Månadens spelare - Oktober "Jag vet inte vad oddsen skulle vara på det"
Frölunda har gått en strålande höst till mötes och varit involverad i toppen av SHL enda sedan starten. Laget har tuffat på i Champions Hockey League och tagit sig vidare till kvartsfinal. Laget gör en fenomenal höst, men vi vill även belysa den spelare som vi tycker varit bäst. Därför startar vi från och med oktober månad utmärkelsen - Månadens spelare.
I en hård och jämn kamp valde vi tillslut den spelare som vi tycker belyst Frölundamentaliteten på bästa sätt.
Han har med sitt röda skägg, krigarhjärta och kreativa tankeverksamhet på isen ställt till med oreda hos höstens motstånd. När laget har en bra kväll sticker han ut med att vara än vassare, när laget går tungt sticker han ut genom att kämpa ännu hårdare. Han har en tendens att uppfattas som tjurig på planen, men alla som följer han på sociala medier har förstått att han är en öppen och rolig person.
Ni har säkert redan listat ut vem vi valt att utse till oktober månads bästa spelare. Kanske på det röda skägget, eller för att ni känner igen honom i beskrivningen ovan. Månadens spelare är kanske också hela höstens bästa spelare och hans namn är Robin ”Figge” Figren.
Jag kontaktade Figge, som är den första att ta emot denna utmärkelse, för att gratulera till en bra höst. I utbyte mot utmärkelsen eftersökte jag några kommentarer från honom. Vi bestämde träff efter Frölundas CHL-match mot Tappara, för att sätta oss ner och snacka en stund.
Som Frölundasupporter är det givetvis lite nervöst att träffa och intervjua den spelare som man hela hösten hyllat för sina insatser, på och utanför isen. Jag inväntade Figge efter matchen och när han kommer gående i korridoren känner jag hur handsvetten kommer fram. Jag blir lite mer nervös. På väg mot omklädningsrummet diskuterar han matchen med Mattias Janmark, när jag avbryter snacket mellan kollegorna, genom att lite halvhögt skrika” Tjena Figge”. Han bemöter min blick med ett stort leende och svarar ”Nämen tjena”. Min svettiga hand sköljs av hans hockeyhandske-svettiga hand, en sån som vi hockeyälskare njuter av att skaka. Vi behöver inte presentera oss utan han fattar direkt vem jag är.
Han leder mig till platsen där journalisterna får vänta tills Roger Rönnberg(tränaren) sagt sina ord om matchen. Figges bemötande får mig att slappna av och jag känner att det nästan vilar en vänskaplig stämning mellan oss, fast jag bara pratat med honom i 30 sekunder. Det var något med hans ”goa”, härliga attityd och varmhjärtlighet, något som långt ifrån alla spelare har mot journalister. Kanske är det på grund av Figges tankar om vad han skall syssla med efter karriären, något vi kommer tillbaka senare.
När jag frågar Figge om hur han ser på sin höst svarar han, väldigt ödmjukt och snudd på jantelagsmässigt.
- Jag för lov att vara lite självkritisk. För egen del tycker jag det varit godkänt, men samtidigt både känner jag och vet att det finns mer att ta av.
Hösten har varit lite svajig, men ändå stabil. Det finns inga höga toppar, men heller inga djupa dalar. Ett mer jämnt spel, men det finns mycket kvar att ge, tycker Robin Figren.
Efter säsongen 12/13 fick han inget förlängt kontrakt med Linköpings HC. Roger Rönnberg, som tillträdde innan förra säsongen hade planer på att involvera Figge i den trupp som skulle leda Frölunda HC. Figge, som tidigare spelat två säsonger i Frölundas juniorverksamhet, tackade ja till en återförening med staden och klubben.
Jag frågade hur han ser på omställningen från Linköping till Frölunda, varpå Figge nämner förtroendet från Roger Rönnberg och Robert Ohlsson som största anledningen till framgångarna.
- När jag kom hit, det som hände var att jag fick en annan roll, någonting som jag sökt ett tag. Roger gav mig förtroende och Robban också och lät mig spela fler minuter. Då växer man som spelare, säger Figge
Han berättar också att organisationen ville se en förändring i hans spel. De ville att han skulle ha mer puck och styra över sitt eget spel. Han berättar också att han alltid har känt att kreativiteten med klubben funnits där, även i fjol, men en knäskada satte stopp för spel, mitt i säsongen. När han kom tillbaka gick resten av säsongen knackigt.
Figge belyser också att den sociala biten har varit väldigt viktig. När de sociala bitarna faller på plats kommer resten också, något vi alla människor kan känna igen oss i.
Robin Figren är i år kedjekamrat med Artturi Lehkonen och Mattias Janmark. En kombination som gått väldigt bra och det märks att de funnit varandra direkt. Givetvis ville jag se hur Figge ser på detta och framförallt hur de kom fram till att de skulle spela ihop.
