Gli Juventini storici: Michel Platini
Frankrike svarade för en av EM-turneringens absolut blekaste insatser. Man saknade en kreativ spelfördelare, man saknade en fungerande målskytt och man saknade en ledartyp som kunde få sina medspelare att lyfta sig. Mästarlaget 1984 hade alla dessa tre spelare. Michel Platini hette han.
Tänk er en spelare med Alessandro Del Pieros elegans och skärpa vid fasta situationer, David Trezeguets målskytte, Zinedine Zidanes spelsinne och passningsskicklighet, och Antonio Contes pådrivaregenskaper och slitstyrka. En sådan spelare vore naturligtvis för bra för att vara sann - en mytisk figur som snarast hör hemma i tidningen Buster. Eller, som han kallades under 80-talet: Michel Platini.
Platini växte upp med en far, Aldo Platini, som själv varit professionell fotbollstränare och ledare. Till skillnad från många andra franska stjärnspelare utbildades inte Platini på fotbollsakademi. Snarare bedrevs träningen tillsammans med kompisarna på gatan. Även pappa Aldo hade säkert en stor betydelse sin sons utveckling. I synnerhet ska han ha poängterat en detalj mer än något annat: Vikten av att veta vad man ska göra med bollen innan man fått den.
Platini i Frankrike (1972-1982)
Den professionella karriären inleddes i Nancy 1972. Ligadebuten skedde 1973, men de inledande säsongerna präglades till stor del av skador. Nancy åkte ur förstaligan 1974. Ett bakslag för klubben naturligtvis, men måhända en idealisk situation för en ung talang med behov av erfarenhet, självförtroende och trygghet (det finns en känd spelare från Malmö som utvecklades under liknande förhållanden i Superettan 2000...). Säsongen i andradivisionen blev Platinis genombrott. 17 mål, återkomst till Ligue 1 och två frisparksmål när regerande mästarna Saint Étienne sparkades ut ur franska cupen.
Att skruva in frisparkar var redan en av Platinis specialiteter, till stor del resultat av träningen med en mur av dockor, som vid tiden var nyskapande. I en träningsmatch mot Italien inför VM 1978 skickade han in en frispark bakom Dino Zoff, men målet dömdes bort för att domaren inte blåst igång spelet. En kort stund senare var det dags för en ny frispark, och återigen placerades bollen in i nätet bakom Zoff (och den här gången godkändes målet). Dino Zoff hade inte för vana att släppa in mål över huvud taget, och de två frisparkarna gjorde att många storklubbar på allvar fick upp ögonen för den relativt unge fransmannen.
1976 och 1977 utsågs Platini till Frankrikes bästa spelare av magasinet France Football. 1978 blev Nancy franska cupmästare, med Platini som kapten och enda målskytt i finalen. Året därpå värvades han av Saint-Étienne, en storklubb i jakt på titlar (klubben spelade Europacupfinal mot Bayern München 1976). 1981 blev klubben franska mästare. De spelade därtill final i franska cupen både 1981 och 1982, men förlorade båda gångerna. Efter tre säsonger lämnade Platini Frankrike för Italien och Juventus.
Platini i Juventus (1982-1987)
Juventus höll sig under första halvan av 1980-talet med ett makalöst starkt lag som tog mängder av titlar. Klubben var regerande italienska mästare sedan två år redan när Platini anlände. Med Platini i laget började man även hämta hem titlar i Europa. Med Trapattoni vid rodret och lekkamrater som Cabrini, Gentile, Scirea, Tardelli, Bettega, Boniek och Rossi erövrade Platini en enastående titelsamling:
Europacupen 1985 (finalförlust 1983)
Cupvinnarcupen 1984
Scudetton 1984 och 1986
Italienska cupen 1983
Trots den glimrande omgivningen var Platini klubbens ojämförligt starkast lysande stjärna. Han blev italiensk skyttekung 1983, 1984 och 1985, och under dessa tre år tilldelades han också guldbollen som Europas bästa spelare. Platini avslutade sin karriär efter en misslyckad säsong sommaren 1987, och under åren 1987-1994 vann Juventus inte en enda ligatitel.
Platini i landslaget
Juventus i all ära - de allra flesta kopplar förmodligen först och främst samman Platini med det franska landslaget. Han gjorde mål i sin första riktiga landskamp 1976, och var given i det franska VM-laget 1978. Turneringen blev dock bara två matcher lång. I en stenhård grupp slogs Frankrike ut av Italien och de blivande mästarna Argentina. 1982 gick det bättre. Med Platini som kapten presterade Frankrike en makalöst attraktiv fotboll som tog laget till semifinal mot Västtyskland, där man slogs ut efter straffar i en av historiens mest klassiska matcher. 1986 tog sig Frankrike återigen till semifinal, men även den gången blev det förlust mot Västtyskland trots ett kraftigt spelövertag.
