Att kommentera fotboll: Om Tommy Engstrand och om mig själv

Hur var det egentligen mot Zenit? En orättvis seger eller "taktisera vi ut dem"?

Priviligerad som jag är, så tillhör jag den del av mänskligheten som har tillgång till Viasats sportkanaler. Detta har flera fördelar, bl.a. att jag kunde följa Juventus CL-premiär mot Zenit. Men det finns också nackdelar, bl.a. att just denna match skulle komma att kommenteras av Tommy Engstrand. Engstrand kan vara strålande. Men bara i radio och bara för ganska länge sen. 1985 kommenterade han Tyskland-Portugal för radiosporten i den avslutande matchen i VM-kvalet, och grät som ett barn när matchen blåstes av och Portugal snodde kvalificeringen framför näsan på det svenska laget. Det var engagerat, passionerat och levande.

Inför gårdagens match hade han av allt att döma kontaktat expertis kring uttalet av Nedved. "Néédvéd", ska det tydligen vara. Såvitt jag förstår är uttalet inte helt korrekt, men för all del närmare det tjeckiska originalet än "Nedved" med svenskt uttal. Problemet är bara att Néédvéd är ett enerverande namn, i synnerhet uttalat av en person som inte har tjeckiska som modersmål och som kräver flera sekunder för att uttala namnet till slut. Vem Engstrand konsulterat angående uttalen av exempelvis "Tressegoé" eller "De tjegglio" vet jag inte, men där tycks han ha blivt direkt felinformerad. Att han dessutom pratar i en evighet om offside, när Trez blir avblåst för hands, upprepar ett halvdussin gånger att Sissoko kommer från Mali och kommer med andra ovidkommande kommentarer gör att matchupplevelsen blir lidande.

Mot slutet av matchen faller han ut i ordrika beskrivningar om vilken besvikelse Zenit varit, att spelarna inte visar någon gnista, och lovordar i varma ordalag italienskt försvarsspel i största allmänhet. Hans bild av matchen tycks vara att Juventus på hemmaplan har valt att förlägga nästan allt spel på egen planhalva som en del i en djävulsk Machiavellisk plan, tryggt inväntandes ett skottläge från 40 meter som obönhörligt kommer att avgöra matchen till egen fördel. När matchen tar slut sitter jag häpen framför TVn. Vilken pajas! Driver han med mig? Har vi sett samma match?

Dagen därpå går jag in på SvenskaFans Juventusforum, för att se om nån annan än jag har stört sig. Och mycket riktigt: Vilken pajas! Driver han med mig? Har vi sett samma match? ...Bara det att de inte skriver om Tommy Engstrand. De skriver om mig och om mina spelarbetyg som jag skrev efter matchen. MIG!? Kan ni förstå? Jag som både har koll och är insiktsfull och vacker och klok!

När jag tittar vidare ser jag att forumet är proppfullt av smädelser och tillmälen. Under många timmar blir jag tämligen unisont trashad på forumet. Vid ett tillfälle kallas jag t.o.m. för Inter-fan (men då tycker en annan forumskribent att förolämpningarna blivit grova i överkant och säger ifrån). Det visar sig att så gott som alla har sett samma match som Engstrand. Juventus har inte alls blivit nertryckta i planen, utan kontrollerat matchen med ett spel som varit taktiskt fulländat och bitvis riktigt fyndigt. "Vi taktisera ut dem igår", för att välja en i mängden av kommentarer. Framför allt är det Sissoko (ni vet, han från Mali) som dominerat på mitten och vunnit matchen åt Juventus. Inte helt själv kanske, men närapå. Och honom har jag gett det snåla betyget 5,5. Vansinne!

Efter att ha tagit del av skuren av kommentarer börjar jag fundera. Hade jag helt missuppfattat något? Var det verkligen så att Juventus radade upp målchanser och vann en rättvis och ganska enkel seger mot ett håglöst ryskt motstånd? Engstrand kanske har stenkoll. Jag börjar till och med ifrågasätta hur spelarnas namn uttalas. "De tjegglio..." säger jag långsamt för mig själv. "Tressegoé..." Jag försöker dra på o:et lite, men... nej det går inte. Jag håller inte med. Och hur jag än funderat så minns jag inget kontrollerat mittfältsspel från Juves sida. Jag minns ett lag som under matchens inledande 70 minuter hade svårt att ta sig över mittlinjen med bollen under kontroll, som slog bort sina uppspel och som gång på gång tappade bollen till aggressivt spelande motståndare.

Samtidigt, är det inte just det här som är skälet till att fotboll är världens mest fascinerande, fängslande, vackra och intressanta sport? Det finns nästan lika många sätt att spela som det finns lag, det finns inget givet svar på vad som är sant, rätt eller rättvist (möjligen bortsett från den föga diskussionsvänliga inställningen att det lag som gjort flest mål alltid förtjänar att vinna eftersom de gjort flest mål). Det är de subjektiva aspekterna som gör fotbollen värd att prata om. Hur diskuterar man till exempel en tävling i kulstötning...?

Så vem vet, Engstrand kanske har koll ändå. Under alla förhållanden förtjänar han min respekt, liksom alla ni som kvaddat mig på forumet. Utan er hade fotboll varit mer som kulstötning och betydligt mindre kul.

Mats Engman2008-09-19 00:44:00
Author

Fler artiklar om Juventus