Tankar inför säsongen 2018/2019
Sommaren närmar sig sitt slut och vi närmar oss den bästa tiden på året; Ishockeysäsongen!
Förra säsongen slutade snöpligt nog redan i kvartsfinalen mot Malmö, efter att Frölunda förlorat med 4-2 i matcher. Nu är det dags att studsa tillbaka och visa att Frölunda är ett lag att räkna med.
Säsongen 2017/2018 var en svajig säsong, men också en säsong som visade att många av oss Frölundaiter har blivit bortskämda av de senaste årens fina resultat. Trots stor besvikelse hos många supportar redan under grundserien, så slutade Frölunda trea i tabellen och tog poäng i 37 av grundseriens 52 matcher. Detta med ett försvarsspel som svajade, hos både backar och målvakter.
Den här säsongen ska det alltså bli ändring på detta, även om målvaktsparet är detsamma; Johan Gustafsson & Johan Mattsson.
Gustafsson, som nu gör sin fjärde säsong i Frölunda, hade en väldigt jobbig säsong ifjol och blev starkt ifrågasatt av både fans och experter. Johan Mattsson debuterade förra säsongen och gjorde det stundtals riktigt bra. Roger Rönnberg brukar inte vilja ha en uttalad etta, men jag tror att det skulle vara bra för laget om Johan Mattsson fick ett större förtroende inledningsvis den här säsongen. Av två anledningar.
1. Med mer förtroende växer Mattssons självförtroende och med ett gott självförtroende kan Mattsson vara en av SHLs bästa målvakter.
2. Ingenting gör Johan Gustafsson bättre än att vara under press. Är det någon gång han växer så är det då! Det har han visat sedan han var junior. JVM-finalen mot Ryssland är ett exempel, SM-slutspelet 2016 när Lasse Johansson blev skadad är ett annat. Kvartsfinalserien mot Skellefteå 2017 är ett tredje(om det nu ska behövas).
Frölunda har i goda stunder ett av seriens bästa målvaktspar. Nu måste man bara få till en jämnhet i deras prestationer också. Förra säsongen slutade Johan Mattsson på 91,41% i räddningsprocent. Johan Gustafsson slutade på blygsamma 89,16%. Det gäller nog att ha båda målvakterna på närmare 92% om den här säsongen ska bli framgångsrik.
Flyttar vi fram en position så hamnar vi hos backarna och det är också här vi hittar det kanske största avbräcket från föregående säsong; Rasmus Dahlin. Supertalangen som gick som nummer ett i sommarens draft kommer att få chansen direkt hos Buffalo och vi kan inte göra annat än att glädjas med honom. Även om många med mig gärna hade sett honom med en indian på bröstet i minst en säsong till.
Förutom Dahlin blev Frölunda också av med Adam Almquist, Matt Donovan och Adam Pardy. Mycket offensiv kraft som försvinner när Dahlin, Almquist & Donovan inte är kvar, men samtidigt känns det som att defensiven kan bli stabilare och det saknade man verkligen under fjolåret.
In kommer Viktor Ekbom, Chay Genoway, Anders Grönlund och Gustav Lindström. Ekbom ska först och främst ta en defensiv roll. Genoway är tänkt att bli Frölundas svar på Brynäs Ryan Gunderson. Anders Grönlund, som plockas in från Pantern är nog mest med för att få lite mer bredd. Det är min känsla. Gustav Lindström är en intressant spelare som gjorde bra ifrån sig i JVM i vintras och som är tänkt att han ska utvecklas under Roger Rönnberg, som så många juniorer gjort tidigare.
Utöver dessa nyförvärv finns det ett gäng backar kvar sen föregående säsong. Jonathan Sigalet: Som jag verkligen hoppas att han får en mer renodlad defensiv roll i år. De stunderna han fick koncentrera sig på försvarsspelet ifjol var han briljant. Mattias Nörstebö: Norrmannen som prenumererat på skador de senaste åren. Kan han få vara skadefri så kan han blomma ut till en riktigt bra back på SHL-nivå. Kristoffer Gunnarsson: Visade vid ett par tillfällen förra säsongen att han kan spela på den här nivån, men behöver mer istid. Frågan är om han får det nu när backsidan är såpass bred. Filip Westerlund: Talangen som hamnade i skuggan av Rasmus Dahlin. Har en fin spelförståelse och är precis som Gunnarsson i behov av mer speltid för att kunna visa sin fulla potential.
Åtta backar, lär bli sex backar/match, så kampen om platserna blir hård! Dessutom tränar ju den gamle guldbacken Elias Fälth med Frölundas J20-lag. Kanske kan även han vara med och slåss om en plats i truppen när säsongen drar igång.
Forwardssidan då? Jo, även här har det hänt en hel del. Poängkungen Victor Olofsson har precis som Rasmus Dahlin skrivit kontrakt med Buffalo i NHL. Carl Grundström åkte över redan i våras och blev AHL-mästare med Toronto Marlies och ska nu försöka slå sig in i Toronto Maple Leafs. Till NHL försvinner också Christoffer Ehn. Förra säsongens succévärvning Jan Mursak följde med Adam Almquist till Bern. Till Schweiz har också grovjobbaren Pontus Widerström flyttat.
In kommer hemvändande Patrik Carlsson, Skellefteåtalangen Tim Söderlund och senare ansluter också Rhett Rakshani. Carlsson, som just nu rehabar för att vara återställd tills att säsongen drar igång, ingick som många minns i en succékedja med Joel Lundqvist och Ryan Lasch under guldsäsongen 2015/2016. Tim Söderlund ser jag som en direkt ersättare av Victor Olofsson. Rhett Rakshani, en poängproducerande högerskytt, kan väl i det närmaste ses som en ersättare till Jan Mursak.
Utöver nyförvärv så finns det ett gäng duktiga juniorer som kommer få slåss om istid här säsongen. Jesper Emanuelsson, Oliwer Fjellström och Linus Nässén kommer testas redan under försäsongen. Dessutom finns jättetalangen Lucas Raymond i J20-laget.
Rakshani som kommer in i mitten av oktober lär missa de inledande åtta omgångarna av SHL. Det innebär att han, så länge han är skadefri, spelar 44 matcher i grundserien. Allt under 30 poäng ser jag som ett misslyckande för honom. Han är värvad för en sak: POÄNG. Visst ska han få några matcher att anpassa sig på, men det vill nog till att han börjar producera ganska omgående om han ska bli någon publikfavorit i Göteborg.
Så, vad blir den viktigaste nyckeln till framgång i det offensiva för Frölunda? Fler måste kliva fram. Fler måste producera! Max Friberg och Sebastian Stålberg är två spelare som skapade en massa lägen förra säsongen, men ändå bara skrapade ihop 31 poäng tillsammans. 31 poäng hade Simon Hjalmarsson ensam, men även han måste nog upp ett snäpp i produktion. Detsamma gäller spelare som bröderna Westerholm, Mats Roselli Olsen och Joel Mustonen.
Frölunda har en bredare trupp den här säsongen. Nu gäller det bara att få alla att dra åt samma håll och att få fler att producera. Men kan vi snälla alla komma överens om en sak: Ha tålamod. Sluta inte gå på matcherna om säsongen inleds svajigt. Stötta laget i med- och motgång. Om knappt fem veckor släpps pucken i premiären hemma mot Djurgården. Ett storstadsmöte direkt! Kom dit, färga Scandinavium rött och heja fram vårt lag till nya framgångar! Våga tro att i år är det vårt år. Vi är Frölunda och vi ger oss aldrig! Mot Götaplatsen!