Frölundabloggen: Machokulturen är både pinsam och skadlig
På många sätt är det positivt om ishockeyn tar inspiration från fotbollen. Fotboll är ju trots allt världens största sport, så visst finns det positiva bitar att plocka för att få fler att intressera sig kring ishockey.
Ett problem som fotbollen brottats med länge och som blir allt vanligare kring ishockeyn är machokulturen. Fotbollen har nästan enbart brottats med den på läktarna, men i ishockeyn finns den med både på och utanför planen.
På isen ser vi ett ökat problem med huvudtacklingar, där respekten för sin motståndare är som bortblåst. Det är bättre att visa sig stark och tuff, än att visa respekt. Missförstå mig inte nu; Jag vill ha en fysisk ishockey med tacklingar. Men rätt tacklingar.
På läktarna då? Ja, det ser inte ljusare ut där. Det finns nästan ingen gång som en spelare blir liggande som man inte hör orden "Filmare" "Res dig upp" eller "Stå upp som en riktig man". Machokulturen på läktarna är inte bara pinsam, den är direkt skadlig.
Vuxna människor(nästan uteslutande män) står och skriker, gärna med ex antal öl i kroppen, på motståndare. "Stå upp som en riktig man!". Vad är en riktig man?
I veckan berättade Frölundas målvakt Johan Mattsson att han haft en tuff period, där han och hans sambo genomgår en jobbig graviditet. Ovanpå detta miste paret sin hund för ett tag sen och på grund av all stress har han fått svåra problem med migrän. Han berättade att han suttit i timmar och gråtit inför sina lagkamrater i omklädningsrummet. För mig är det mycket manligare att våga visa sig svag än att känna att man måste visa sig stark.
Idag när Frölunda mötte Örebro uppstod en situation i slutskedet som verkligen gör mig förbryllad. Frölundas Max Friberg blir kastad över sin egna målvakt Johan Gustafsson av Örebros Nick Ebert. Gustafsson ligger redan ner när han får sin lagkamrat över sig. Friberg väger 91 kilo. Ebert som står för smällen väger 93. Gustafsson blir liggande i kanske 30 sekunder och hundratals(!) människor skriker att han är en filmare och att han ska stå upp som en riktig man. I vanliga fall när sånt här händer brukar det vara ett fåtal som skriker, men här är det nästan en hel klack. Häpnadsväckande.
Tänk er själva att ni ligger på en is, där ni redan har fått en smäll. Sedan får ni 91 kilo kastat på er i hög fart. Är det konstigt att det gör ont? Hur många hade rest sig upp alls efter en sån smäll?
Runt den här klacken med skrikande vuxna människor står det barn. Barn som ser tror att detta är normalt betéende. Och vad gör barn? Oftast det vi vuxna gör. I längden är det här pinsamma machobetéendet skadligt.
Det här är inte för att smutskasta Örebro på något sätt. Problemet finns i varje lag, på varje läktare i varje serie. Jag skrev detta enbart för att det var ett tydligt exempel.
I andra hallar har man hånat döda supportrar och skadade spelare den här säsongen. Smaklösa övertramp och nästan alltid är det män. Vad är det för fel på oss män? Varför går vi inte på ishockey för underhållningen, för att stötta sitt lag och för att ha kul? Varför går vi dit för att håna, hata och skrika?
SHL har ett stort ansvar. Klubbarna måste bli bättre på att visa sin avsky för sånt här. Supporterföreningar måste utesluta medlemmar som inte kan uppföra sig. I slutändan är det barn som drabbas av den här korkade skiten och sen står de själva där om några år med en skev uppfattning om vad det innebär att vara man. Hatande och livrädda för att visa sig svaga, för att de tror att det är så en man ska vara. Det är vi vuxna män som har ansvaret för att ge dem en ljusare framtid.
Tack för ordet.