I EM på hemmaplan 1984 fanns däremot inget som kunde stoppa Frankrike. Platini stod på sin absoluta topp som spelare, öste in sju mål under gruppspelet, gjorde avgörande 3-2 i slutet av förlängningen i semifinalen mot Portugal, och slog in matchens enda mål på frispark i finalen mot Spanien (låt vara efter en målvaktstavla). Nio mål på fem matcher - som mittfältare! Ett rekord som lär stå sig länge, trots att EM numera omfattar sex matcher för finallagen.
Landslagets framgångar under Platini-eran var anmärkningsvärda. Frankrike hade inte presterat något av värde sedan 1960, och slogs nästan alltid ut i kvalen till mästerskapen. Även under 1982-1986 höll tre av fyra lagdelar i allt väsentligt ganska medioker klass. De franska landslagsmålvakterna under 80-talet var genomgående män med olycklig uppsyn, nervös läggning och fysik i paritet med en trädgårdstomte. Backlinjen bestod av en blandning av klasspelare och medelmåttor. Anfallet var direkt svagt. Men mittfältet!! Giresse, Tigana, Platini och Fernandez (den sistnämnde anslöt efter VM -82) utgjorde en av fotbollshistoriens mest dynamiska enheter, med en rörlighet och passningsskicklighet som både var enastående effektiv och vacker att titta på.
De klassiska matcherna
Fyra matcher har mer än några andra kommit att definera Platinis karriär:
Semifinal, VM 1982: Frankrike-Tyskland
I mitten av andra halvlek, vid ställningen 1-1 efter mål av Littbarski och Platini (på straff) svarar Toni Schumacher för ett av fotbollshistoriens råaste och mest uppmärksammade överfall när han kastar sig över den frispelade försvararen (!) Battiston. Battiston landade medvetslös i gräset med flera tänder utslagna och skadade även en nackkota. Domaren missade situationen totalt och dömde inspark!! Att leta efter något vackert i en sådan spelsekvens tar emot, men faktum är att framspelningen är fullständigt himmelsk - ett klockrent exempel på Platinis genialitet.
[klipp]
Matchen slutar 1-1. I förlängningen gör fransmännen två mål, men tyskarna lyckas kvittera och avgör därefter matchen på straffar (för övrigt första gången en VM-match avgjordes genom strafflägning). De brutalt spelande tyskarna tog plats i finalen, medan de franska eleganterna var utslagna. Matchen i sin helhet är som en reklamfilm för ateism, och i Frankrike skrev en tidning att det tyska laget "förtjänade att dränkas i sin egen urin".
Semifinal, EM 1984: Frankrike-Portugal
I en sagolikt välspelad och dramatisk match gör Portugal 2-1 i förlängningen mot storfavoriten Frankrike. Fransmännen lyckas kvittera och Platini gör avgörande 3-2 i den sista förlängningsminuten. De kaotiska bilderna på de firande fransmännen och de utslagna portugiserna är oförglömliga.
[klipp]
Final, Europacupen 1985: Juventus-Liverpool
Matchen föregicks av kravaller när Liverpools anhängare gick till attack mot Juventus läktarsektion. Trycket från publiken fick en vägg att ge vika och 39 Juventussupportrar krossades eller kvävdes till döds. Trots detta blåstes matchen igång, kraftigt försenad (främst för att undvika mer supporterbråk, vilket förmodligen blivit följden om matchen ställts in). Platini slog in matchens enda mål på straff, och samtidigt som spelare och fans jublade på arenan över Juventus första titel i Europas finaste cup gick förtvivlade människor runt bland sjukhusen i Bryssel och letade efter döda och skadade vänner och anhöriga. Enligt Platini och de övriga spelarna fick de aldrig veta omfattningen av katastrofen förrän efter matchen. Om detta stämmer, eller om matchen spelades med attityden "The show must go on" kommer vi aldrig säkert att få veta. Namnet Heyselstadion har dock för evigt sin plats i fotbollens absolut vidrigaste historiekapitel.
[klipp]
Kvartsfinal, VM 1986: Frankrike-Brasilien
Fråga fem personer i åldern 35 år och uppåt vilken match de anser vara den bästa som spelats, och ni kommer säkert att få höra svaret Frankrike-Brasilien -86. Matchen innehöll allt man kan begära av en fotbollsmatch i form av högt tempo, vackra passningar, målchanser och enastående vackert spel. 1-1 efter full tid och förlängning. I straffläggningen slog Platini sin straff på fel sida av ribban, men då vare sig Socrates eller César klarade pressen gick semifinalplatsen till Frankrike.
