Efter tio omgångar får nu Brescia sin fjärde tränare
Delneri, Lopez, Gastaldello - och nu Dionigi. President Cellinos tålamod har aldrig varit sämre. Men så är också Brescias form sämre än på länge.
Om jag räknar rätt blir Brescias nye tränare Dionigi president Cellinos 42:a tränare, efter sammanlagt 57 avskedanden (ibland återkallas ju de sparkade, i brist på andra lösningar). Statistiken här handlar lyckligtvis inte bara om Brescia, även om Cellino under sina tre år här fått ett allt sämre tålamod med tiden.
Men jag förstår honom. För att verkligen kunna starta på nytt, börja om, och se ljuset, behövs en ny coach. Det är själva symbolen för pånyttfödelsen.
TOTAL MISSRÄKNING
Brescia skulle ju bara ner i Serie B och vända denna säsong, efter utträdet ur Serie A i augusti. Men ingenting har tytt på det. Snarare drömde jag, ärligt talat, mardrömmar om Serie C efter senaste helgens fiasko borta mot Reggina. Kanske var det coronan också, som fick mig att sova oroligt, men faktum är att Brescias spel och resultat denna säsong fått mig att må riktigt dåligt.
Som Cellino själv påpekade i en intervju förra veckan har lagkänslan saknats. På en tung och synnerligen regnsjuk plan i Cremona igår kväll, där bollen knappt studsade någonstans, återuppstod dock något av den känslan. En sällan skådad grinta, det vill säga en beslutsamhet, ett jävlarenamma, ett skitigt grovjobb. Ibland kan det vara just det som är det mest poetiska.
Har sällan njutit av en fotbollsmatch med Brescia så mycket, som just detta leriga, träskiga, genomblöta krigande. Lopez var borta, han fick sparken efter förlusten i Kalabrien i lördags. Istället var det en tillfällig "caretaker", som de säger i England, som ledde laget: Gastaldello, som ju var vår lagkapten förra säsongen. Han lade skorna på hyllan i augusti och har ännu inte gått den nödvändiga tränarutbildningen för få leda ett lag i högsta divisionen. En tillfällig dispens gjorde att han kunde stå där i tisdagsmötet med Cremonese.
GRISFOTBOLL
2-2 slutade den grisfotbollsmatchen, men det var en rätt skön stämning ändå. Brescia-spelarna slet för varandra och för tröjan igen. Det har talats en hel del inom supporterkretsar och även i media om att flera spelare egentligen ville lämna Brescia efter nedflyttningen i höstas. Men att Cellino vägrade släppa dem - deras missnöje straffade han med att hålla dem fångna här.
Det är ju inte alls en bra grogrund för att bygga ett passionerat lag som ska vinna serien, vilket var det uttalade målet inför säsongsstart. Cellino har alltså satt krokben för sig själv - och oss allihop; fans, tränare, spelare. Förhoppningsvis lyckades nu Gastaldello rensa bort det mesta av den där dåliga stämningen. Jag fick i alla fall intrycket att laget plötsligt återfann sin själ, eller bitar av den.
Torsdagens träning kommer tyvärr inte att ledas av Gastaldello, utan in träder istället säsongens fjärde tränare: Dionigi, en gammal anfallare som hoppade runt i många klubbar mellan 1990-2010 och inte riktigt kan placeras någonstans. Även som tränare har det blivit en del kortvariga sejourer här och där, Brescia blir den största klubb han ansvarar för.
NYTT SPELSYSTEM
Detta är naturligtvis inget som bådar särskilt gott. Varför Cellino valt just honom är det nog ingen som vet. Det som ändå känns spännande är att Dionigi oftast formerar sina lag enligt 3-4-1-2, eller 3-5-2. Det är en uppställning som inte alls testats denna säsong (och inte förra heller). Brescia behöver verkligen en taktisk förändring, något nytt. Var det något som saknades under Lopez ledning så var det en spelidé. Han verkade mest av slentrian anamma 4-3-1-2-modellen enbart för att spelarna var vana med den formationen sen Corinis gyllene tid vid rodret.
Nu spekuleras det i lokaltidningen Brescia Oggi att Dionigis Brescia ska "spela som Pirlos Juventus". På lördag väntar serieledarna Salernitana.
