna den häftigaste ishockeymatchen någonsin?
Inramningen är magisk. 31144 personer har tagit plats på läktarna och domare Thomas 'Kuben' Andersson släpper pucken. Det tar drygt åtta minuter innan matchens första mål görs. Målskytt; Fredrik Pettersson. Det tar inte mer än 13 sekunder till innan det står 2-0 på tavlan. Fredrik Pettersson får en passningspoäng på Joel Lundqvists mål. I andra perioden reducerar Färjestad, men knappa minuten senare gör Fredrik Pettersson återigen mål. 3-1 inför sista. När klockan står på 06:48 i tredje perioden punkterar Fredrik Pettersson matchen när han fullbordar sitt hat-trick. Killen gör tre mål och en assist och slutresultatet blir 4-1. "Fröööööluuundaaa" ekar från Ullevis läktare och ut över Göteborg, Fredriks Göteborg.
Vi gör ett nytt skutt i tiden, till 21 februari 2012. Vi tar oss till anrika Johanneshov i Stockholm och på isen utspelar sig en av årets mest bedrövliga ishockeymatcher. AIK gästas av Frölunda och efter tre perioder av usel ishockey står det 0-0. Matchen går till straffar och fram glider Fredrik Pettersson. Han tar en sats som är iögonfallande lång. Han åker fram, laddar bössan och drar iväg ett slagskott som nästan är på väg igenom nätmaskorna. Frölunda vinner 0-1. Känner ni igen det?
Vi gör som vi gjorde i Göteborg, vi flyttar fram tiden 15 månader igen och vi flyttar oss ett stenkast bort. Men istället för att göra resan från Scandinavium till Ullevi, flyttar vi oss nu från Hovet till Globen. Datumet är 16 maj och Tre Kronor möter Kanada i kvartsfinal i VM. Matchen går till straffar och fram glider Fredrik Pettersson. Han tar en sats som är iögonfallande lång... Jag minns straffen från skitmatchen året innan och vänder mig om till min sambo och säger "Han skjuter slagskott". Hon tittar på mig som att jag är en idiot. Sagt och gjort, slagskottet sitter bakom Mike Smith och Tre Kronor vinner matchen. Sedan slås finnarna i semifinalen och Schweiz blir krossade i finalen. Sveriges nionde VM-guld är ett faktum och det som sitter fast på folks näthinnor efter turneringen är den där fullständigt galna straffen.
Fredrik Pettersson är en irrationell ishockeyspelare. Han går inte den väg som han förväntas gå, han går sin egen. Han spelar alltid helhjärtat och alltid för klubbemblemet som han har på bröstet. Det finns få spelare som jag unnar sån enorm framgång som jag unnar Fredrik Pettersson. Ikväll, 18.30, släpps pucken i årets första tävlingsmatch för mitt älskade Frölunda. Ikväll står han på "fel" sida, men jag kan inte annat göra än att önska honom lycka till och hoppas att han en dag återvänder till den klubb han hör hemma i, Frölunda.
