REVANSCHEN - Finland utslaget ur VM på hemmaplan
Efter fjolårets finalförlust mot just Finland tog Kanada en blytung revansch genom att besegra Finland i Tammerfors.
Inför ett kokande Nokia Arena i Tammerfors skulle fjolårets två finalister drabba samman och mäta sina krafter redan i en kvartsfinal. Varken Kanada eller Finland hade inför kvartsfinalen motsvarat de högt ställda förväntningarna. Oavsett utgången i kvällens match, hade ett uttåg i kvartsfinal på förhand, varit ett gigantiskt misslyckande för båda nationerna. Detta blev dock en sanning att förhålla sig till för ett av lagen. Nu väntade en match som skulle innebära en stor fet fiaskostämpel, om man tvingades kasta in handduken redan i kvarten.
Finland började bäst och etablerade snabbt tryck i offensiv zon. Detta ledde till att Kanada till slut drog på sig en utvisning och powerplay Finland väntade efter drygt tre minuter. Ett powerplay där Finland skapade några halvchanser men Kanada lyckades reda ut det.
Finland fortsatte trycka på och skapade en hel del chanser. Då kom kallduschen. 1-0 Kanada efter 7:12 genom Jack Quinn. En snabb kontring och ett mål som Emil Larmi i finländska kassen hade kunnat göra mer på.
De finländska lejonen verkade dock snabbt skaka av sig chocken och fortsatte skapa chanser ner mot Montembeault i Kanadas målbur. Montreal-målvakten uppträdde å andra sidan fortsatt väldigt tryggt och avstyrde flera chanser. Då, precis som vid målet, skapade Kanada en jättechans. Larmi tog revansch på sig själv med en kvalificerad räddning på Weegars chans.
Efter tretton minuter drabbades Kanada av en utvisning som inte är så vanlig. Montembeault plockar ett nedlägg från Lehtonen, släpper ner pucken och blockerar igen och utvisas således för delay of game. Finland fick därmed sin andra chans i powerplay. Kanada spelade uppoffrande och lyckades reda ut även detta boxplayet.
Första perioden var fysisk och villkoren dikterades till allra största del av Finland med en fanatisk hemmapublik i ryggen. Noterbart var också hur hårt Kanadensarna spelade mot Finlands superstjärna Mikko Rantanen. Kanada var spetsiga på de få chanserna man skapade och Jack Quinns mål blev det enda efter tjugo spelade minuter.
I andra perioden fortsatte Finland med sin aggressiva forecheck och tryckte ner Kanada djupt ner i egen zon. Byte efter byte malde Finland på och en kvittering låg verkligen i luften. Första powerbreaket i andra perioden kunde inte ha kommit lägligare för Kanada som äntligen kunde försöka chippa efter nån form av luft.
Efter ett finländskt misstag skapar supertalangen Fantilli ett friläge. Larmi lyckas dock stå emot efter att ha stått ganska kall ett tag. Efter halva matchen kommer nästa oväntade blixtnedslag på den annars klarblåa finländska himlen. Kanada kommer tre mot en och St Louis’ Sammy Blais skickar upp 2-0 i nättaket efter att finländska backar gått bort sig totalt. Naturligtvis blytungt.
Efter tretton minuter kom New York Rangers talang Kaapo Kakko helt fri med Montembeault som lyckades avvärja med sin följsamhet. Dessförinnan hade Rantanen prickat utsidan av stolpen. Även om Finland drev spelet i stora delar så var det de stora misstagen som straffade dom. Är det något lag man inte ska ge bort odd man rushes till så är det Kanada.
Efter två perioder kunde man se två stora och avgörande skillnader lagen emellan, (förutom de 2 målen då). Det första är målvaktsmatchen där Montembeault var stekhet samtidigt som Larmi såg skakig ut. Det andra var hur distinkta och kliniska Kanada var när de skapade eller fick sina lägen. Finland hade mest puckinnehav och skapade flest lägen, men det var Kanada som gjorde målen och efter två spelade perioder var resultatet 2-0.
Jukka Jalonen gjorde om i kedjorna inför tredje perioden för att försöka vända matchen. Istället för en efterlängtad finländsk reducering kom den definitiva spiken i kistan efter tre minuter. Succéspelaren Michael Carcone serverades helt öppet mål av Kanadas backstjärna Mackenzie Weegar som bara kunde snärta in 3-0. Larmi totalt chanslös i Finlands kasse.
Efter 3-0-målet spelade Kanada oerhört disciplinerat. Man släppte inte till alls mycket och när halvchanser skapades såg Montembeault sådär läskigt lugn och trygg ut. När halva tredje perioden var spelad behövde Finland ett mirakel likt det Sverige åstadkom i VM 2003 när man gick från 1-5 till 6-5.
Teemu Hartikainen greppade det absolut sista eventuella halmstråt med en sen 3-1-reducering med tre minuter kvar. Känslan var ändå att det var alldeles för sent och att Kanada på eget kanadensiskt vis skulle fortsätta spela av den tredje perioden som man gjort så förtjänstfullt hela vägen.
Med 2:18 kom så det där 4-1-målet i tom kasse av kaptenen Tyler Toffoli. Med det var Kanada klart för semifinal och revanschen från fjolåret var fullbordad.
Kanada kontrollerade den tredje perioden från start till mål och gav sen aldrig Finland någon chans att komma in i matchen. Frågan jag ställer mig är om inte Kanada är bäst i världen på att spela på ledning. Sarg ut utan att man översköljs i våg efter våg, lyfter upp spelet när man behöver vila lite i offensiv zon och städar framför eget mål som att man ska ha Nobelmiddagen i egen målgård.
Inledningsvis benämnde jag ett uttåg i kvartsfinal som ett fiasko. Att åka ut mot Kanada är naturligtvis inte ett fiasko. Fiaskot grundar sig i att man inte sätter sig i en bättre situation i gruppspelet och tvingas gå en ödesmatch i kvartsfinal mot ett Kanada som alltid är giftiga i slutspel. VM är nu över för värdnationen och Colorados superstjärna Mikko Rantanen lämnar turneringen mållös. Han har skapat mängder med chanser, men att han skulle ha en nolla i målprotokollet efter ett VM på hemmaplan, hade jag velat se oddsen på.
