Säsongskrönika 2017/2018 och spelarkritik
Går igenom säsongen som varit och vad som varit bra men mer vad som inte varit så bra
En turbulent säsong tog helt logiskt slut i kvartsfinalen mot Malmö. Att väsentligt mycket smartare och bättre Växjö sedan gjorde processen kort (4-0 i matcher) mot Malmö i semifinalen är också enligt mig fullständigt logiskt och visar med all tydlighet vad som var fel med Frölunda 2017/2018.
Redan i GMs Fredrik Sjöströms mycket mediokra värvningsarbete kunde man se att självinsikt helt saknades. Att man förlorade semifinalen mot Brynäs året innan verkade organisationen se som ”otur”. Synd att man då inte gjorde denna ”fullständigt grundliga analys” som man tydligen nu gör. Frölunda hade då sett vad Roger Rönnberg pratade nu om i en väldigt bra intervju med Henrik Leman (raka puckar) för en vecka sedan, nämligen naiviteten. Sjöström körde nämligen på i somras i vad jag beskrev som ”Nubbens fotspår”. Frölundas gamla GM Kent ”Nubben” Norberg var fullständigt övertygad för 10 år sedan om att bara spelskickliga backar behövdes och värvade där efter med katastrof som resultat. Kriterierna för en back som defensiv och stabil kom långt ner på kravlistan då och även i somras. Därav fick Matt Donovan förlängt och Adam Almqvist togs in, båda med styrkorna i de kreativaspelet, tillsammans med dem fanns redan spelskickliga och offensiva Rasmus Dahlin och Mattias Nörstebö i truppen. Många fans och undertecknad frågade om inte lite defensiv kraft behövdes? Klubbens officiella svar var att man tyckte Kristoffer Gunnarsson och John Nyberg hade de kvalitéerna även om det egentligen inte behövdes i Frölundas ”system”. De stora guldaspiranterna Växjö tog in inte mindre än två väldigt rutinerade defensiva pjäser i Daniel Rahimi och Noah Welch, då hade man dessutom sedan tidigare Oliver Bohm och duktige Arvid Lundberg som var starka defensivt. Resultatet så här i efterhand är ju ganska solklart till vilka som satsade rätt. Sjöström försökte alldeles för sent under säsongen rätta till sina misstag med första Mike Weber och sedan Adam Pardy som båda tyvärr fick karriärsslutande skador.
Även arbetet med forwards ifrågasätter jag starkt. Först och främst vilket jag påpekade tidigt hade man för få centrar vilket lede till att tilltänkte målskytten Simon Hjalmarsson skolades om till center och ytterligare en desperata värvning under säsongen i Joel Mustonen. I en organisation som vill främja utvecklig tog man in grovjobbarna Max Friberg och bröderna Westerholm under sommaren vilket inte slagit väl ut. Ryan Lasch var enda värvningen som lyckades men den var knappast en hög oddsare.
När säsongen började ställde till exempel Skellefteå upp med OS-kedjan Lindström-Lindholm-Möller och Växjö med Kiskiinen-Rosén-Pesonen som deras förstakedja, Frölundas bestod av Mats Rosseli Olsen–Joel Lundqvist–Ryan Lasch. Förutom Lasch gör de andra grovjobbarna sig bäst i en tredje eller fjärdekedja. Jag tycker med tanke på detta att det inte är så konstigt att RR efter säsongen klagade på för lite mål och utveckling. Frölunda till skillnad från de andra topplagen hoppades endast på utveckling vilket de visserligen fick från Victor Olofsson som vann skytteligan och även från Carl Grundström. Frölunda ville dock att alla grovjobbare som man hade skulle ta flera kliv framåt, till exempel så hade man MRO i förstakedjan, man spelade Joel Lundqvist (även Max Friberg till viss del) i första PP nästan hela säsongen bland annat.
