Hull City - Middlesbrough2 - 1
Punktering i Scandinavium
Frölunda svek, publiken svek och Goa Gubbar svek. Dagens drabbning med Örebro visade tydligt vart Frölunda just nu befinner sig. Spelmässigt, känslomässigt och inte minst intressemässigt. En total kollaps i dagens match var nog droppen för många. Jag är helt tom, det är säkert ni med, men frågan är hur tomma spelarna och ledarna är?
Luften i Frölundas A-lag har länge pyst, men ikväll kom punkteringen. En match som knappt håller allsvensk klass speglade Örebros sätt att spela hockey. Jag har länge haft en personlig åsikt om att Örebro spelar den, i särklass, tråkigaste hockeyn i SHL, tråkigare än MoDo. Tempofattigt, defensivt och oattraktivt. Men jag måste erkänna, de gör det förbannat bra!
Örebro ligger för tillfället femma i serien och plockar segrar på löpande band. Skall jag vara ärlig så hade jag gärna sett att Frölunda spelade precis lika tråkig hockey, om det hade varit nyckeln till framgång. Det är det för Örebro, men inte för Frölunda.
Ett desorienterat Frölunda blev ingen svår nöt att knäcka för Örebro. Genom att tidigt i matchen lägga sig lågt och ta ner tempot, till en mindre smickrande söndagspromenad, bäddade för omställningar.
I dagens match var det inga problem för Frölunda att ta sig in i anfallszon, eftersom att Örebro tillät dem transportera pucken ner bakom mål. Därifrån lyckades de hålla Frölunda felvända, i stort sätt hela matchen. När Örebro sedan lyckades ta till sig pucken ställde de om och gick på kontring. Frölunda hade stora problem att ta sig in i de farliga zonerna och hittade nästintill aldrig rätt med ett instick.
Vad Örebro inte lyckades med var att hålla sig borta från utvisningsbåset, eller så hade de scoutat Frölunda och förstått att göteborgarnas powerplay till största delen är ofarligt. Alltså, även i denna match lyckades Frölunda få med sig många utvisningar, men lyckades aldrig etablera något tryck mot Hudacek, i Örebros mål.
Luften tog idag slut och den timida publik, som endast bestod av 6500 personer halverades efter andra perioden, när Örebro ledde med 4-0. Goa Gubbar hördes knappt idag och det var väldigt glest i klacken. Göteborg, Scandinavium och Frölunda har alltid varit en stad, arena och förening som drar mycket folk, när hockeyn är av god kvalitet och framgångarna är många. När motgångarna kommer och framgångarna uteblir, då sviker ofta publiken.
Utifrån dessa uppbyggda ”normer” förstår jag publikens ilska och är förvånad över att så ”många” tog sig till Scandinavium, även om vi alltid skall vara där och stötta vårt lag, i vått och torrt.
Frölunda har problem att ”komma till” i powerplay, men problemet grundar sig inte där, det sträcker sig mycket längre än så. Frölunda har problem med att göra mål, överhuvudtaget och när man spelar i numerärt överläge blir bristerna allt tydligare. Med risk för att låta tjatig så speglar sig allt i självförtroendet. Till exempel:
Max Görtz,
Då(höstas): En kille som under större delen av hösten kunde avfyra sin raket från alla olika vinklar, så det luktade bränt i hela Scandinavium.
Nu: Vågar knappt ta avslut och när han väl tar ett så är det en lätt handledare, som han lobbar över målet.
Andreas Johnson,
Då: Lekte lusen av motståndarna och dök upp som gubben i lådan, på en plats dit Olimb bara kunde servera mackan och Johnson kunde trycka dit pucken
Nu: Totalt osynlig och ser inte alls ut att tycka det är kul med hockey.
Erik Gustafsson,
Då: En offensiv och kreativ back som var ett hot varje gång han hade pucken. Städade ofta lugnt och sansat bort motståndarnas anfall och satte härliga passningar i uppspelen.
Nu: Slarvig i egen zon, släpper markering och tar knappt ett skott i matcherna.
Dessa spelare är bara tre utav hela laget och det är absolut inte enbart deras fel. Hela laget har ungefär gått ner sig lika mycket och av samma kaliber som vi hyllar våra älskade indianer när det går bra, måste vi kunna kritisera dem när det går dåligt. Frölunda har alltså nu endast två segrar på den elva senaste matcherna, ett målsnitt på 1,36 per match och 30 insläppta mål.
Jag vill i dessa tider ändå plussa för Jacob Larsson, som kommer in och gör det grymt bra., återigen. Antagligen den bästa spelaren i Frölunda, idag.
Jag är orolig, men inte så orolig, utan jag ser fortfarande, långt bort i horisonten av mina dagdrömmar, hur vi står på Götaplatsen om några månader. Och då, då hyllar vi våra nyblivna svenska mästare. Glöm aldrig att hoppet är det sista som lämnar människan.
#Vigerossaldrig
