Stoltheten över att vara en liten klubb
Det finns klubbar som är stolta över att vara små.
När ChievoVerona var nära Europa-avancemang 2001 visade klubbens supportrar upp en slogan som löd: ”Hur stavas Champions League?” - man ville med denna självironi stoltsera med sin egen litenhet, sin ringa status.
Det lilla laget Fanos fans brukar visa upp en slogan med budskapet: ”Vi har aldrig varit i B” - en slogan som annars Inter hållit upp mot Milan. I fallet Fano är det också sant, att de aldrig varit i Serie B, men det beror på att de i princip alltid spelat i Serie D.
Och det är självklart, att har man nästan ingenting annat än sin heder, då håller man sin heder högt.
Brescia Calcio är en liten klubb med små resurser som spelar i Serie B, men SvenskaFans.com har lagsidor om klubbar som är mindre än Brescia, inte minst flera engelska, som kämpar långt, långt nere i seriesystemet, där solen aldrig lyser. All heder åt SvenskaFans.com/de olika redaktionerna för dessa "små" lagsidor.
I Italien - kanske även i andra länder - är det en allmänt accepterad sanning att stora, rika klubbar gynnas, får fördelar gentemot små, fattiga klubbar, när det gäller domslut. De stora får fler straffar, färre gula och röda kort, och fler insläppta mål underkända. Detta beror delvis på att de större lagen har mer boll, anfaller oftare, men det anses i Italien att det finns en institutionaliserad partiskhet hos domarkåren, och det gör naturligtvis att många avskyr de stora klubbarna, och istället fattar tycke för de små. Kanske är detta fenomen globalt.
Det tycks vara ett mänskligt drag, att känna för ”de svaga”. Italien är ett katolskt troende land där martyrskap, att offentligt lida och framträda som offer kan ses som en dygd, någonting gott. Som ett bibelläsande folk känner man också väl till myten om David och Goliat.
Goliat var en tre meter lång krigare, hans pansarrustning vägde 60 kg, och hans svärd 7 kg, allt enligt Samuels bok i Gamla Testamentet. David var en ung man, närmast en pojke, som ville ta upp kampen med denne jätte. Vad kampen handlade om är för oss idag inte särskilt intressant (men den handlade, för sakens skull, om Israels befrielse). Det som intresserar människor med den här anekdoten är kampen mellan den lille och den store, och det faktum att det är den lille som vinner.
Den store Goliat fnyste föraktfullt åt David, som alltså var en ung, "vacker, ljus pojke". David var dock stor i munnen, och sa: ”Du kommer emot mig med svärd och spjut och sabel. Jag går emot dig i Herrens namn […] jag skall fälla dig till marken och hugga huvudet av dig”. Och så tog David upp en liten sten ur sin väska och sköt iväg den med en slunga, stenen träffade den store jätten i pannan, och denne föll framstupa på marken.
”Han dräpte [Goliat] utan svärd”, slår bibeltexten fast. Det är denna myt som träder fram igen, i modern skepnad, på fotbollsplanen, när amatörlaget, gärdsgårdsgänget, slår ut Manchester United ur FA-cupen, eller när Italiens minsta Serie A-lag Chievo tar poäng av mesta mästarna Juventus. Chievo med runt 5 000 sålda säsongsbiljetter, Juventus med elva miljoner supportrar i Italien. Mindre klubbars supportrar brukar häckla Juventus med ramsan: "Sapete solo rubare" - "ni vet endast hur man rånar". Lusten är stor att se jätten falla.