När alla grovjobbare skulle få istid och utvecklas glömde man helt enkelt bort spelare som Christoffer Ehn som borde fått en mycket större roll. Jesper Emanuelsson fick trots bra spel flytta på sig när mer ordinarie forwards blev friska. Andra juniorforwards som Oliwer Fjellström (skadad också tyvärr), Samuel Fagemo, Jacob Peterson, Jakob Heljemo och Pontus Andreasson fick något ströbyte här och där antagligen mest för att de inte skall gå till något amerikanskt collage nästa säsong.
Det fanns dock en ljuspunkt på en annars svart forwardshimmel för Sjöström säsongen 2017/2018 och det var Jan Mursak. Han spelade endast 15 matcher (20 poäng, 4a bland forwards…) men var precis den spetsen som skulle behövts från början. Jag ser hellre två Mursak värvningar än fyra Mustonen/Friberg/Westerholms. Ekonomiskt kostar de antagligen lika mycket.
Sjöström och jag tänker dock annorlunda. Sjöström vill mer ha jämnt lag där alla kan producera medans jag vill lägga nästan alla pengar på de två första kedjorna och fylla resten med juniorer och mindre dyra grovjobbare.
Summering 2017/2018
Ja mycket kritik hamnar såklart på Sjöström men även borde många spelare gjort det bättre. Här är hur jag rankat deras insatts (1-5):
4. Jan Mursak, Ryan Lasch, Victor Olofsson.
Ingen femma i år. Hade någon av de tre ovan visat någonting av deras grundseriespel i slutspel så hade det blivit en femma. Mursak var klass rakt igenom. Lasch och Olofsson vann assist respektive skytteligan mer än så kan man inte kräva.
3. Johan Mattsson, Rasmus Dahlin, Jonathan Sigalet, Mattias Nörstebö, Christoffer Ehn, Carl Grundström, Sebastian Stålberg.
Mattsson borde fått förstaspaden om RR varit mer opartisk. Dahlin, även av världens bästa 17åring kan man inte kräva hur mycket som helst. Sigalet växte när han fick spela sitt spel. Nörstebö otur med skador men var stabil däremellan. Ehn borde fått större roll med det han visade upp. Grundström var snudd på en fyra men hans spel svajade för mycket. Stålberg gör knappt en dålig match sett till sin kapacitet, hade varit i landslaget om han hade haft ett bättre skott hävdar jag.
2. Johan Gustafsson, Adam Almqvist, Matt Donovan, Kristoffer Gunnarsson, John Nyberg, Pontus Widerström, Simon Hjalmarsson, Joel Lundqvist, Joel Mustonen, MRO, Westerholm*2, Max Friberg.
Målvakten Gustafsson får väldigt stort förtroende utan att prestera särskilt mycket men underkänd som många andra skriver tycker jag inte han är. Almqvist hoppades jag skulle ersätta Tömmernes men så blev det inte alls. Gunnarsson och Nyberg fick inte alls den utveckling jag och klubben hoppades på. Widerström gjorde vad han kunde med det lilla förtroendet som gavs. Hjalmarsson blev omskolad till center men han är bara en skugga av den skyttekung han en gång var. Lundqvist, åldern börjar ta ut sin rätt, till och med att RR slutade spela honom i PP säger en del. Mustonen började bra men föll sedan gradvis till att bli bänkad. MRO verkar tyvärr gå bakåt i sin utveckling och detta var nog hans sämsta säsong hittills. Westerholms, den ena skadad och den andre spelade bra ibland men allt för sällan så även han blev bänkad stundtals. Max Friberg kanske den spelare alla hade störst förhoppningar på men hans skott procent på 5% säger det mesta, har som många andra blivit en ”grovjobbare” istället för något mer.
Allt som allt tycker jag tredjeplatsen och att man får spela CHL även nästa år är den stora behållningen från säsongen som gick. Jag hade mycket större förhoppningar i framförallt slutspelet.
