I huvudet på Gianluca Vialli, tredje delen
Om domarkulturerna i Italien och England.
Den förre storspelaren Gianluca Vialli ägnar ett kapitel av sin fotbollsanalysbok The Italian Job åt domarfrågan. Vialli, som har erfarenhet från både italiensk och engelsk toppfotboll, jämför domarkulturerna i de båda länderna.
Den frispråkige José Mourinho intervjuas i boken, och naturligtvis har portugisen åsikter även i detta ämne. Mourinho påstår att han i Portugal eller Italien kan gå ut i media och kritisera en domare efter en - i hans tycke - dålig insats, och säga: ”Den här domaren har något emot oss”, så att domaren i fråga vid nästa tillfälle han ska döma Mourinhos lag är försiktig med sina domslut.
”I England”, säger Mourinho, ”skulle jag inte kunna gå ut med en sån kritik offentligt, för ingen minns vem han är, ingen vill tala om domaren. I Portugal [eller Italien] kan jag skapa problem för en domare. I England kan jag inte gör någonting. Man har mycket mer respekt för institutioner [i England] och därför beter sig alla annorlunda”.
Vialli själv håller med om detta, och pekar även på hur stort konspirations- och korrumptionstänkandet är i Italien, jämfört med England. Vialli menar att ett av skälen till att Pierluigi Collina (världens bäste domare, enligt många) var tvungen att sluta döma var att den italienska domarföreningen kritiserade Collina för ett sponsorkontrakt han skrivit med Opel. Rädslan, hos domarföreningen, var att Collina skulle framstå som korrumperad då han var sponsrad av samma företag som Milan.
Vialli tycker att detta är skrattretande, och menar att i England hade ett likadant resonemang förefallit absurt. Som exempel kan nämnas att Chelsea sponsrades av Emirates 2005, samma företag som sponsrar Arsenals nya stadium, samma företag som sponsrade samtliga Premier Leagues domare. En italienare skulle, enligt Vialli, dra slutsatsen att Arsenal och Chelsea skulle sluta säsongen som etta och tvåa i Premier League, eftersom de delar sponsorer med ligans domarkår.
Som vi alla vet har spelet i England ofta ett större flöde än i Italien, där domarna blåser av spelet oftare. Men hur mycket oftare? Ja, exempelvis kan sägas att det delas ut 60% fler röda kort i Italien, jämfört med England, och 20% fler gula kort. Antalet avblåsningar för ojust spel (i domarens ögon) är, i snitt/match, 14 gånger fler i Italien än i England.
Vialli anser att de italienska domarna blåser oftare på grund av den bevakning de är under, från media. De är så pass hårt granskade och vågar inte låta en potentiell ojusthet gå ostraffad. De blåser för att vara på den säkra sidan. Det är en kulturell fråga, vad som går vägen i England, och vad som går vägen i Italien, utan domarens tillsägelse. I England tillåts fler glidtacklingar utan att domaren reagerar, medan domarna i Italien tillåter långt fler tröjdragningar.
Vialli är personligen emot tröjdragningar överhuvudtaget och menar att domaren alltid ska blåsa för såna förseelser, även om det innebär sju straffsparkar i en match. Det viktiga är att domarkåren är konsekvent.
Avslutningsvis kommer Vialli med ett intressant förslag mot maskning och dötiden i fotbollsmatcher: Stoppa klockan när bollen inte är i spel, så som man gör i t.ex. basket. Det skulle minimera tidslöseriet som många ägnar sig åt; det skulle inte finnas någon poäng med att maska en inspark i all evighet eller rulla runt och fejka en skada.
Klockan ska endast ticka när bollen är i spel. Som det är med nuvarande regler är nämligen bollen i spel väldigt lite, procentuellt sett. Under VM 1990, exempelvis, var bollen i spel endast 52 minuter per match, berättar Vialli. Snittet idag sägs vara 55 minuter av 90.
FIFA:s förslag är att domare ska lägga på fler övertidsminuter för att komma tillrätta med problemet. Men, som Vialli säger, vi kan inte förvänta oss att en domare ska lägga till 35 extraminuter. Så kanske är Viallis förslag något att tänka på?
