Hissa den som hissas bör!
"Du är inte välkommen tillbaka", så föll styrelsens ord när man valde att bannlysa en spelare, vars namn kom att bli helgonförklarat i staden Göteborg.
1994 uppstod konflikter och oro i den nordamerikanska hockeyligan och en lockout var oundviklig. De flesta trodde att det skulle ta tid att lösa problemen, så spelare sökte nya klubbadresser. Så även Patrik Carnbäck, som valde att återvända till Frölunda under tiden de väntade på en lösning.
Carnbäck signade på ett kontrakt med Frölunda. Men när lockouten löste sig, oväntat fort, fanns det inga tvivel från Patriks sida om vart han skulle spela. Det fanns det dock i Frölundas styrelse som tyckte hans skyldighet var att stanna och spela för Göteborgslaget. Carnbäck som hade kontrakt med Anaheim var givetvis tvungen att återvända till USA, för att spela för laget som ”ägde” honom.
Styrelsen i Frölunda valde nu att bannlysa Carnbäck. Han var aldrig mer välkommen tillbaka till klubben och en livslång avstängning från att bära den röda indiantröjan väntade.
Patrik började spela för Frölundas A-lag 1987, 19 år gammal. Laget låg i dåtidens Hockeyallsvenskan, som hette division 1. Carnbäck var med och tog upp Frölunda till Elitserien säsongen 1988-89. En sensation, som han själv beskriver som ett av de bästa minnena i hans liv. Nästan tiotusen personer hade tagit sig till Frölundaborg för att se Frölunda spela till sig den där elitserieplatsen. Året därpå blev ett bra år för Patrik som blev tilldelad priset för Elitseriens bästa Rookiespelare.
Patrik Carnbäck hade några halvknackiga säsonger på andra sidan Atlanten innan han återvände till Europa. Då till tyska Kölner Haie där han spelade först ett slutspel och en hel säsong. Efter detta var det dags för återkomsten.
Frölunda valde att bortse från sin bannlysning av Patrik Carnbäck, vilket visar sig vara ett helt rätt beslut så här med facit i hand. Han kom tillbaka till Göteborg inför säsongen 1997/1998 och det var dags för karriären att ta fart igen. Med massa rutin och ett stort ledarskap återvände Carnbäck till Scandinavium, som kom att bli hans ”hemmaborg” de kommande 6 säsongerna, innan skridskorna hamnade på hyllan. Han kom hem med ett utökat skafferi och där fanns ingredienser till att skapa det mesta, speciellt kalabalik hos motståndarna.
Patrik Carnbäck var glödhet och gjorde en massa poäng. Kanske ville han bevisa för Frölunda att de gjort rätt i att gräva ner stridsyxan och låta honom vända hem till den klubb som han alltid hållit kär. Oavsett så var Carnbäck en enorm tillgång för göteborgsklubben.
Carnbäck gjorde sammanlagt tretton säsonger för Frölunda, 554 matcher och 490 poäng. Patrik har själv sagt att den match som avgjorde att Frölunda gick från division ett till Elitserien var väldigt speciell. Men när Carnbäck tog på sig tröjan för sista gången, i sin 554:e match, gjorde han det inför ett kokande Scandinavium. En seger mot Färjestad i den fjärde finalen skulle betyda att SM-guldet återvänder till Göteborg, efter 38 års frånvaro.
Carnbäck, som tidigare under säsongen deklarerat att detta skulle bli den sista säsongen i hans proffskarriär var väldigt angelägen om att vinna ett SM-guld, men under säsongen var han väldigt lågmäld och vågade inte tänka på SM-guld när Aftonbladets Martin Strömberg träffade honom. Han tyckte själv att han hade en dålig tid i mitten av säsongen och blev delvis förpassad till tredjelinan. Men strax efter jul lossnade det för Carnbäck, som match efter match var tongivande i den frammarsch som Indianerna hade.
Den sjunde april, 2003, var dagen som Carnbäck för sista gången bar Frölundatröjan, men för första gången fick byta ut sin matchhjälm mot den blänkande guldhjälm som förklarade Patrik och resterande lag för svenska mästare. Ett ögonblick som vi alla minns…och det väl!
Färjestad tog ledningen i andra perioden. Bara minuten senare finns Magnus Kahnberg, Joel Lundqvist och Patrik Carnbäck på isen. Kahnberg vinner ner pucken djupt i anfallszon när Patrik Carnbäck, 35 år gammal, vinner en närkamp mot Thomas Rhodin och Sinuhe Wallinheimo och hans passning leder fram till att Joel Lundqvist får öppet mål och gör 1-1.
Efter att Färjestad dragit ifrån till 3-1 började upphämtningen. 3-2 av Tomi Kallio, 3-3 Jonas Esbjörs och i den femte perioden blir Frölunda och Patrik Carnbäck svenska mästare. Ola Wenström sliter tag i en helt euforisk Patrik Carnbäck, som kastar omkring med Wenström, samtidigt som han skriker ut sin stora glädje.
-Ta det lugnt med mig. Är det såhär det skall sluta, skrattar Ola?
Carnbäck fortsätter skrika ut sin glädje och Ola behöver nog inte något konkret svar på sin fråga för att förstå hur högt i kurs ett SM-guld står sig för honom.
Patrik Carnbäck, en ödmjuk slitande och fascinerande spelare skall idag få sin tröja hissad i Scandinavium. Carnbäck med tröja nummer 14 blir en av fem spelare att hänga i ”hemmaborgens” tak. Bredvid honom hänger legenderna Lars-Eric Lundvall, Ronald ”Sura-Pelle” Pettersson, Jörgen Pettersson och Stefan Larsson. Att hänga bland de spelarna räcker gott och väl som förklaring till hur bra du måste vara för att vara en del av det gänget.
Carnbäck var, är och förblir en stor legend i den klubb som ligger oss alla varmast om hjärtat. En man, vars namn och tröjnummer för evigt kommer förknippas med Frölunda och det efterlängtade SM-guldet 2003, som staden hade längtat efter i 38 år. En klubb, som för evigt kommer vara styrelsen tacksamma som lät Carnbäck återigen bli en del av klubben efter bannlysningen. En styrelse som för evigt kommer vara Patrik Carnbäck tacksam som återvände och satte fart på klubben igen. Patrik som för evigt kommer vara alla göteborgare, klubben och sina lagkompisar tacksam, men som framförallt alltid kommer hänga högst upp i taket, där Frölunda kommer spela sina hemmamatcher!