Han förklarar att det tidigt klickade mellan Max Görtz, Mathis Olimb och Andreas Johnson, vilket spikade den kedjan. Då föll de sig nästan naturligt att det skulle bli denna kedja. Roger Rönnberg verkar vara en man med fingertoppskänsla, så jag är inte förvånad över att han hittade denna kombination, redan från start.
Frölunda har i år visat att de är ett lag som orkar mer, ett lag som maler ner sitt motstånd, vilket bidrar till att Frölunda har mer krafter kvar än motståndarna när det skall avgöras.
På frågan om Pär Edlunds(Fystränaren) nya försäsongsmetod, där killarna fick åka och träna som riktiga militärer, varit avgörande är Figge inte blyg för att säga vad han tycker.
- Det skall mycket till för att jag skall credda den, säger Fiigge med ett stort leende om militärträningen.
Däremot vill han framhäva den övriga fysträningen som varit en stor en stor del till höstens form. Vi pratar bland annat om att försäsongsträningen skiljer sig mycket i Frölunda mot andra klubbar han varit i.
I många andra klubbar han varit i har man jobbat med sommarfys på förmiddagarna och varit ledig på eftermiddagarna. I Frölunda har de hela sommaren jobbat både för- och eftermiddag, vilket resulterat i ungefär dubbelt så många pass som många andra klubbar. Han påpekar också att alla i laget pushar varandra och inget ger vika.
Figge skrattar lite när han säger att den vila de fick var en halvdag, då de istället fick spela lite beach volleyboll. Han menar också på att sommarens hårda träning har blivit till en vana, vilket betyder att de orkar ge mer, både under matcher och på träning.
Vi släpper sedan hockeyn för en liten stund och pratar om Figges privatliv. Han meddelade tidigare i höstas att han funnit en hobby som han tycker väldigt mycket om. Under sommaren blev det nämligen klart att han skulle bli skribent för GT. Något som Robin ser väldigt positivt på. Han förklarar också att det är något som han kan tänka sig att jobba med efter hockeykarriären. Han säger att skrivandet är en stor hobby, som han länge har haft men att det inte funnits så mycket tid för det. Dock är han väldigt noga med att poängtera att han är hockeyspelare. Skrivandet kommer i andra hand och i mån av tid. Han är också tydlig med att han nästintill aldrig twittrar på matchdagar.
Just Twitter, eller sociala medier överlag, är ett forum där vi ofta hittar denna hockeyspelare. Figge twittrar ofta om aktuella saker, men med en start ton av humor. Vi diskuterar Twitter och jag undrar om han anser att det är viktigt att synas och höras på sociala medier, för att få förändringar i den riktning man själv vill.
- Jag tror nog mer att jag tycker mycket. Hela grejen med mitt Twitterkonto är att försöka förmedla garv och skratt, säger han
Jag frågar honom hur han ser på chanserna att ta SM-guld med Frölunda i år. Han berättar att tron inom gruppen finns där och att de vet om sin egen kapacitet, samtidigt som det kommer finnas många hinder på vägen. Vi pratar om att det finns ett starkt sug, både i laget och i staden. Något som byggdes upp redan under fjolårets stora satsning och som nu går in i fas två.
När jag frågar hur det skulle se ut om Robin Figren avgör sjunde och avgörande finalmatchen är Robin väldigt kort i sitt svar.
- Jag vet inte vad oddsen skulle vara på det, svarar Robin.
Han berättar istället om hur känslan skulle vara att vinna. Figge pratar om den enorma glädje som skulle infinna sig och ligga som ett lock över Göteborg. Staden skulle leva i en bubbla av glädje.
När man sitter ner men en kille som Robin Figren finns det massa onödiga saker som man ändå vill veta. Därför drog vi till med fem snabba frågor.
Favoritövning på träning?
- Straffar
Favoritövning på gymmet?
- Pingisbordet
Favoritsyssla på fritiden?
- Skriva
Favoritarena, förutom Scandinavium?
- Hovet
Favoritmotstånd?
- HV
Vi diskuterar även musiksmak och val av musik före match. I Frölundapodden tidigare i veckan berättade Robin att han funnit en kärlek till Håkan Hellströms musik, något han bara lyssnat på i drygt tre år. Jag frågade då om han verkligen får välja musik på matchdagar, varpå han svarar att det spelas ganska mycket Håkan Hellström på matchdagar. En musikstil som, i alla fall jag, inte förknippar med uppladdning inför match. Men, vem vet, kanske är musikvalet en bidragande faktor tills höstens fina spel. Oavsett, så har Robin Figrens höst varit en stor bidragsfaktor till Frölundas framgångar. Något vi ser fram emot att se ännu mer av och tillslut får vi kanske stå tillsammans på Götaplatsen i vår.
När vi är klara ursäktar han sig för att det dragit ut så på tiden innan vi kunde ses. Ett landslagsuppehåll har bidragit till att spelarna varit lediga, en bra anledning till att vila och släppa jobbet en stund. Återigen växer de positiva tankarna om honom, Robin "Figge" Figren.
