“Om det bara hade funnits mer kärlek…”
Med sin professionalism och sitt stora hjärta var Agostino "Ago" Di Bartolomei en mästerlig fotbollsspelare och en högt uppskattad lagkamrat, man, pappa och fanbärare för AS Roma. Han tvingades lämna Roma 1984 till supportrarnas stora sorg, men tio år senare skulle han lämna ett ännu större tomrum efter sig.
“Se ci fosse piú amore per il campione oggi saresti qui“(Om det hade funnits mer kärlek för mästaren hade du varit här idag”). Textraden är hämtad från låten “Tradimento e perdono" som Antonello Venditti tillägnade sin vän Agostino Di Bartolomei efter hans tragiska bortgång 30 maj 1994.
I lådan i nattduksbordet hade “Ago” en 38-kalibrig Smith & Wesson. Han tog den i handen och gick ut och satte sig på verandan till huset i byn San Marco di Castellabate, söder om Salerno, förde pistolmynningen mot sitt hjärta och tryckte av.
Men om det bara hade funnits mer kärlek hade historien om Agostino Di Bartolomei kunnat se annorlunda ut.
Agos första stapplande steg på fotbollsplanen togs utanför kyrkan San Filippo Neri i Tor Marancia söder om Roms stadskärna, innan han började spela organiserat i det lokala laget OMI. Han beskrevs som en sportslig och funktionell spelare i ung ålder med en mycket seriös inställning till fotbollen.
Karaktärsdrag som gjorde att han i början av 1970-talet fick möjlighet att spela i AS Romas ungdomslag där han vann två scudetti mellan 1972 och 1974. Under dessa år hade han redan hunnit debutera i A-laget, och inte mot vilket motstånd som helst, utan mot självaste Inter på San Siro.
För att få erfarenhet och speltid så blev han utlånad till Lanerossi Vicenza i Serie B. Han gjorde 37 matcher för Veneto-klubben innan han återvände hem till huvudstaden där Nils Liedholm väntade på honom med tröja nummer 10.
Under hans debutsäsong som ordinarie i A-laget 1976/77 gjorde han nio mål, vilket ledde till vinst i interna skytteligan. Ago hade ett enormt tillslag på bollen vilket gjorde att han var mycket målfarlig från sin mittfältsposition. Säsongen därpå vann han återigen interna skytteligan med sina 13 mål, vilket blev hans bästa säsong målmässigt i karriären.
1978 kom en viss Roberto Pruzzo in i laget vilket ledde till att målskörden minskade för Ago, men åtta mål var inte fy skam för mittfältsmotorn. Efter säsongen skedde en mindre revolution i Giallorossi. Anzalone sålde klubben till Dino Viola som återanställde Nils Liedholm på tränarposten. Bruno Conti återvände från sin utlåning till Genoa och en ung Carlo Ancelotti plockades in från Parma.
1980 blev Ago lagkapten. Han var en tyst ledare som ledde genom sitt sätt att vara. Han var långt före sin tid i sin professionalitet som fotbollsspelare och han ställde alltid upp för sina lagkamrater. Exempelvis gick han själv och pratade med klubbledningen när utlovade bonusar inte hade betalats ut i slutet av säsongen.
Efter två cupvinster (1980, 19881) var Roma redo att ta upp jakten på scudetton när laget spetsades ytterligare tack vare nyförvärvet Falcao. Ago fick som en konsekvens av det gå ner som libero, ett beslut han hade svårt att förstå, men han litade blint på Nils Liedholm. Och Valdemarsvik-sonen fick rätt. Roma vann ligan 1983 efter att bara ha förlorat tre matcher och Agostino Di Bartolomei skrev in sig i historieböckerna som lagkaptenen som fick lyfta Romas andra scudetto.
Drygt ett år senare. Närmare bestämt 30 maj 1984 efter den bittra förlusten på straffar i Europacupfinalen mot Liverpool på Olimpico tar Ago sitt första farväl av sitt älskade Roma. Samma datum fast tio år senare tar han farväl en andra gång. Denna gång för att aldrig mer kunna återvända.
Han lever dock alltid vidare i våra medvetanden, i våra minnen och i berättelserna om honom. Trots att många av dagens supportrar aldrig haft privilegiet att se honom spela så är han mytologiserad för hans enorma lojalitet mot klubben och "il romanismo" som han stod för. Och varje gång Marco Conidis “Mai sola mai” ljuder på Olimpico innan avspark och frasen: “Ricordo che quand'ero ragazzino. Sognavo di essere Agostino. E dare calci alle paure" (jag minns när jag var en liten grabb och drömde att jag var Agostino och gav sparkar åt rädslorna), sjungs av 60 000 romanisti får vi anledning att minnas och berätta för nästa generation om vad Ago gjort för klubben i sitt hjärta och vad han stod för.
I hans almanacka hittade man tre bilder. En på familjen, en på ett helgon och en på Curva Sud. Det säger det mesta om vad som låg honom närmast hjärtat.
Om det bara hade funnits mer kärlek….
https://www.youtube.com/watch?v=clXkZd4ZePE
En hyllningsvideo till Agostino Di Bartolomei till tonerna av Antonello Vendittis låt som han tillägnat Ago “Tradimento e perdono".
https://www.youtube.com/watch?v=HR3YJduGUf0
En video från när Romas Primaveralag efter att de vunnit Coppa Italia-finalen i våras i Salerno besöker Agostinos grav med pokalen och blommor, samt även gör ett hembesök hos hans änka Marissa.
Källa:forzaromainfo.it