[klipp] - notera Platinis passning 4.50 in på klippet!
Fenomenet Platini
Platini hade inte samma svindlande teknik och bollbehandling som exempelvis Maradona eller Zico. Men han hade allt annat. Han rörde sig över stora ytor på planen och var ytterst svårmarkerad, framför allt genom sina löpningar i djupled. Han var dödligt effektiv vid fasta situationer. Han var en stor målskytt, med förmåga att göra mål på många olika sätt (hans båda hat-trick i EM-gruppspelet 1984 tillkom via ett mål med höger fot, ett med vänster fot och ett på nick!). Han var en pådrivare, ledarfigur och lagkapten, och tog även ett visst defensivt ansvar. Han var kolossalt passningsskicklig. Men mer än något annat var han en strateg, som såg mönster i spelet som ingen annan. Han gjorde mängder av mål i andravågen av anfallen, där hemligheten är att vara först med att förutse var bollen kan komma att hamna, och var oöverträffad i att hitta luckorna i motståndarnas försvar. En mer komplett spelare är svår att föreställa sig.
Platinis plats i fotbollshistorien
Att rangordna tidernas bästa fotbollsspelare är förmodligen en av världens mest populära diskussioner. Att jämföra spelare från olika tidsperioder är förvisso omöjligt, men det är kul. Min egen lista toppas av Pelé, som är ensam om att ha tagit tre VM-guld, och som i princip hade status som världens bästa spelare under 10 års tid. Därefter blir det svårare, men det är precis under Pelé som Platini hör hemma, som en av de främsta genom alla tider.
Jag kan inte bedöma exakt hur bra exempelvis Ferenc Puskás var under 50- och början av 60-talet, men han platsar säkert på listan. Johan Cruyff påstås ha varit bäst i det framgångsrika holländska landslaget under 70-talet på samtliga positioner på planen, inklusive som målvakt. Maradona är säkert tidernas bästa spelare med bollen vid fötterna, men var inte lika mångsidig som många andra storspelare. Eusebio, Beckenbauer, Van Basten och Zidane brukar emellanåt nämnas i sällskapet, i England anser man säkert att det är Bobby Charlton (men där förlorade man förståelsen för sporten för många årtionden sen, så honom räknar jag bort), och den historielöse tycker säkert att det är Ronaldinho eller Cristiano Ronaldo.
I Frankrike diskuteras flitigt huruvida Platini eller Zidane är landets främsta spelare genom tiderna. Den senare vann både VM och EM, spelade mer artistiskt än någon annan (möjligen Maradona undantagen) och är förmodligen de senaste två decenniernas bästa spelare. Men Zidane nådde sina framgångar i en omgivning som var många klasser bättre än Platinis. Det franska laget 1998-2000 hade haft kapacitet att konkurrera om VM- och EM-titeln även utan Zidane. Det franska laget 1982-1986 hade knappast kvalificerat sig för något av slutspelen utan Platini.
Min egen lista:
1. Pelé
2. Cruyff
3. Puskás
4. Platini
5. Maradona
Platini idag
Sedan januari 2007 är Platini president för UEFA, efter att ha besegrat Lennart Johansson i presidentvalet. Att utvärdera hans presidentskap efter bara ett drygt år låter sig naturligtvis inte göras, men det har börjat bra. Han har varit tydlig i kampen mot rasism. Han har visat att han menar allvar med sitt tal om en demokratisering av fotbollen. Relationen mellan UEFA och storklubbarna har förbättrats sedan man nått en överenskommelse om ekonomisk ersättning för de spelare som skadar sig under landslagsuppdrag. Som en följd av detta har också elitsammanslutningen G 14 upplösts och kommer att ersättas av en mer demokratisk organisation med klubbar från samtliga 53 medlemsländer i UEFA. Det är mycket som tyder på att Platini kommer att lyckas bra även som fotbollspamp. Och varför skulle man tro något annat?
Michel Platini
Född: 21 juni 1955 i Jœuf, Frankrike
Kom till Juventus från: Saint-Etienne 1982
Minnesvärd prestation: Skyttekung 1983, 1984 och 1985. Nio mål på fem matcher i EM 1984.
Kuriosa: Spelade alltid med tröjan utanpå byxorna (vilket numera inte är tillåtet). Fick viss uppmärksamhet inför EM-finalen 2000 för sitt uttalande "Det Zidane kan göra med en fotboll kunde Maradona göra med en apelsin". (Zlatan Ibrahimovic skulle senare komma att kopiera uttalandet i en jämförelse mellan John Carew och... sig själv.)
