Laget och spelaren man inte blir klok på
Frölunda ändrar och höjer sitt spel totalt. Jimmie Ericsson gör bort sig igen.
Vilken underbar match det var i måndags! Högt tempo och höga individuella aktioner. Synd att man skall vara så fruktansvärt nervös bara. Nu gick det bra ändå men måste det alltid vara på det berömda håret.
Jimmie Ericsson har ju dock blivit gårdagens stora nyhet med sin avstängning för Slewfoot återigen. För hårt tyckte tillexempel Sanny Lindström. Han och många Skellefteåfans syftar att det är en kampsituation och inte skall bli avstängning alls. Först och främst finns mängder med kamper framför mål där ingen sätter knät bakom benet och drar motspelaren över det, jag vet att Sanny själv under sin karriär hade tusentals med kamper där han inte gjorde slewfoots. För det andra vad tror ni kraften mot huvudet är om någon knuffar en och man faller huvudstupa baklänges utan möjlighet att ta emot sig? Är inte hela tanken med dessa avstängningar att bland annat minska våldet mot huvudet? Sanny med sin historik av hjärnskakningar verkar alltså försvarar att man slänger en motspelare med bakhuvudet först i isen som inte kan skydda sig utan att det beivras? Väldigt märkligt resonemang tycker jag.
I denna diskussion kommer man dock ifrån det mer intressanta i det hela. Hur kan Jimmie Ericsson som kapten göra en sådan grej i slutet på en viktig match? Det kunde blivit matchstraff där i matchen vilket han hade tur att han slapp undan. Nu istället är han avstängd i klubbens viktigaste match för säsongen. Som lagkamrat och tränare men framförallt ordförande hade jag blivit rasande! Av böterna kan man se att Jimmie Ericsson tjänar 300,000kr/mån och är bland de bäst betalda inte bara i laget utan i hela ligan. Att som bäst betald och kapten göra en slewfoot med cirka 100 kameror i en sådan här viktig match är för mig helt ofattbart korkat.
Frölunda match 5, 6 och framåt
Laget man inte blir klok på. Den enorma besvikelse och frustration man kände efter match 4 är nu borta. På något sätt verkar det som Frölundaspelarna satt sig ner och sagt ”Nu måste vi spela slutspelshockey” och sedan gjort det. Slutspelshockey för mig är så som Frölunda framförallt spelade i match 6. De chansar aldrig utan är nästan alltid tre man hemåt, ger inte bort puckar för att bjuda på chanser, disciplinen var grym med bara en 2min på hela matchen (!), många in framför motståndarmålet men viktigast av allt var att alla tog ansvar och höjde sig. Jag såg till exempel lille Victor Olofsson i slutet av senaste matchen snurra fram och tillbaka bakom Skellefteås förlängda mållinje och kämpa som ett djur, precis den inställningen jag sa Malmö hade och jag ville se!
Avsluten är kanske inte 100% men det gör inget så länge spelarna skjuter och lägger puckar på mål. Mängder med situationer uppstod framför Joni Ortio bara för att puckar nästan slängdes på mål. Avgörande målet var ett typexempel på hur tryck framför mål kan ge de mest märkliga mål.
Skellefteå trummar på bra och har många med hög individuell skicklighet, framförallt förstakedjan är riktigt stark. Skellefteå hade också två i virket mot Frölundas en. Jag kände dock att ju längre matchen led ju mer osäkra eller trötta blev Skellefteå i sin forechecking som är nyckeln till deras tre vinstmatcher. De gav den där extra metern som de inte gjorde i början av matchen och vips tog Frölunda över helt från cirka mitten på tredje och framåt. Kan Frölunda få dem att bli lika ängsliga och trötta idag vinner man. Dock är en sak viktigare än något annat idag, Första målet.
Så här skrev jag i mitt förra inlägg som var bittert: ”Gör Frölunda första och kanske till och med andra målet kommer inte det ovan spela någon som helst roll. Då vinner Frölunda, för man växer enormt i medvind.”. Precis det hände och alla spelarna växte en eller två klasser, helt otroligt enligt mig. Jag tycker man ser det så otroligt tydligt att spelarna slappnar av och spelar med ett mycket högre självförtroende när de bara får det där första målet. Jag tycker heller inte man skall förringa det Sean Bergenheims återkomst har betytt. Han är en riktig slutspelsspelare om något.
Vill avsluta med att jag unnar Matt Donovan att få avgöra idag. Han måste leda antalet ramträffar i SHL i år. Han skall också ha all heder att han inte slutar att skjuta för det.
Jag var där för två år sedan när Frölunda slog Luleå i 7e matchen efter att ha legat under på samma vis. Idag kommer jag vara där igen och jag hoppas mina öron kommer att ringa lika mycket efter det.
Nu skickar vi Norrland ur slutspelet!
Följ mig på twitter: @PhilipGlucksman
