Gör om och gör rätt, men framför allt, lyssna på supportrarna
Så står vi här, den andre februari 2022 och har nåt slutet på en två års lång process för Frölunda HC att ta fram sitt nya klubbmärke. Resultatet? Värre än jag kunde föreställa mig.
Jag ska erkänna att jag har skrivit om den här texten flera gånger. Först skrev jag i vrede, sen i besvikelse och sen hade jag faktiskt till och med svårt för att sätta ord på det haveri som Mats Grauers och Christian Lechtaler presenterade på scen tillsammans med den designbyrå som har vart ansvarig. Men jag gör ett försök att få ur mig något konstruktivt ändå.
En tondövhet som är snudd på magstark.
Efter att Frölunda presenterat en “sneak-peak” på det nya klubbmärket för några veckor sedan publicerade man också ett brev till sina supportrar. Med formuleringar som “Det är just dig vi tänkt på när vi tagit fram det nya klubbmärket” och ”Vi hoppas du kommer älska det (klubbmärket), vi är ingenting utan dig.” undrar jag lite hur verklighetsfrånvända man är från sina supportar när man visar upp det resultat som man gjorde idag. Bryr man sig överhuvudtaget? För känslan är att man från styrelsen litar på att vi supportrar kommer stå bakom alla beslut som tas villkorslöst och till 100%. För om det är oss supportrar dom har tänkt på, hur hamnade vi då i en situation där i princip alla av oss rasar mot det som har blivit resultatet?
Jag kan givetvis inte tala för alla supportrar. Men det nya klubbmärket är så långt ifrån vad jag har sett efterfrågas från fansen. Var är historian? Framförallt, var är identiteten?
Ytterligare irritationsmoment finns i att det har cirkulerat ett klubbmärke från designern Daniel Ekelund i sociala medier som har vart väldigt populärt. Men istället valde styrelsen att köra på med sin stängda process. Noll insyn. Reaktioner från supportrar ska undvikas i längsta möjliga mån! Referensgrupper hit, professionella människor dit, vilka är det egentligen som har deltagit i arbetet med en del av föreningens nya identitet? Desto mindre medlemmar och fans vet, desto bättre verkar ha vart ledorden under hela den här processen. Locket på.
Klubbmärket betyder mer än vad du tror, Mats Grauers.
Under dagens lilla föreställning tryckte föreningens ordförande gång på gång om hur det är de sportsliga framgångarna som man ska vara stolt över, om hur den organisatoriska förbättring Frölunda har haft de senaste 10 åren är någonting att vara stolt över. Min känsla var att man från föreningens sida ville säga att ingenting står och faller med klubbens märke och att det gör kanske ingenting om det inte blir så bra. Det är ju trots allt inte klubbmärket vi ska älska utan föreningen i sig.
Och det stämmer ju, till viss del. Det är ju när Joel Lundqvist smaskar in ett direktskott i krysset efter en smörpassning av Ryan Lasch som jag blir glad. Det är när Roger Rönnberg står på Götaplatsen och firar ytterligare ett SM-guld som jag blir glad. Men vet ni vad, jag blir också glad när jag går här på Uppsalas gator och ser någon med Frölundas klubbmärke på mössan, när jag tar en fika på jobbet och kollegan kommer med en kaffemugg med Frölundas klubbmärke på eller när jag passerar en bil med en Frölundadekal på bakrutan.
Klubbmärket är kanske det yttersta uttrycket för föreningens identitet och någonting som alla supportrar kan samlas kring. Och då håller det verkligen inte att föreningen presenterar ett märke som får en att känna absolut i n g e n t i n g.
Hade jag inte vetat bättre hade jag gissat på att det var logotypen för en hjälporganisation, ett vårdföretag, ett tech-bolag. Listan kan göras lång på saker jag gissat på innan klubbmärke för en ishockeyförening.
Det går att rädda.
Vad händer nu då? Är det bara att acceptera nederlaget och lära sig att leva med det som nu ska representera Frölunda HC den överskådliga framtiden? Förhoppningsvis inte. Önskvärt vore givetvis om de som har vart ansvariga för det här debaclet sväljer sin stolthet, erkänner sitt misstag och korrigerar det. Det är dock ett scenario som inte är särskilt sannolikt om jag känner föreningen Frölunda HC rätt.
Hoppet står troligen istället till medlemmarna och den fina föreningsdemokrati vi har. Medlemmarna i föreningen sitter alltid på sista ordet och kan givetvis även hålla styrelsen ansvarig för sina handlingar under det gångna verksamhetsåret. Det sista ordet om Frölundas nya klubbmärke är med all säkerhet inte sagt, och det är ett spännande årsmöte i augusti som väntar.
